Projekt Gizmo

Projekt: Samla hela CD-samlingen i min iMac G3 (som alltså i mitt nätverk heter Gizmo) genom att importera samtliga skivor i iTunes 6.0.1.

Torsdag 26/1
Jag förstod att det skulle ta lång tid att sammanställa min skivsamling, oavsett om jag valde att ignorera min låda med vinyler och alla otaliga kassettband. Sedan skulle det ju dessutom skrivas in i ett Excel-dokument (eller motsvarande i OpenOffice). När jag sedan insåg att min fantastiskt fina iMac faktiskt hade tillräckligt med utrymme på sin uppgraderade hårddisk att rymma hela samlingen var ju saken klar - inte nog med att jag nu skulle slippa skriva ner samtliga skivtitlar manuellt - nu skulle jag också kunna bläddra bland hela min samling med blott datormusen. Angenämt! Tidsfördriv medan skivorna importeras blir att skriva vad jag för tillfället tänker på, så att det här blir lite smaskigare än en vanlig orgie i namedropping. Projektet drog igång för ungefär 10 minuter sedan och två skivor har precis blivit importerade, Wormrot - Dirge och Kvoteringen - Bister prognos. Mest för att det är de banden jag för tillfället är mest insnöad på. Gillar man grindcore och/eller råpunk borde man spana upp.

Det blir en mjukstart idag eftersom att jag egentligen precis skulle börja spela Dead Island med en kompis online.

Antal importerade skivor idag: 2
Totalt: 2

Fredag 27/1
Först ut i dag blev Kalmarbaserade Besks fullängdsdebut från 1999, "Civilisationens hjärta". Jag hade snubblat över deras 7" "Revolution" och hade enormt höga förhoppningar, då deras låtar på den singeln var perfektion för en fjortonårig mig. Ämnen som det förbannade kvinnoförtrycket, en potentiell revolution och det bespottade EU-medlemskapet var precis vad som intresserade mig - när det sedan skreks ut till tonerna av råpunk... el magnifikioso med extra allt på. Fullängdaren hade tyvärr doppat tårna i metalvärlden och tog en liten vassare inriktning som jag blev mycket besviken på. Det var helt enkelt skivan som satte punkt för mitt Besk-lyssnande.

Tidigare i morse uppmanade min psykolog mig att göra provtestet på Mensas hemsida för att hon ville se om det pekade åt samma håll som hennes teori, vilket skulle vara att min möjliga ADHD tillsammans med lite högre IQ skulle kunna samspela i mina problem (jag känner mig, bland annat, ofta väldigt ensam). Testet var initialt noga med att poängtera att det inte på något vis skulle ses som något annat än en svag indikation och sedan sa det "grattis, det här är det högsta resultatet som går att uppnå i provtestet" i röda bokstäver. Jag vet inte jag, det känns inte som något att gratulera. Till att börja med är sådana här test opålitliga och mest till för en eventuell egoboost. Och jag känner mig ändå allt som oftast bara dum och oförstådd när jag försöker interagera med människor. Jag vill inte göra det riktiga provet för att 1) det kostar pengar, 2) jag ser inte vad jag skulle vinna på en sådan typ av bekräftelse och 3) det kostar pengar.

Nu importerar jag inga mindre än machopunkarnas gamla runkobjekt Driller Killer! "Totalfuckinghate" närmare bestämt, som var den första råpunk/käng-skivan som jag någonsin skaffade. Jag minns att jag var alldeles lyrisk över hur brutalt det var, i kontrast till allt annat jag tidigare hört. Jag hade många favoritlåtar på den här skivan men numer är det mest Fucked for life som glänser.

Sedan har vi ju Genocide SS:s skiva “Hail the new storm”. Den är fantastisk. Jag är inte riktigt säker på om den numera avlidne Nasum-frontmannen Mieszko Talarczyk var särskilt känd för något utöver just Nasum, men för mig har han alltid gjort som bäst ifrån sig i Krigshot och just Genocide SS (ett namn de sedermera fick byta till Genocide Superstars eftersom nazi-flirten inte alls gick hem). Kuriosa: Ett par av medlemmarna i Genocide SS spelar idag i The Accidents. Allra bäst på “Hail the new storm” har alltid varit och kommer alltid att vara As the machinegun rivers flow. Skitslickers-covern mot slutet till trots.

