Ge frk Kilcher 10 minuter av ditt liv

Blogg - Man5on - ons 23 februari 2011, kl 11.36

Så här var det. Det var sommaren 1995 och man var sådär lagom ung att man inte riktigt fattade, well, nånting egentligen. På nåt udda sätt så fumlade jag mig fram till att upptäcka Jewel just då. Instant crush. 20 år och från Alaska och hon skapade musik som jag då inte trodde ens existerade. Albumet var inspelat på hennes mormonföräldrars farm under två snabba dagar året innan.

Hur som helst så blev det bara ett album of note, nyss nämnda 'Pieces of You'. Hon hamnade i glömska för min del. Sen hipp som happ så upplevde jag henne live på Woodstock och allt föll på plats igen. Dessvärre var det fortfarande inget nytt material som var värt mycket, så efter några veckor så ramlade hon ur minnet återigen...och har väl mer eller mindre också stannat där under de senaste tolv åren. Men så råkade jag över det här helt magiska klippet från just den där konserten, allt kom så klart över mig igen, och nu ska jag minsann göra en insats för att hon ska förbli hos mig.

Ge Jewel 10 minuter, det kan eventuellt vara ditt bästa beslut idag. Sen, efter du gett henne sina förtjänade 10, så skaffa 'Pieces of You' om du inte redan innehar detta ytterst eminenta album. Allt annat hon spottat ur sig efter debuten kan man låta bli...men det där albumet...får goosebumps bara av tanken på det.

...dessutom. Hon kan joddla. Bara en sån sak.

Mer? Well, det här är en av mina favoriter.

Kanske jag glorifierar henne utan att veta om det. Vissa av de där så starkt inprintade minnena får liksom ibland en extra guldkant, utan att man inser det själv. FFVII, Fotbolls-VM '94, Ayron Senna osv. Men men, strunt samma. Nackdelen med sånt här är att man kastas tillbaka till en svunnen tid, och att man febrilt tvingas försöka slå bort tankarna om att det nog var bättre förr. För det var det väl inte? Right? RIGHT?!

Jag inser även ironin över att jag uppenbarligen har någon form av (dokumenterat långlivad) fetich för den här typen av musikanter. Dvs solobrud med akustisk gitarr och lite udda röstläge. När Amy Mac breakade för några år sedan så gick jag ju också publikt bananas. Jag är dock rädd att denna självinsikt knappast hjälper mig att ändra uppfattning i frågan. Nåväl.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.