"Men det är ju MITT spel!"

Blogg - Linnea Hummel - tis 21 april 2015, kl 15.59

Jag önskar att det här inlägget kunde handla om hur kul jag hade på Female Arena i helgen, men så jäkla klart vaknade jag upp på fredagen med en jäkla förkylning. Det kan inte bara vara jag som drömmer extra konstigheter när man är sjuk? I min dröm var jag på en strand i byn där föräldrahemmet ligger. Jättemånga människor på plats och det var sommar och gött. Så plötsligt dyker en Dr Bombay-look alike upp och bara börjar skjuta vilt omkring sig. Och jag hann tänka "vad var det jag sa!" samt "fan i helvete det är nya Breivik." *logisk_drömtjej_89*

 

Istället har jag tänkt skriva lite om ett fenomen jag upplevt några gånger. Ni vet när man lyssnar på ett band eller ser en film som inte är så känd. Man blir ett fan till den artisten, bandet, skådespelaren, regissören eller vad det nu kan vara. Ibland pågår detta i flera år, man bygger upp nästan som en relation till skaparna av det man gillar. För det man gör medan man spelar/lyssnar/ser är så starkt förknippat med ens egna liv så det känns som man upplevt allt tillsammans. Att de verkligen förstår en, delar något slags band med en. Den här fasen är väldigt trevlig och mysig. Kanske delar man med sig till närmaste kompisarna och de får också en liknande känsla. Outtalad eller ej.

Så kommer då dagen då skaparna av det man gillar faktiskt blir känd. Iallafall inför en större publik än man trott. Kanske till och med att nån bekant frågar en om man hört talas om skaparna i fråga. Åtminstone jag kan känna en frustration i det här läget.  Logiskt sett borde man göra allt för att så många som möjligt ska få uppleva samma fantastiska saker som man själv upplevt. Men nä, istället kan man tjura och tänka "men det är ju MITT spel!" Att det här är nånting privat och eget, bara för mig. Ungefär som att det finns en maxgräns på över hur många gånger en upplevelse kan delas innan den tar slut. Men det är ju inte sant. För ju fler gånger det delas desto fler gånger kan ju en person må lika bra som jag gjort medan jag spelat ett  särskilt spel.

 

Det är kanske därför så många vill poängtera att de minsann lyssnade på en artist eller spelade ett spel innan det blev känt. Och många gånger så förknippar man kändisskap med sellout och att saker automatiskt kommer bli sämre. Som ju fler kockar desto sämre soppa. Att när någon eller något har nått en viss status av kändhet så går det automatiskt utför. Men varför skulle det? Fan, embrejsa the moment med att ha fler personer att få snacka något du gillar med. Det ÄR redan mitt spel, och ditt spel och alla andras spel. Andras upplevelser behöver inte vara lika som dina. Alla behöver inte gilla det som det viset du gör. Man har naturligtvis all rätt att klaga och problematisera också.

Och framför allt inse att ingen kommer ta de känslor du har för spelet ifrån dig.

Zoom zoom zoom! 01/13/2015 - 10:17
Zacabebs bild

Det är en bra poäng. Men ibland kan det ju finnas en sorg i att något blir för stort.

Need for Speed-serien exempelvis. Det var redan från början storprojekt med dyra filmsekvenser som öppning. Men utvecklarna hängde på nätet och lyssnade på fansen, och de mest hängivna fansen var du med utvecklarna. En del av utvecklarna hängde aktivt på forumen, svarade på frågor och berömde folks hemmasnickrade bilar och banor.

I det fjärde spelet i serien - High Stakes - var nyheten ett läge där du kunde sätta din bil på spel för att om du vann ta över motståndarens bil. Något som ett fan hade tagit upp på ett forum vore kul att se och teamet nappat på.

Nu har det gjorts film baserade på spelserien och den har bytt händer och form flera gånger. Och på vägen försvann den personliga kontakten med utvecklarna.

Linnea Hummels bild

Zacabeb skrev:
Det är en bra poäng. Men

Eftersom du nämner Need for Speed som exempel, där det från start redan varit riktat till en stor publik och snabbt etablerades, så säger du lite emot dig själv om att det kan bli för stort och därmed förlora kontakten med utvecklarna.

Det är alltid synd när detta händer, men det verkar ju inte ha att göra med själva storleken eller en mätbar succé för spelserien i fråga, utan hur väl de kan engagera sig med spelarna i slutkedjan. Det känns som att fler och fler spel släpps i alfastadie som en early access för de mest hängivna fansen och man därigenom når dem.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.