One Late Night

Blogg - Starfighter Johansson - ons 30 december 2015, kl 12.03

Det finns jättemånga (gratis) spel på indiedb som är allt mellan ganska okej, skitdåliga och helt fantastiska. Jag tänkte försöka vaska fram lite guldkorn (och även allmänt halvintressant) och tipsa om dessa.

Titel: One Late Night
Storlek: ~555 MB
Plattformar: Windows, OSX, Linux
Utvecklare: Black Curtain Studio

:beer: LADDA NER :beer:


Klicka för full upplösning

One Late Night handlar om det fasansfulla ödet att arbeta som en grafisk designer. Överarbetad av monotona arbetsuppgifter vaknar jag vid mitt skrivbord. Klockan är sent och alla har gått hem. Jag är ensam i en alldaglig kontorsvåning och har en lång natts arbete framför mig. I köket står kaffet på och utanför fönstren öser regnet ner. Jag hör det vaga ljudet av en skrivare längre ner i korridoren medan jag kikar mig omkring i mitt lilla kontor. Jag provar att logga in på min dator med hjälp av inloggningsuppgifterna som jag mycket förståndigt har skrivit ned på en postitlapp som sitter på skärmen.


Klicka för full upplösning

Aha, ett Linuxfilsystem. Jag navigerar mig in i hemmappen och börjar gräva lite förstrött i filer som ligger och skräpar. Hittar en och annan rolighet och efter närmare granskning av utgående brev har jag till och med lyckats få nys om Roberts lösenord. Robert är en medarbetare som för några dagar sedan bara helt försvann. Jag skulle ju bra gärna vilja ta mig en titt i hans kontor, och beväpnad med hans lösenord kanske även snoka lite i hans dator... Äh, en sak i taget. Kaffet är färdigt.


Klicka för full upplösning

Jag går sakta genom korridorerna och kikar in i kontoren jag går förbi. Läser på bokryggar, spanar in nödutgångsskyltar och skaffar mig en uppfattning om omgivningen. Allting känns väldigt svenskt, inte bara för att whiteboardsen är nedklottrade med svenska utan för att allting ser ut att komma från Den Svenska Kontorsfabriken. Mycket bekant och faktiskt lite mysigt på det där kliniska och tråkiga sättet en svensk kontorsmiljö kan vara. Fast ett lysrör nere i hörnet håller på att ge med sig ser jag. Och så är det ju nästan lite ängsligt att vara helt ensam. Just som jag tänker detta slår blixten ner utanför och visst fan var det väl en kontur av en axel jag såg där framför fönstret längre bort? Eller? Var det ett skåp? Nackhåren reser sig och jag skyndar mig tillbaka till mitt kontor. Min trygghet. Här stänger jag dörren och sätter mig vid skrivbordet. "I see you..." står det skrivet på skärmen.


Klicka för full upplösning

One Late Night är gissningsvis ett slutprojekt av en ganska begåvad student eller möjligtvis ett mindre hobbyprojekt från någon med hyfsade kunskaper i spelutveckling. Det försöker förmedla obehag och nyfikenhet genom att sätta mig som spelare i bekanta miljöer fast med en suggestiv stämning som gör att det uppstår lite ängslighet (i alla fall när jag spelar koncentrerat med hörlurar mitt i natten) och små ledtrådar utslängda här och där. Lösenord till medarbetares datorer, en utskrift i ett skrivarrum, en kom-ihåg-lapp på ett skrivbord. Saker står inte rätt till och det är upp till mig att nysta i detta bäst jag vill. Spelet tar slut oavsett hur mycket jag brytt mig om berättelsen så jag får själv bestämma om jag vill gå den sista biten och luska i hemligheterna eller bara fly fältet och få fram eftertexterna.

Det är dessvärre ganska buggigt. Trots att det uppdaterats åtskilliga gånger finns fortfarande fullständigt gamebreaking buggar kvar. En vända kunde jag inte logga in på datorn. En gång började jag hela tiden nedanför golvet och föll ur spelvärlden, den sparfilen fick jag helt enkelt radera och börja om. Såna grejer. Men spelet går att klara på runt tio minuter om du vet vad som ska göras, så att behöva börja om från början är inte särskilt tidsödande. Problemet är ju i stället då att många scriptade läskigheter inte är läskiga längre.

Det finns en uppföljare som ser ännu finare ut som jag var jättenära att köpa (ja, uppföljaren kostar pengar) fram till att jag läste responsen det fått. Tydligen lider det av ännu fler oacceptabla buggar än ettan och då kan jag inte tänka mig att det är spelbart över huvud taget. Synd!

Tidigare delar i bloggserien:
Serena
VANISH
The Cursed Forest
The Train
Lone
Cry of Fear

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00
Orpons bild

Jag gillade idén, men genomförandet var rätt kass. Känns inte som att jag missade särskilt mycket från när vi spelade ändå eller?

Starfighter Johanssons bild

Orpon skrev:
Jag gillade idén, men genomförandet var rätt kass.

Ja, det var känslan jag också fick. Som om han hade en klar vision om hur han ville känslan skulle vara, men inte riktigt kunde naila hur ett spel helst ska vara. Denna misstanke förstärks när jag läser att tvåan är ännu snyggare men också så dåligt optimerat för människors datorer att ingen kan spela det på annat än lägsta inställningarna.

Orpon skrev:
Känns inte som att jag missade särskilt mycket från när vi spelade ändå eller?

Nja... Alltså egentligen, om vi ska se på det objektivt så missade du ju allting (storyn bakom det hela, de läskiga elementen som dök up framåt slutet och känslan av att sitta ensam om natten med hörlurar på och gå omkring i spelet), men om du bara frågar mig allmänt så nej, du missade inte särskilt mycket. Inte som du skulle ha glädje av i alla fall!

Orpons bild

Tog du skärmbilder på det läskiga? Jag tror inte att jag orkar spela det igen, men vill gärna veta allt jag gick miste om!

Starfighter Johanssons bild

Orpon skrev:
Tog du skärmbilder på det läskiga?

Jag tar i regel inte bilder på läskigheter om de är hemliga, men jag kan hugga dig på Hangouts och visa! :)

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.