Warning: Table './skillpoi_skill/cache' is marked as crashed and should be repaired query: SELECT data, created, headers, expire, serialized FROM cache WHERE cid = 'variables' in /home/skillpoi/public_html/includes/database.mysql.inc on line 128

Warning: Table './skillpoi_skill/cache' is marked as crashed and should be repaired query: UPDATE cache SET data = 'a:1211:{s:13:\"theme_default\";s:8:\"blogbuzz\";s:13:\"filter_html_1\";i:1;s:18:\"node_options_forum\";a:1:{i:0;s:6:\"status\";}s:18:\"drupal_private_key\";s:64:\"f21534a5ca14885846975f31b646084ff45701c2d5f18a72667b24c1488db285\";s:10:\"menu_masks\";a:35:{i:0;i:127;i:1;i:125;i:2;i:124;i:3;i:117;i:4;i:63;i:5;i:62;i:6;i:61;i:7;i:60;i:8;i:59;i:9;i:58;i:10;i:57;i:11;i:56;i:12;i:46;i:13;i:31;i:14;i:30;i:15;i:29;i:16;i:28;i:17;i:25;i:18;i:24;i:19;i:22;i:20;i:21;i:21;i:15;i:22;i:14;i:23;i:13;i:24;i:12;i:25;i:11;i:26;i:10;i:27;i:9;i:28;i:7;i:29;i:6;i:30;i:5;i:31;i:4;i:32;i:3;i:33;i:2;i:34;i:1;}s:12:\"install_task\";s:4:\"done\";s:13:\"menu_expanded\";a:1:{i:0;s:13:\"primary-links\";}s:16:\"language_default\";O:8:\"stdClass\":11:{s:8:\"language\";s:2: in /home/skillpoi/public_html/includes/database.mysql.inc on line 128
 Ouyans uppgång och fall | Skillpoint.se

Ouyans uppgång och fall

Blogg - Starfighter Johansson - ons 7 oktober 2015, kl 23.15

Julie Uhrman drog igång en Kickstarterkampanj utan dess like. Hela världen tycktes sukta efter en alternativ konsol som var öppen, androidbaserad och skulle fokusera på att sätta utvecklare i första rummet. De fick oändligt med pengar och kunde dra igång produktionen. Snart skickades konsolen ut till backarna och Ouya blev överlag ganska... svalt emottagen. Svag hårdvara och ofärdig mjukvara gjorde tillsammans att många backare fick buyers remorse och sålde av sina konsoler utan att tveka. Efter den officiella releasen var mjukvaran ganska rejält upprustad, spel ramlade in i affären flera gånger i veckan och plattformen började se riktigt skaplig ut. Väldigt bra utvecklarstöd, låga priser för kunderna och en uppfriskande syn på spelvärlden och dess aktörer. Tyvärr kvarstod de många nackdelarna med hårdvaran vilket fick den stora massan att se sig om efter andra alternativ.

Ouya som företag betedde sig, ur ekonomisk synpunkt, som ett företag som helt plötsligt fått en säck pengar utan att veta hur dessa ska förvaltas. Vilket också var fallet. De schabblade bort chans efter chans och misslyckades fullständigt med att nå sina mål med plattformen. Många är vi som minns deras "edgy" reklamsnutt som floppade så hårt att de fick skämmas och ta bort den från YouTube. Men den finns naturligtvis bevarad för eftervärlden av andra YouTube-konton:

Efter några års komplett tystnad uppdagades det via andra källor att Ouya blivit uppköpt av Razer - något som blev klarlagt och bekräftat genom Razer och snokande Ouya-fans, aldrig av den, sin vana trogen, knäpptysta ledningen på Ouya. Ouyaplattformens affär, som kallas Discover, är det som Razer köpt lite mer precist. Hårdvaran skiter dom med rätta i. Det är ju en kastrerad telefon i en låda och en handkontroll med så svag bluetooth-signal att det ibland blir fördröjning även om spelaren sitter en decimeter ifrån konsolen. Discover ska döpas om och bli en del av Razers egna ekosystem och ingå i bland annat deras egna android-drivna microkonsol Forge. Därmed kommer hårdvaran försvinna och namnet "OUYA" fasas ut och blir "Cortana". Vilka spel som följer med är inte klarlagt och det finns en överhängande risk att många DRM-låsta spel brinner inne på ouyaspelarnas konsoler. Med andra ord så sket det sig rätt friskt, och en del farhågor många har angående DRM-innehåll verkar nu bli verklighet. Surt sa räven!