Antal importerade skivor idag: 24
Totalt: 26

Lördag 28/1
Jag kan inte riktigt komma över min rädsla för den digitala framtiden. Jag är så fäst vid mina saker, jag är så nervös över att inte få äga mina inköp på riktigt, utan bara hyra dom. För bara några år sedan köpte man ett spel, sen var det klart. Nu köper man ett spel, köper en DLC, köper en andra DLC, betalar lite extra för någon särskild tjänst och nåde den som köper begagnat! Då får man genom fiffiga onlinepass inte spela online med andra, som faktiskt köpt spelet till fullpris för att dom har rosa skjorta och jobb. Spelen går förvisso oftast att låsa upp från en konsol till en annan med hjälp av kundsupport, men det är liksom hela proceduren som känns lite irriterande. Man har installerat arton olika uppdateringar, fyra extrakartor och en bit av spelet. Man har “packat upp”. Det blir krabbigare, sniknare och osäkrare (för konsumenten, inte för företagen så klart) att köpa spel och jag uppskattar det inte. Anledningen till utvecklingen, må så vara ekonomisk vinning, miljövänlighet (vilket jag starkt betvivlar, det är bara ett populärt svepskäl att dra till med) eller som en konsekvens av begagnatmarknaden och piratscenen - är jag inte ute efter att fastställa. Nå väl, vi får väl ge oss i kast med dagens skivskörd!

Vi har bland annat Moderat Likvidation med sin samlingsskiva “Kuknacke” på ingång. Det mesta värt att lyssna på med dom finns fångat här. Jag önskade mig skivan i julklapp av mormor när jag var 14 år. Hon beställde den via mina internetkunniga föräldrar och såg således aldrig den innan den var inslagen och redo att ges till mig. När jag ivrigt slet av omslagspappret på julafton blev hon förfärad av skivans baksida (se bild) och förkunnade strängt att om hon hade vetat detta hade jag aldrig fått den. Moderat Likvidation har gjort många starka råpunklåtar med precis rätt ljud, en av favoriterna är Sprängd som handlar om att de vägrar bli soldater.

Ett annat gäng med bestämda viljor är Protestera. Operation-klonerna som testade lite olika vägar att gå tills de tillslut hittade tillbaka till sitt ursprungliga stuk. Deras bästa skiva sedan debuten “Kampen fortsätter” är alltså “01.05.1886” som jag smäller in.... NU! Här snackar vi kvalitativ PK-punk (crust/pekpinnepunk/blabla) med riktiga dängor. Den tokbra låten Världens vackraste brott handlar om graffiti, men den jag vill uppmärksamma här är Krossa honom, en låt om könsroller. För nyfikna: Skivtiteln är datumet för starten på arbetarens dag.

Jag är tvungen att sätta punkt för idag, det vankas NHL 94-turnering utanför Malmö, cykel 2,4 mil i minusgrader och motvind är ingenting! Ämnet könsroller, som onekligen stötts och blötts i bloggar, forum och på Twitter får jag istället återkomma till i morgon.

Antal importerade skivor idag: 13
Totalt: 39

Söndag 29/1
Idag blev det många grymma skivor rakt av, vi snackar Skitsystem, Svintask, Totalitär med flera.. Men trots att jag länge vurmat för Svintask och har omslaget till en av deras demokassetter intatuerad på vaden så är det först och främst Totalitär som märker ut sig idag. Skivan “Ni måste bort” är en milstolpe i svensk kängpunk och spåret jag vill att ni lyssnar på är det lite långsammare Att döda sig själv. Poffen som sjunger tog över mikrofonen i Krigshot efter Mieszko och är dessutom med i Makabert Fynd, så han ligger inte på latsidan trots att åren gått. Med sin egna sångstil och bandets överlag väldigt träffsäkra musik spelade Totalitär in sig i både mitt hjärta och på min jackrygg.

Vad jag funderat på de senaste dagarna är diskussionen som blossat upp kring könsroller i spel och spelvärlden. Det känns allt som oftast att diskussionen är väldigt cirkulär, eller kanske att den hela tiden måste börja om. Först säger ena sidan (feminister) ifrån när något är fel, sedan säger andra sidan (inte feminister) emot utan att beröra själva sakfrågan utan istället använda sin okunskap i ämnet som någon form av argumentation. När (om, rättare sagt) man blivit på det klara med vad den feministiska sidan menar kan diskussionen börja på riktigt, men den andra sidan har svårt att acceptera de hörnstenar som hela invändningen bygger på - nämligen hur verkligheten faktiskt ser ut. Därför kommer det intressanta aldrig riktigt igång och i stället står man och trampar på samma trötta ställe hela tiden. Olika personligheter i det så kallade “spelsverige” försöker gång på gång på gång göra problemen så lättbegripliga och tydliga som möjligt på både sakliga, kreativa och smarta sätt - vilket jag är väldigt imponerad av. Inte vad som sägs, där är vi redan fullkomligt överens, utan att det finns ork. För mig, som i många år rört mig i en miljö där könsroller systematiskt bryts ned med järnhand, känns det närmast absurt att man måste förklara de allra mest grundläggande tankarna bakom feminism och jämställdhetsarbete om och om igen för oförstående motståndare. Det är i mångt och mycket samma reaktioner man får när man säger att man är feminist som när man säger att man är vegan. På något vis tycks de valen trigga igång ett ytterst oattraktivt beteende hos de flesta som inte sympatiserar. I stället är det då prat om att man ska visa ömsesidig respekt. Men varför ska jag förväntas respektera sexism och köttindustrin? Synd bara att det oftast är så att människor känner sig personligen illa omtyckta för att de har åsikter som man försöker få bort. Inga människor i min bekantskapskrets är veganer, men de vet att jag skiljer på människor och åsikter. Åsikter är inget medfött man inte kan göra något åt, därför är det inte heller människan bakom ett uttalande jag tycker borde försvinna.

