Påminnelse - Osu! Tatakae! OUENDAN

Blogg - Sebastian Magnusson - ons 12 januari 2011, kl 23.40

Det brukar ju vara populärt att "tipsa" om såna där okända eller missade pärlor. Men även om Ouendan är lite nischat på så sätt att det är en Japan-only release så inbillar jag mig lite att alla som äger en Nintendo DS redan har Ouendan? Det kändes åtminstone så när det begav sig, varenda jävel snackade ju om spelet. Så jag påminner hellre än tipsar. Och vem vet, det kanske finns nåt folk som skaffat DS på senare tid och lyckats missa spelet på nåt sätt. Alternativt har jag fel, och det bara är alla som jag känner som lever i en Ouendan-bubbla. För det har väl knappast sålt i Nintendogs- eller Call of Duty-mängder om man egentligen tänker efter. Jag vill nog bara tro det.

Men till själva huvudpoängen då. Jag vill påminna folk om hur jävla fantastiskt Osu! Tatakae! OUENDAN är, eftersom jag också hade glömt bort det. Under en lång jäkla period var det ju väldigt närvarande i mitt liv men nu var det länge sedan jag rörde det. Det var när jag nu i dagarna fick min DS lagad har jag passat på att åter förkovra mig i den bärbara pärlans spelbibliotek, varpå Ouendan hamnade på tapeten igen. Och muskelminnet sitter i. Efter snart fem år utan att ha rört stylusen kan jag fortfarande 100%:a Kokoro Odoru på hard.

Rock Band och dess gelikar kan gå och dra något gammalt över sig, Ouendan är fortfarande världens bästa musikspel hands down!

Jag kan inte påstå mig vara en överdrivet stor anhängare av j-pop/j-rock men Ouendans dängor är ändå så otroligt catchiga att det är en fysikalisk omöjlighet att inte ryckas med. Till och med jag rycker på foten lite ibland, och detta bör ses i sambandet att jag känt mig manad att dansa totalt fem gånger under hela mitt liv. Om poängen med ett musikspel är att leva sig in i musiken gör Ouendan ett nästintill perfekt jobb, det känns verkligen som jag är en del av låten. Detta gifts med ett fantastiskt visuellt berättande, trots att spelet i teorin är på japanska är det inget man märker, de små sagor som målas upp i symbios med varje låt är så talande bara i bildform att det aldrig råder någon tvekan om vad som pågår. De är i all sin enkelhet betydligt mer träffande än majoriteten av alla halvtaskiga spelmanus.

Jag är verkligen ingen rekordjägare, jag vill hellre ha nya upplevelser än slipa varvtider eller plocka poäng. Faktum är att det bara finns två spel där jag egentligen brytt mig om vilken poäng jag fått på en bana, och spelat den om och om igen i jakt på bättre rekord. Det ena är det senaste decenniets bästa plattformsspel Donkey Kong Jungle Beat det andra är då förstås Ouendan (annars hade den där utvikningen kanske varit ganska meningslös).

Pratar vi bara ren simpel underhållning utan krav eller pretentioner är det svårt att toppa Ouendan. Det är den sortens spel som man slår på efter en riktigt rutten dag för att locka fram ett leende. Det är digitaliserad glädje.

Spoiler: Highlight to view
Jag rekommenderar för övrigt lite olika tillbehör för att få ut det mesta av spelet:

1) Ett par feta hörlurar. Nintendo DS inbyggda högtalare (eller några halvtaskiga Ipod-snäckor) gör inte musiken rättvisa.
2) Ett skärmskydd. Framförallt när de där snurrarna kommer och man tar i tills man svettas.
3) En större pekpenna. Alltså mycket större, typ i stil med vanlig kulspetspenna. Långt ifrån ett krav, men det hjälper rejält när man ska samla de stora poängen. Plus att man inte krampar ihop lika lätt.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30
VodkaCitrons bild

Sett dig prata om det här förut, ska nog pröva det någon gång.
Har ju bara Taiko no Tatsujin till DS än så länge.

Men vadå är det bara 15låtar? Är iaf riktigt hemma i 4 av banden.

Men jag tycker ändå låtlistan är förjävlig 0:)

Den bästa låten kan väll mycket gärna vara Ready,Steady,Go. Men Taiko har ju Daybreak's Bell. Konstigt att de tar med så gamla udda låtar.

Ganska intressant spel ändå, men mest för att du pladdrar på om hur bra det är ^^ Skulle ge spelet en chans om jag hittade det billigt på marknad eller tradera.

Konstigt att DJ Max inte kom i samband med DSi LL, det är väll samma koncept?

Andreas Ljungströms bild

Tycker både Elite Beat Agents och Ouendan 2 spöar originalet sett till gränssnitt och de förfiningar som implementerats. Tyvärr äger det första spelets låtlista röven av de andra så blir nog ändå jämt skägg dem emellan i slutändan. :p

När det gäller musikspel föredrar jag dock Rhythm Tengoku (gba iofs) och Daigasso! Band Brothers. Får nog skriva ett par blogginlägg tillägnat dessa spel i framtiden. ;)

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.