Av samma skrot och korn. Eller: Varför hardcore och casual borde försvinna

Blogg - Gustav Granlund - mån 11 juni 2012, kl 10.13

Varje E3 är det mycket av samma sak vi ser varje år – besvikelse. Varenda förbannade år hamnar internet i ett inbördeskrig om vilka som vann, vilka som förlorade och vilka som sög mest ”casualkuk” för att imponera på ”mammor och skitungar”. Varje år blir jag också mer och mer irriterad över hur mycket flera av spelare missar poängen med E3 och spelkultur i allmänhet. Begrepp som ”hardcore” och ”casual” måste bort då de inte verkar betyda någonting. Orden har använts i så stor utsträckning under de senaste åren att det är svårt att hitta en bra förklaring till vad de egentligen innebär.

Droppen som fick bägaren att rinna över för min del kom när Nintendo blev anklagade för att gå efter ”casualspelare” alldeles för mycket i årets presskonferens på E3. Jag ska kanske klargöra att jag inte gillade allt under denna dryga timme av Reggie och japanska genier, men en hel del gjorde att jag blev väldigt intresserad av Wii U. Luigi’s Ghost Mansion och Rayman Legends för att nämna två exempel. Det tragiska kom i det som bubblar upp efteråt där många spelare var besvikna över att de inte fick se ett Zelda, Metroid eller Super Smash Bros. och Nintendos vilja att få familjer att spela tillsammans kommer i vägen för dessa ”kärnspel”. Det är sådana saker som får mig att ifrågasätta vad begrepp som ”hardcore” och ”casual” egentligen betyder. När jag hör att ett spel är ”casual” så tolkar jag det som att det är ett spel jag kan sätta mig med, lära mig snabbt och ha kul under många timmar eller ett fåtal minuter innan jag gör något annat. Problemet för spelindustrin allmänhet, och de som kallar sig ”hardcorespelare” i synnerhet, är att många av de spelserier som ses som just ”hardcore” stämmer in under den kategori spel jag just nämnde. Zelda, Mario och Super Smash Bros. är väldigt lätta att sätta sig in i och alla kan njuta av dem. Call of Duty och Battlefield är också väldigt casual och det krävs inte att man har doktorerat i kärnfysik för att kunna spela något av dem. Dataspelsgalan själva satte Minecraft först i kategorin ”casualspel” under deras senaste prisutdelning. Det är jättebra med tanke på att Minecraft är ett kanonspel på många sätt, men att Battlefield 3 ändå vinner pris för årets bästa svenska spel gör att jag krafsar mig lite extra i skägget och undrar hur sjutton de tänkte. Sen när är Minecraft mer ”casual” än Battlefield 3. Eller har jag helt missat poängen?

Visst finns det spel som är mer avancerade än andra men när industrin själv börjar slänga med kategorier (som dessutom inte är särskilt väldefinierade) blir det automatiskt väldigt bökigt. När termer som ”casual” används för att på något sätt kritisera ett spel eller en grupp människor är det dessutom kontraproduktivt för vad det är spelindustrin borde uppnå – ett klimat där alla är välkomna. Att kritisera så kallade casualspel och spelare skulle också vara att kritisera aspekter av spelindustrin som alltid har funnits där och på många sätt är grunden i vad spel bygger på. Nintendo Entertainment System grundade mycket av sin marknadsföring på att vara just familjevänlig. Det är dock just detta många gör idag: kritiserar något för att vara simpelt eller för brett i sin målgrupp och därför inte är ett ”riktigt spel”. New Super Mario Bros. U är inte mindre spel än The Last of Us, men ändå brinner internet med kärlek för Sony då de ”tar hand om hardcore- och kärnspelare”. Att göra detta efter E3 är märkligt det också då det är till för alla. Konsumenter, investerare och journalister ska få sitt, och på många sätt tyckte jag att E3 lyckades med detta i år. Man kan inte gilla allt, men det gör jag inte heller när jag är på Liseberg.

Att gå emot en utveckling där alla är välkomna och där spel inte kritiseras för hur simpla eller lättillgängliga de är borde vara den väg vi som spelare bör gå för att tilltala alla. Allt annat är historielöst och vi riskerar att glömma var spelare som du, jag och alla andra kom ifrån och varför vi älskade spel som yngre. Att döda termerna hardcore och casual kan vara ett första steg på den vägen.

Extra Credits, personer som är mycket smartare och bättre än undertecknad, tar upp intressanta saker om liknande problem i spelkulturen här. Kanon!

Ni no Kuni blir nog det spelet jag kommer lägga ner mest tid på i år. 01/21/2013 - 11:11
Andreas Bergs bild

Min syn på casual och hardcore som begrepp skiljer sig lite från dina Gustav. Framför allt så ser jag casual som något som har en låg inlärningskurva och har ett minimalt krav på tidsinvestering. Med andra ord ett spel som man kan sätta sig ner och spela i 5-15 minuter och faktiskt få ut ganska mycket av det. I det sammanhanget är Zelda långt ifrån casual men Super Smash givetvis casual.

Hardcore å andra sidan blir då motsatsen och har som huvudpoäng att upplevelsen blir bättre ju mer tid du spenderar. Där faller alltså alla spel in som inte går att få sig en ordentlig fix ur på 5-15 minuter men även de som faktiskt ger en bra underhållning på korta spelpass men ger mer till de som lägger mycket tid. Battlefield och Super Smash passar båda in i dessa.

Problemet här som man kanske inser snabbt är ju att casual och hardcore överlappar å det grövsta och väldigt få spel kan sägas tillhöra bara det ena eller det andra. Jag tycker att begreppen fyller en funktion i huruvida ett spel kan passa för en viss marknad, men att döma ut spel på grund av dess tillhörighet är ju helt vasninnigt. Det påminner mig om genrehetsen inom musik där en hängiven anhängare till en viss subgenre av musik aldrig kan tänka sig lyssna på något annat, bara för att det klassificeras som en genre man "inte kan tycka om".

TLDR: Begreppen hardcore och casual precis som genrer har en funktion i att försöka beskriva för vilka ett spel kan vara lämpligt, men faller platt så fort man försöker tillämpa dem i syfte att säga vad som INTE passar en viss målgrupp.

Bra inlägg i övrigt och jag håller med dig på nästan alla punkter!

Andreas Bergs bild

För att förtydliga är 5-15 minuter bara ett exempel och min poäng är inte att det finns en viss tidsgräns innan ett spel går från casual till hardcore, bara att det handlar om en viss skillnad i krav på tidsinvestering.

Linnea Hummels bild

Andreas Berg skrev:
men att döma ut spel på grund av dess tillhörighet är ju helt vasninnigt.

Helt sant. Jag har länge funderat över detta med "vi och dom"-tänket som figurerar framför allt på nätet. Många gånger grundar det sig i ren och skär fanboyism, eller så verkar det vara rädslan över att ens mamma ska klassas som gamer för hon spelar Farmville. Vilket hon är. Vi är alla gamers men gillar olika typer av spel. Det gör inte det jag spelar till mindre värt för att någon annan föredrar att spela Angry Birds.

Vi gillar olika. Vi är alla gamers. Tjoho!

Johan Eklunds bild

Ja, min uppfattning om skillnaden mellan Hardcore och casual är näst intill identisk med Bergs. och såvitt jag vet ungefär den syn branschen har på begreppen också.

Det sagt så håller jag med om att begreppen i sig är för kategoriska och snäva för att egentligen vara användbara i realiteten.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.