Haunt

Blogg - Starfighter Johansson - tors 31 december 2015, kl 22.41

Det finns jättemånga (gratis) spel på indiedb som är allt mellan ganska okej, skitdåliga och helt fantastiska. Jag tänkte försöka vaska fram lite guldkorn (och även allmänt halvintressant) och tipsa om dessa.

Titel: Haunt
Storlek: ~1.37 GB
Plattformar: Windows, OSX, Linux
Utvecklare: paranormaldev

:beer: LADDA NER :beer:


Klicka för full upplösning

Där nyligen omskrivna Eyes apar efter Slender: The Eight Pages koncept men gör det utan atmosfär har Haunt i stället gjort två saker bättre. 1. Det hymlar inte med sin inspiration. Det tvärtom skryter och kallar sig "The Real Slender Man Game". 2. Det nailar atmosfären. Alltså verkligen, det är otroligt spännande omgivningar och precis lagom med oväder, konstiga ljud, statiska störningar och diverse filter för att jag ska sitta som på nålar och vara oerhört medveten om att det när som helst kan hända något skitläskigt. Problemet Haunt har är att det aldrig typ vahettere gör det.


Klicka för full upplösning

Jag har hunnit bli duktigt less på att gå omkring i det oändliga ovädret och plocka upp batterier till min ficklampa när jag för första gången får en skymt av Slender Man. Då väcks förvisso mitt intresse litegrann igen, men det är tyvärr åt helvete försent. Känslan av att se den långa smala mannen borta i skogsområdet framför mig är inte "AAAAH!!! DÄR ÄR HAN!!!" utan "men äntligen händer det nåt... kom igen din lilla mes gör nåt". Jag känner mig mest som matadoren i Ferdinand. "Stånga mig! Sparka mig!" Och precis som i originalspelet om Slender Man så är själva konfrontationen med den mytomspunna vandrande pinnen väldigt fjuttig. Skärmen börjar visa myrornas krig och så är spelet slut.


Klicka för full upplösning

Här finns långt mycket mer att samla på och luska i än Slender: Eight Pages, det ligger ungefär på samma nivå som den officiella uppföljaren Slender: The Arrival när det kommer till innehåll. Trots att det sedan inte är lika stort som The Arrival sett till ytan så lyckas ändå på något vis innehålla mycket större områden där inte ett dugg händer. Spänningen byts ut mot tristess och vips så är det hela underkänt.

Nybörjarutvecklarna visar enorm potential, framför allt med tanke på stämningen som ändå byggs upp, men de måste destillera upplevelsen om den ska kunna få uppnå maximal effekt. Jag rekommenderar endast det här spelet till de som vill kika lite på hur en obehaglig miljö kan skapas, inte till spelare som vill ha en mustig helhetsupplevelse.

Tidigare delar i bloggserien:
Serena
VANISH
The Cursed Forest
The Train
Lone
Cry of Fear
One Late Night
Eyes

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.