Hur någon som har svårt för telefonsamtal blir podcastpratare

Blogg - Starfighter Johansson - tors 21 mars 2013, kl 23.12

För en miljon år sedan hade Ina och jag satt upp en liten vänskaplig tävling som gick ut på att vi skulle försöka klara flest spel under ett års tid. Detta skulle sedan rapporteras om i blogg/tumblrformat naturligtvis åtföljt av prisutdelning i Globen och middag på slottet. Ganska snart insåg vi att tävlingen var ungefär lika orättvis som en skola. Hon spelade mest mustiga RPG:s samtidigt som viljan att maxa spelen, och alltså få sätta Clear på dem i Backloggery-listan, gjorde det smärtsamt uppenbart att hon inte skulle ha en chans mot mig som med glädje tar mig an vilket litet småspel som helst.

Vi beslöt oss således för att ändra om lite förutsättningar i tävlingen. För det första skulle det inte längre vara en tävling mellan oss, utan ett samarbete av uppmuntran, där vi i stället skulle bli inspirerade att spela igenom våra spel snarare än känna ett krav. Det uppdagades i samma veva att Ina gått i podtankar en längre tid och bara nanosekunder senare ställdes så frågan. Ska vi spela in en podcast? Klart vi skulle. Ingen av oss tyckte det var särskilt lätt att prata, även om vi så gärna uttryckte oss i skrivna ord - så att just vi skulle påbörja det här projektet tillsammans var skrivet i stjärnorna redan från dag ett. Vi behövde övning i form av det som jag fått för mig kallas “exponeringsterapi”, där man alltså utsätter sig för just det man har svårt för som för att övervinna mentala hinder. Oftast har jag upplevt att metoden har kontraproduktiva effekter men i just det här fallet föreföll det sig vara optimalt för vår situation.

Vi ville initialt ha namnet Skämshögen, som ju var en avsomnad podcast Ina varit med och startat tidigare - men de som satt på namnet sedan Ina lämnat skeppet hade ingen vidare lust alls att ge oss tillstånd att fortsätta under det. De ville minsann spara på det till framtiden. *host* Var är ni nu? *host* Min sambo och tillika hjärtevän Linnea föreslog att vi istället skulle heta Spelberget och sedan var det spikat.

Med stapplande steg gav vi oss in i vad som skulle bli, åtminstone för mig, en lång resa bestående av att ständigt trotsa rädslor och utmana gränser självförtroendet satt upp med tvi förbaskad envishet. Efter ungefär tio avsnitt, en lyckad debut på iTunes och ett par positiva minirecensioner bestämde sig Ina för att lämna berget av personliga skäl - medan jag kände att jag fått upp ångan och att det vore synd om en så fin podcast skulle dö. Därför rekryterade jag Linnea och Ella. Ingen av dessa hade heller någon erfarenhet av att prata i officiella sammanhang men tvekade inte en sekund på att hoppa på tåget. Speltokiga och fulla med glädje passade de in i Spelberget på ett ypperligt vis. Kanske var det snarare jag som fick ändra om i mig själv en smula, eftersom man förhåller sig olika till olika personer. Personkemin mellan mig och Ina hade varit väldigt bra vilket blev uppmärksammat minns jag, så det gällde ju att inte stämningen gick förlorad i och med nya medlemmar. Men inte då, det hela blev bara bättre och bättre för varje avsnitt och vi är som säkert de flesta vet fortfarande i full gång. Det femtionde avsnittet sändes igår.

Mitt i det här bestämde jag mig så för att prova på en enmannapod, jag visste bara inte hur jag skulle orka eller var jag skulle få inspiration ifrån. Så knuffade Andreas Ljungström på en aning och gjorde mig uppmärksam på att Skillpoints egna “fria” pod Skillpod står till allas förfogande om andan faller på. Jag provade att göra ett avsnitt och det gick precis hur bra som helst. Jag bestämde mig för att fortsätta, under namnet Starpod - som är Andreas ordlek på Starfighter och Skillpod. Ämnet i Starpod fick bli något som jag inte behövde gräva info kring, nämligen mig själv. Min relation till TV-spel, från min barndom (säsong ett) hela vägen upp till min nuvarande livssituation (säsong två). Jag kände att Starpod behövdes av två anledningar. Den första var att jag helt enkelt ville sätta mig själv på prov ytterligare i podcastform - den här gången skulle jag alltså gräva i mitt innersta och berätta om sådant jag aldrig sagt högt förut - inför alla som ville lyssna. Den andra var att jag tyckte, och tycker fortfarande, att formen saknas i podcastfloran. Det finns väldigt få avskalade poddar som pratar på ett nästan smärtsamt ärligt sätt. Signerat Samson är nog det jag kan tänka är närmast det jag beskriver men när Starpod drog igång var jag snarare inspirerad av Korvcast.

Men det här är att prata med sig själv, eller med några man redan är bekväm med, in i en mikrofon. Inte inför ögon, publik, ansikten. I min lilla värld tänker jag att det bara är jag själv och de allra närmaste som kommer lyssna. Så någonstans har jag väl behållt min reserverade inställning till människor vilket också gör att jag verkligen måste slita med mig själv när det ska ut och representeras på spelmässor och spelträffar. Visst, det är närmast berusande att det kan komma fram personer och säga “hej, jag gillar vad ni gör”, jag har till och med blivit fotograferad vid ett antal tillfällen! Men det är samtidigt jättesvårt att förhålla mig till det här på något ansvarsfullt vis, jag vill som min twitterpresentation säger, helst oftast gå hem. Känslan av att vara otillräcklig och inte lika bra som andra blir väldigt stark när jag är utanför min comfort zone och det är jag absolut inte van vid ännu. En gång kunde jag stå på scen med en ostämd gitarr, två repningar i ryggen och fan bara skita i vilket, för vi spelade punk. Nu vänder jag ut och in på mig själv i ett exponerat och nyktert sammanhang. Och det är fortfarande läskigt.

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00
Nate Travellers bild

Ärligt och härligt, vilket är förstås varför vi diggar Starpod! Keep up the good work! :)

Starfighter Johanssons bild

Nate Traveller skrev:
Ärligt och härligt, vilket är förstås varför vi diggar Starpod! Keep up the good work! :)

Jag upplever att det bara var den första tröskeln som var motig att ta sig över, det faller sig enklare och enklare att berätta lite om hur jag tänker och känner utan att vara rädd för att jag ska bli sliten i stycken. Starpods andra säsong kommer förmodligen inte att bli tjugo avsnitt långt som den första säsongen var, utan snarare 10 eller 12. Alltså är det inte långt kvar nu förrän Starpod går i graven. Alternativt läggs undan på obestämd framtid, en definitiv dödförklaring vore ju dumt om jag blir sugen på en tredje säsong längre fram. :)

Nate Travellers bild

Jättebra med en uppdatering av det. Jag lyssnade ihenom hela säsongen i ett sträck och planerade att göra det med säsong 2 så jag har undrat när den ska nå sitt slut så jag kan börja lyssna! :)

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.