Tragedy är nog det band som mest låter som man kan förvänta sig. Som namnet gör gällande är det ren jävla tragedi. En desperat, uppgiven men samtidigt astung punk som alla gör bäst i att ge en chans. Deras skiva “Nerve damage” är det första Tragedy-alster jag skaffar på CD, jag kände var tvungen eftersom min vinylspelare var trasig, och jag minns att jag blev ganska besviken. Många av låtarna känns som utfyllnad till skillnad från tidigare album, så därför får man nog säga att skivan endast godkänns i och med det fullständigt eminenta spåret Crucifier, som i sin tur är något av det bästa Tragedy någonsin gjort. Och det säger en del, det.

Antal importerade skivor idag: 25
Totalt: 64

Måndag 30/1
Idag har det varit många grindcore- och black metal-skivor. För några år sedan kämpade jag mycket med mig själv (alltsåeeeh... mer än vanligt) och försökte balansera mina två dominerande personlighetsdrag, nämligen ilska och ensamhet. Det fanns ingen som förstod något av vad jag sa och jag var minst sagt trött på mänskligheten. Då kom black metal och knackade på dörren. Och nu pratar jag inte om Cradle of Filth, stilenliga vampyrer och lite dubbelkagge, nej jag snackar bistert lågproducerat oväsen med mänsklighetens förintelse som högsta mål. Starka individer som sitter ute i skogen, helt oberoende av den fåraktiga massan och spelar in musik om naturen och människans undergång - det tilltalade mig så starkt att jag avvek från min mångåriga bana som uteslutande kängpunk-konsument och blev mer och mer inåtvänd. Det spelade ingen roll om banden var högerorienterade eller till och med “nsbm” (nationalsocialistisk black metal) - allt som lät ärligt (och som fan) gick an. Tillslut avtog dock behovet av denna form av ventil i och med att medicinerna tog bort ångesten som orsakade frustrationen som orsakade ilskan (bla. bla. blaaaaa.) och kvar finns bara attraktionen jag känner inför primitiv musik. Därför har det blivit en hel del skivor inom black metal de senaste åren - och till det absoluta toppskiktet för mig hör Barastir. Ett tyskt band som gjort bland annat skivan “Battlehymns of hate”. Den bästa låten är svår att välja ut, men Kampf den Religionen är nog lite bättre än de andra.

En genre som oundvikligen ligger nära mig naturligt är grindcore/gore - där jag botaniserat friskt bland allsköns konstellationer. En ganska stadig Nasum-samling till trots har jag inte riktigt fastnat för dom fullt ut, i stället vill jag i den här texten lyfta fram Retaliation. Jag köpte en skiva med dom en gång i tiden i tron om att det var Regurgitate (jag hade bara hört talas om banden på fyllan och blandade ihop) men blev allt annat än besviken. Witch burning från “Violence spreads its drape” till exempel, är något att hänga i julgranen.

Antal importerade skivor idag: 15
Totalt: 79

Tisdag 31/1
Nu blev precis Vital Remains skiva “Dechristianize” importerad ordentligt, jag minns så väl när jag köpte denna. Det var när jag börjat hänga med människor som lyssnade på dödsmetall och någon droppat Vital Remains som något av tyngd, något som spelade roll. Jag blev mycket nyfiken och drog iväg en beställning och blev naturligtvis inte besviken. Riktigt bra faktiskt, det är absolut där uppe, om inte över, med Kataklysm, Nile och andra, av mig, omtyckta akter inom genren. Hör bara på Savior to none failure to all så förstår ni.

