Year walk - mina tankar

Blogg - Hadirajan - ons 27 februari 2013, kl 18.56

Att den svenska vinterskogen kan vara så otroligt kuslig och skräckinjagande har jag nog inte tänkt på sedan jag var en liten grabb och bodde ute på landet. Men svenska Simogo tar mig snabbt tillbaka till den tid då fantasin ofta spelade mina sinnen ett spratt och man blev rädd enbart genom att titta in i ett mörkt skogsparti för länge.

Det är just denna konstiga och obeskrivliga känsla jag får så snart spelet Year Walk startar upp, ensam står jag där mitt i skogen med en typisk röd stuga med vita knutar framför mig. Det finns inga hjälpmedel att guida mig på något sätt och det är svårt att veta att spelet ens startat, det kunde lika gärna vara en introfilm jag tittar på då snön sakta singlar ned framför mig och filmfiltret gör att skärmens ljus nästan pulserar. Jag ligger under täcket i min säng och nattens mörker omsluter mig, så snart jag prövar att röra skärmen så hörs det bekanta knakandet av snö under mina fötter genom hörlurarna.

Year walk, eller årsgång som det heter på svenska, är en gammal sed från vårt bondesamhälle där man på större årsdagar så som midsommar, julafton eller nyårsafton ska avstå mat och dryck samt undvika all kontakt med andra människor. Oftast verkar nyårsafton vara den dagen då man genomförde detta. Efter en hel dag utan mat, kontakt med andra människor och oftast även ljus (då en del spenderade dagen inlåsta i ett mörkt rum) så begav man sig ut i vintermörkret för att ta sig till kyrkan i byn där man bodde. Kunde man sedan hitta ett visst mönster att gå runt kyrkan så skulle plötsligt en vision av framtiden visa sig. Så klart fanns det en baksida, förutom att man var halvt utsvulten, fick man nämligen passa sig då detta även kunde frammana kyrkogrimen. Väldigt lite är känt om kyrkogrimen då man ansåg att det betydde otur att ens tala om den, kanske därför jag aldrig ens hört talas om denna figur. Kyrkogrimen vakade över kyrkan och beskyddade den mot tjuvar och gravplundrare. Många trodde att kunde man röra vid kyrkogrimens hjärta så kunde man se meningen med livet.

Just detta med framtidsvisioner är drivkraften till varför hela äventyret ska utspelas. Vi lär oss snabbt att huvudpersonen vill ha svar om han kommer att vinna sin stora kärleks hjärta eller om hon kommer att välja den som hon blivit trolovad till, frågan driver honom att genomföra årsgången trots hans kärleks uppmaningar att undvika detta.

Det karga vinterlandskapet känns ogästvänligt och bäddar verkligen för en obehaglig känsla rakt igenom. Man manövrerar sig fram i en 2D-miljö likt äldre äventyrsspel, detta betyder dock inte att det är lätt att hitta runt. Flera gånger har jag gått vilse och det känns som att det nästan är meningen, man kan aldrig känna sig säker och nerverna befinner sig på helspänn.
Det intressanta är att större delen av spelplanen är öppen redan från början, något man inte förstår förrän man spelat klart. Men allt eftersom man spelar så låser man upp mer ledtrådar för att kunna röra sig framåt och nya saker dyker upp på bekanta ställen som man trodde man hade koll på.

Allt bidrar verkligen till att inget känns säkert, redan bekanta områden visar plötsligt upp nya hemska sidor av sig själva. Tillsammans med spelet så har även Simogo släppt en Companion-app som de kallar den. Denna är en viktig del av pusslet att låsa upp allt i spelet och innehåller information om årsgången samt även de övernaturliga väsen som spelet innehåller och ger tips om hur deras historia kan hjälpa till att lösa pussel.
Man börjar nästan undra om Companion-appen ska hjälpa en att klara spelet eller avskräcker en att spela då man får veta mycket om de grymma historier som omger de väsen som finns i spelet. Man är klart mindre benägen att ge sig in i mörka utrymmen med alla väsens historier i bakhuvudet.

Själva pusslen i spelen kan ses som ologiska ibland men det känns nästan som att ens förmåga att lösa pussel har blivit väldigt inskränkt på grund av de spel man spelat på sistone. Pusslen känns logiska när man väl kommit på hur man ska göra, men det är oftast inte det första man tänker på då man försöker använda regler från andra pusselspel. Att man behöver använda hörseln och mer än en hand till många pussel samt att även vända upp och ned på vissa pussel blir mer och mer logiskt desto längre in i spelet man kommer.

Att jag dessutom var tvungen att börja ta anteckningar på min telefon medan jag spelade kändes underbart retro på något sätt. En sådan enkel sak gör att man genast känner av något som sträcker sig utanför skärmen som spelet visas upp på. Att se överlappningen mellan spelet och dess Compainon-app gav i slutändan gav också en större inlevelse än jag upplevt på länge.

Simogo har verkligen hittat rätt, återigen, med allt. Att de inte vill leva med vanliga konventioner är tydligt och deras enorma fokus på att skapa mer med mindre är uppenbar. Ett sådant här spel skulle aldrig kunna ges ut av en större studio, idén skulle skjutits ned innan det ens lämnat idéstadiet, och jag är så glad att denna spelupplevelse har blivit verklighet.

Det är med en skräckblandad förtjusning som man spelar vidare och precis som huvudpersonen så känner man att man inte borde dyka längre ned i den mörka hemska värld av det övernaturliga men samtidigt är det svårt att slita sig från det. Man dras på något sätt in i världen och den släpper en inte, inte ens efter att man stängt ned spelet. Tankarna av dessa väsen och stämningen i spelet följer en långt efter man är färdig och den kittlande tanken att även utanför spelet börja fördjupa sig i det övernaturliga är helt klart överhängande.

Starfighter Johanssons bild

Väldigt bra skrivet! Jag håller med! För mig själv var det en del saker som inte klarnade förrän en stund efter att jag läst igenom allting och funderat lite fram och tillbaka. Jag var förresten väldigt sugen på att besöka Vedtorp för att spana in inspirationsställen men sen insåg jag... :)

Hadirajans bild

Tack! Ja, man blir klart inspirerad att ge sig ut i skog och mylla för att insupa atmosfären.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.