Dags för topplista!

Jag har hur som helst haft väldigt roligt med min Ouya, jag har fört en lista över alla spel jag spelat på den som jag tyckte var värda, och den listan har nått 150 titlar. Visserligen är endast typ tre av dessa regelrätt ouyaexklusiva, men de andra är ju ändå ouya-versioner (anpassad kontroll, layout för TV etc.) med ofta lägre prislapp. Därmed kan jag lugnt säga att Ouyan inte har känts som en buyers remorse-grej för mig. Nu när det är klart att hela skiten kommer försvinna ville jag skriva en liten bit om mina absolut bästa spelupplevelser med den lilla stöddiga kuben som gett mig så mycket glädje de senaste åren.

10. Broken Age/Machinarium
Plats nummer tio utgör listans enda delade position, där Broken Age och Machinarium samsas på samma utrymme. Jag har nyligen försökt ge mig in lite mer i peka-klicka-genren (som jag tycker är så jävra tråkig) för att inte skygglappa mig förbi potentiella guldkorn. Både Broken Age och Machinarium är av just denna genren och är gjorda med glimten i ögat. Familjevänliga små äventyr av alldeles precis lagom längd för en nybörjare som jag. Båda titlarna har sin beskärda del av långsökta pussellösningar men särskilt Machinarium gör sig skyldig till många lösningar av typen "hugg ned granen så att fågeln äter ett ekollon och skogen susar till så att huset lägger ägg som rullar ner för en skidbacke för att återfödas som en nyckel till den låsta dörren du står framför". Jag gillar logiska pussellösningar långt mycket mer än finurliga sådana. Men, jag hade skoj! De fick mig att titta vidare på fler spel i genren. Bra start!

9. Gaurodan
Locomalito gör gratisspel med retroupplägg under parollen "Spel ska klaras under en sittning och vara rättvist svåra." Ett av hans shoot 'em up, klass egendomligt, är Gaurodan där vi får spela som en skitsur urtidsödla. Denna varelse har en svuren fiende från förr i världen som han en gång besegrade, och som mänskligheten lyckats återuppliva. Gaurodan fäller ut vingarna för att återigen piska skiten ur sin fiende och passa på att i samma veva straffa oss människor som inte kunde hålla fingrarna i styr. Skitarg ödla, förstörelse och pixelgrafik. Ni hör ju bara.

8. So Many Me
Supercharmig pusselplattformare med en ball twist: jag får spela som många karaktärer samtidigt. Jag kan låta tre filurer bli stenblock som agerar trappsteg åt min fjärde filur och så vidare. Det är lika genialiskt som det är skitsvårt efter ett tag. Det tar ordentligt med tid att lösa alla pussel i spelet och trots att jag inledningsvis bara dog av söthet så svor jag av frustration de sista timmarna. Ett spel som inte är lika enkelt och barnvänligt som det ser ut!

7. Meltdown
Meltdown är den bästa multiplayerupplevelsen jag haft med min Ouya. Det är en arkadpangare i isometrisk vy med ett polerat yttre och enkel kontroll som låter spelaren levla upp sina styrkor som hen vill under resans gång och det har alltså stöd för upp till fyra spelare som kan hjälpas åt under de hetsiga striderna. Onlineläget har multiplattformsstöd så både Ouya- och datorspelare träffas vilket gör att det alltid finns någon online att hjälpa till om det blir för svårt ensam. En superbra titel när jag bara vill stänga av hjärnan och skjuta lite skit.

6. Cube and Creature
Varje plattform måste ju ha sin Super Meat Boy-klon, eller hur? Ouya har Cube and Creature! Det är i många avseenden väldigt, väldigt, likt Super Meat Boy, men har sin egna legitima charm och värld att stå på. Faktiskt, så kör jag nog hellre detta än Meat Boy om jag ska studsa omkring bland sågar och stup.

