Ludere Simul - Del 1: Ingress

Blogg - Ercarret - fre 20 april 2012, kl 11.24

Jag håller Planescape: Torment som ett av de absolut bästa spelen genom tiderna, och jag följer Ludere Simul-gängets eskapader i spelet med stort intresse. Det är alltid kul att höra ett nybörjarperspektiv på spelet. Jag tänkte dra mitt strå till stacken genom att köra en liten bloggserie parallellt med deras genomspelning. Planen är att köra ett blogginlägg för varje podcastavsnitt, men hur det går får vi se. Mina inlägg kommer att innehålla spoilers, men tanken är att de alltid ska vara synkade med Ludere Simul. Håller ni deras tempo, så att ni inte får spelet spoilat av dem, så håller ni också mitt tempo.

Ett av mina starkaste, tidigaste minnen från när jag först spelade Planescape: Torment är en kvinna vid namn Ingress. När hon var en liten flicka råkade hon gå genom en portal som ledde bort från hennes hem, och efter att ha råkat gå genom portal efter portal i 30 år har hon brutit ihop mentalt och vågar inte gå igenom några fler dörrar eller andra strukturer som skulle kunna gömma en portal.

Jag stötte på Ingress precis efter att ha kommit ut från bårhuset där man startar. Inledningsvis, utan någon koll på vare sig Sigil eller dess invånare, visste jag inte hur jag skulle hantera hennes problem. Sigil är en konstig plats och jag hade aldrig utforskat Planescape-universumet i någon form tidigare. Så mycket var nytt och fascinerande; intressant och lite, lite skrämmande. Letandet efter någon som kunde hjälpa henne blev också till ett sökande efter någon som kunde förklara hur den här nya, underliga världen fungerade för mig som spelare.

Jakten på svar ledde mig så småningom till the Smoldering Corpse Bar, och jag tycker än idag att det är en av de mest fascinerande platserna som jag någonsin sett i ett spel. Den är på många sätt ett mikrokosmos av Planescape: Torment som sådant, och är fylld av väldigt intressanta personer att tala med. Den som tar sig tid att prata med alla kommer att introduceras för många av spelets djupare beståndsdelar, och under min första genomspelning var det i Smoldering Corpse Bar som jag först började ana storheten i Planescape: Torment. Jag diskuterade med djävlar om deras skillnader gentemot demoner och det stora kriget dem emellan; med en liten grupp Mercykillers om deras filosofi gällande rättvisa i en hård värld; och med en framtida följeslagare om viljans kraft över materia. Alla dessa konversationer skulle senare i spelet hjälpa mig att förstå olika saker i världen, stora som små.

Gömd i ena hörnet av baren stod Candarian, en nyligen hemkommen utforskare av de olika planen utanför Sigil. Vi började prata, och jag tyckte att hans redogörelser för sina resor utanför Sigil var oerhört fascinerande. Särskilt intressant var skillnaderna mellan de olika planens filosofier. Där termer som ”Lawful evil” och ”Chaotic Good” oftast bara kastats runt utan någon större betydelse i tidigare AD&D-rollspel jag spelat, förklarade Candarian dessa olika filosofiska utgångspunkters rötter i de olika planen. En företeelse som Blodskrigen kan inte förstås utan kunskap om vad som, moraliskt, skiljer djävlar och demoner åt; en distinktion som sällan varit relevant i tidigare spel jag spelat, där såväl djävlar som demoner allt som oftast bara behövde dräpas utan vidare eftertanke.

Jag insåg att Candarian förmodligen var mannen jag sökte, och frågade honom om han kunde hjälpa Ingress. Några samtal senare var Ingress hemma igen, tillbaka i det plan som hon lämnat så många år tidigare. Belöningen var en uppsättning tänder till min kompanjon Morte, men mitt allra mest bestående minne är hur ett sådant till synes litet uppdrag kunde introducera mig till så mycket i spelvärlden. Ingress öde gav mig på många sätt en fascinerande inblick i hur både Sigil och de kringliggande planen fungerade, och det är ett uppdrag som jag alltid gör så fort jag kan när jag spelar om Planescape: Torment.

Andreas Ljungströms bild

Åhå! Det där uppdraget måste jag ta mig an (eller är det för sent?). I vilket fall är det snart dags för mer Ludere Simul. Vi hoppas du fortsätter att ge oss expertråd och tips även i framtiden. Skitbra inlägg för övrigt! :)

Ercarrets bild

Gör så, det är inte för sent. Jag vet inte om man någonsin kan missa det, tidsmässigt, men det finns en del uppenbara fördelar med att klara det tidigt. Dels eftersom dess roll som bra introuppdrag förminskas om man gör det 20h in i sitt spelande, och dels eftersom belöningen är bra att ha innan man beger sig alltför långt in i spelet.

Kul med mera Ludere Simul snart, och kul att du gillade inlägget! Jag ska göra mitt bästa för att hänga på även framöver, i såväl tips- som spel- och bloggform. :)

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.