Jag är rädd för båtar

Blogg - Starfighter Johansson - tis 5 november 2013, kl 14.10

Ända sedan jag var liten har jag haft en obeskrivligt stark rädsla för "saker i vatten". Det är så jag har fått vänja mig att förklara det, eftersom det varierar så friskt. Det absolut värsta jag vet är att befinna mig i vattnet bredvid en båt. Ju större desto värre, men även små ekor är obehagliga. Jag mår väldigt illa av att bara tänka på det nu när jag skriver. Men jag är också obeskrivligt rädd för att stöta på vad som helst under vatten, det kallas som bäst "the fear of submerged objects" när jag googlar och redan den termen gör att det går ilningar utmed min ryggrad. Det är en förgrening på xenofobi - det vill säga rädsla för det okända. Stora skepp, flygplan och vad man nu kan tänka sig är dessutom extremt obehagliga även på land, långt borta från vatten. Detta kallas megalofobi och är alltså rädsla för stora saker. De här komponenterna kan vid en första anblick låta som rätt hälsosamma rädslor ur överlevnadssynpunkt - men när jag inte ens kan googla fram en passande bild till det här blogginlägget utan att kallsvettas kanske det har gått lite till överdrift.

När jag badar måste det vara ren sandbotten. Minsta kvist under mina fötter får mig att slänga mig bort från platsen med en hjärtrytm som vore vid technons glada dagar. Att se ett flygplan på en flygplats ger mig kalla kårar. Stora jävla ubåtar är helvetet själv.

Jag vet inte var det här kommer ifrån. Jag såg Jaws när jag var rätt liten, men kan det verkligen vara anledningen till att jag kräks av att se stora båtpropellrar? Jag simmade ensam i en djup del av en pool när jag var ännu mindre, som helt plötsligt slog över till bubbelpool. Jag fäktade iväg mig på ren adrenalin och slutade aldrig gråta - men ska det verkligen vara anledningen till att jag inte kan se ett flygplan framifrån? När jag för tjugo år sedan nyfiket tittade ner med mitt cyklop när vi var på en utlandssemester fick jag syn på ett skeppsvrak vars mast nästan rörde min fot - vilket resulterade i en fortsatt badfri semester och många intensiva mardrömmar. Men är det verkligen anledningen till att jag inte kan titta på ett rostigt ankare utan att tappa andan?

Varenda spel som kräver att man går ner i vatten utgör oerhörda svårigheter för mig, det har hänt att Linnea har fått ta över kontrollen under vissa passager (t.ex. inledningen till Bioshock). Spel där man ska hoppa ner bredvid en dockad ubåt (förvånansvärt många spel, tro det eller ej) får helt sonika förbli oklarade.

I hela mitt liv har jag fått oförstående blickar tillbaka när jag försöker förklara den här rädslan. Det finns inget fobi-ord för det. Hur googlar man på rädslan för "undersidan av båtar, ubåtar, valar/hajar, rostiga sjörelaterade saker, oljeriggar, att inte se botten, att se en botten, att röra sjögräs, råka hamna bredvid en båt av valfri storlek, stå framför ett flygplan, se flygplansvingar"? Men så, i ett kommentarsfält för en artikel om rädsla för skepp i största allmänhet, upptäckte jag det. Hundratals människor som alla säger exakt samma sak - de trodde de var ensamma, de mår illa av till och med bilder av båtpropellrar eller tanken på att simma bredvid ett skepp och alla känner dom precis som jag; jag är äntligen inte ensam i det här längre. <3

http://phobias.about.com/b/2011/02/23/fear-of-ships.htm

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00
Sebastian Magnussons bild

Jag hör vem som skall få recensera nästa års utgåva av Ship Simulator!

;)

Starfighter Johanssons bild

Sebastian Magnusson skrev:

"Det ser ut att vara bra om man läser på baksidan. För mer detaljer om spelet se Wikipedia."

Tobias Jensens bild

Jag tycker också det är sjukt obehagligt med båtar och djupt vatten. Samtidigt fascineras jag av det och viker mig mer än gärna till att titta på katastroffilmer som handlar om båtar som går under, trots att jag sitter med kudden djupt intryck i fejan och vågar knappt kolla.

Så även om jag inte verkar lika skräckslagen som du av dessa saker, så har jag ändå en viss förståelse för det.

Lisa s bild

Jag förstår dig till hundra procent. Mår psykiskt och fysiskt dåligt av stora skepp, flygplan, valar, späckhuggare, alla stora saker helt enkelt. En stor skräck är till exempel en så töntig sak som "Katla", Draken i bröderna Lejonhjärta (som är en barnfilm ...........) googlade senast idag på "tågresan Junibacken" i Sthlm där den finns. det finns även platser i Sverige där dom ställt upp fejk-dinosaurier i verklig storlek, då är alltid de med skräckinjagande utseende värst.. Har barndomsminnen från Legoland i Danmark där jag åkte bergodalbanan, inne i en grotta fanns där en legodrake som sprutade ut rök och såg allmänt stor och äcklig ut.. Min största mardröm (som jag drömt flera gånger) är att jag öppnar en stor garageport och ser inget där inne för all dimma och rök. Sedan kan jag urskilja ett stort skepp som står på marken framifrån och jag vaknar i panik. Så framifrån grejen köper jag rakt av.. Du är inte ensam! Megalofobi is the shit....

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.