5. Motrya
Motrya är ett av få RPG:s på Ouya som ändå inte känns som ett tvingat val. Det var inte "ja det finns ju inget annat" som gav Motrya sin plats i listan utan det faktum att Motrya kittlar mig på precis rätt ställen. Med sin ganska daskiga färgskala (jag tänker lite på Faxanadu) och sitt grava 90-talskomplex fångade det mig fullständigt i sin berättelse om en liten magiker som inte kan använda magi. Det är uppdelat i fyra episoder och blott de första två finns tillgängliga. Jag väntar fortfarande på del tre och fyra. Jag ser fan FRAM emot att få spela om del ett och två så att jag minns allting igen. Så trevligt var det.

4. Ittle Dew
Ittle Dew är ett superskoj Zelda-liknande spel som har jättefina miljöer, knepiga pussel, många grejer att samla och en dialog som får mig att smälta varenda gång. Det har en enorm svaghet däremot, och det är att det är åt skogen för kort. Det finns en inbyggd timetrials-funktion där det gäller att klara spelet så snabbt som möjligt, men det är jag inte ens lite intresserad av. Jag hade mycket hellre sett fyra timmar spel till i stället för att försöka klara det jag redan klarat fast snabbare. Det är lyckligtvis en tvåa på ingång och jag står så klart först i kön!

3. Elliot Quest
Ta lika delar Zelda II: The Adventures of Link, Metroid och Kid Icarus och du har Elliot Quest. Det är egentligen allt du behöver veta. Det är ett mustigt äventyr med gott om hemligheter och utmaningar. Och på sina håll är det riktigt svårt, men framför allt är det bedårande vackert och det lockar till ett försök till hela tiden. Lite till hinner jag spela, lite mer kan jag göra. Oh, och just det. Det är bra att ha ett litet anteckningsblock med sig på färden också.

2. Duck Game
Kommer ni ihåg Liero? Det var som Worms fast alla rörde sig i realtid. Tänk er sen det med extra allt och med ankor. Typ så. Duck Game är en partytitel som gått varm här hemma vid många förfester och sammankomster. Banorna är relativt små, de är helt i 2D, och så spelar upp till fyra spelare på samma skärm med samma mål: döda de andra. Det finns en ordentlig arsenal och nya vapen går att hitta genom Mario-doftande frågeteckenlådor. Varje match varar ungefär 20 sekunder och så är det halvtidsvila och prispallar lite här och där för att göra det till en helhetsupplevelse. Duck Game är helt enkelt ett sånt där spel alla vill spela för att alla fattar det direkt och alla blir mordlystna bortom sina vildaste fantasier.

1. Raiden Legacy
För tusen miljarder år sedan kom jag i kontakt med Raiden Fighters Jet i och med en shoot 'em up-tävling jag deltog i. Jag blev ordentligt förtjust i det och bestämde mig för att köpa det. Men tji fick jag, då det endast fanns troget portat på amerikanska Xbox 360. Och jag har inte en amerikansk Xbox 360. Utvecklarna till porten (som samsades med massa andra Raiden-titlar på en samling som kallades Raiden Fighters Aces) lovade och svor att en PAL-version var på väg. De hade till och med satt releasedatum. Som de flyttade på. I flera år. Japan fick samlingen redan 2008, USA fick den 2009 och Europa... har fortfarande inte fått den. Jag hade helt gett upp hoppet om att få spela Raiden Fighters Jet igen (om jag inte emulerade det via MAME då) då DotEMU plötsligt dök upp och kastade Raiden Legacy på Ouya. Det är alltså deras mobilversion av just Raiden Fighters Aces. Jag var tveksam till en början, för vi vet ju hur mobilversioner kan bli. Nedbantade, lida av slowdowns, usel fps, bristfällig kontroll och helt enkelt en helt annan känsla ni vet. Men när jag väl köpte det blev jag positivt överraskad! Det är en nästan helt perfekt portning som kör i silkeslena 60 bildrutor per sekund med responsiv kontroll och... ja, ni fattar. Ingenting var försakat så när som på att "välja skepp"-knappen och startknappen var en och samma utan att kunna ändra på det. Detta medför att vi inte kan välja de dolda skeppen (som Slave) eftersom det kräver att spelaren trycker på "välj skepp"-knappen och startknappen vid olika tillfällen. Jag kan ändå se detta som en godtagbar uppoffring eftersom jag nu kan koppla in min arkadsticka till Ouyan via USB och spela Raiden Fighters Jet hela natten. Och det till en bråkdel av vad den dumma 360-versionen kostar.


Från vänster: Graphite, Black, Holiday Edition, Reading with Rainbows Edition

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.