När vi ändå är här på dödens sida av metallen och skvätter kan jag ju faktiskt berätta om Pontus, som var en av mina allra bästa vänner hemma i Ljungby. Vi träffades på någon form av fylleslag i en närliggande by - han gick fram och gav mig en puss med munnen full av hamburgare. Han hade så klart hört att jag var en “tockendäringa gräsätare” och tyckte då att det var ett ultimat sätt att provocera på. Det funkade inte för vi blev vänner i stället och han tvingade alltid alla att hålla käften när han satte på musik. Han skulle prompt mima till sången, ställa sig i olika metal-poser och på allehanda vis försöka förmedla musikens styrka till oss. Många gånger med bar överkropp av någon anledning. Jag vet inte hur många groggar jag slurpat i mig under total tystnad med Pontus unkna andedräkt fastklibbad i ansiktet, men säger jag en miljard är jag inte så långt från sanningen som man kan tro! Ett band han gillade var Vader. Deras skiva “Litany” stoppar jag i datorn precis NU och den köpte jag enkom för Wings. Jag saknar Pontus nu när jag bor långt bort från honom och att ringa är svårt för mig. Därför hörs vi bara när någon av oss är full och har mod nog att lyfta luren (hej, telefonfobi). Men vi uttrycker vår kärlek för varandra ganska regelbundet, så jag vill ändå inte se det som något som bara vissnat bort.

Antal importerade skivor idag: 21
Totalt: 100

Onsdag 1/2
Allting har tuffat på bra idag. Jag har skrivit ett skolarbete (det ni såg i mitt föregående blogginlägg), lagt in fler skivor än vad jag trodde jag skulle hinna med och lekt med en ny dator jag fick hem igår. Jag har utvecklat lite utav en fablesse för gamla Mac-datorer, så nu äger jag alltså både en iMac G3, en G5 och en Power Mac G4. Jag vet inte direkt vad jag ska använda dom till, jag har dom lite mer för att testa vad som är möjligt. Leka med komponenter, leta gamla nostalgiska gratisprogram och sånt där. Högst upp på önskelistan står nu en röd iMac G3 med OS 9 installerat och en iMac G4 - så uppgraderad den bara kan bli. Är det någon som har något dylikt undanstuvat i sitt förråd så släng iväg ett PM till mig.

En tid i mitt liv var jag helt besatt av Marilyn Manson. Jag älskade, och äger, allt han gjorde upp till “Mechanical Animals”. Där började det gå utför och sedan dess har han inte gjort en enda låt jag bryr mig om. Toppen var utan tvekan “Antichrist Superstar” men ändå är det en låt från Animals som ska länkas, nämligen Coma white. Varför? Inte nog med att det är en helt lysande låt som sammanfattar mycket av bandets image på den tiden, det var dessutom videon där Twiggy Ramirez (basisten) var som allra snyggast. Yeah, you heard me.

Oi! och gatpunk är något jag väldigt sällan sväljer, det ska mycket till för att jag ska lägga pengar på det och ett band som en gång i tiden fick MVG är The Casualties. Favoritskivan med dom, som nyss lades i färdigt-högen, är “For the punx”, men låten vi ska lyssna på kommer från “Die Hards” och heter Get off my back. Det får räcka för idag, min rygg behöver rätas ut.

Antal importerade skivor idag: 25
Totalt: 125

Torsdag 2/2
Det här blir en spännande dag. Det är dags för mig att återigen göra mitt intåg på gymmet - som jag behöver besöka regelbundet för att jobba upp min dåliga rygg som jag hintade om igårkväll. Det är nästan två veckor sedan sist vilket är en ren skam. Dessutom ska jag hämta mina nya glasögon som äntligen är klara, det ska bli skönt att slippa de här McGyver-lagade bågarna som jag fått dras med sedan misshandeln. Och så har jag kommit in i “blandad punk”-delen av samlingen, där det finns allt från vanlig trallpunk till sådant jag har svårt att kategorisera - vilket betyder att jag inte har en aning just nu om vad som kommer bli framlyft i dagens inlägg! Jag kör lite skolarbete och en frukost medan skivorna snurrar på så ska det nog klarna.

Vid Zlatans bok, det var många smaskiga skivor det. Nu är det alltså sent på natten och allt har redan hänt. Jag har valt ut de två bästa låtarna från dagens skörd och tänker kasta in dom utan omsvep, för klockan är jättemycket.
Ebba Gröns Folk bits från “We’re only in it for the drugs” och Dead Kennedys Kill the poor från “Fresh fruit for rotting vegetables”.

Okej, jag kan väl snabbt berätta varför Ebba och Kennedys är lite speciella för mig. Jag hittade Ebba Gröns samlingsskiva "1978-1982" i Ullared när jag precis börjat lyssna på punk - faktiskt är det den allra första punkskivan jag någonsin köpte. Den blev snodd ganska snabbt men jag har kvar fodralet och har lagt i en kopia. Ebba Grön var egentligen bäst i början, då Fjodor fick göra grovjobbet. Argt och simpelt. Min första kompis i punkvärlden var en kille som hette Hubbe, och den första gången jag var hemma hos honom spelade han Fresh fruit for rotting vegetables för mig. Jag beställde den så fort jag kom hem. ‘nuff said.

Antal importerade skivor idag: 26
Totalt: 151

Fredag 3/2
Glasögonen är hämtade! Så här rasande grann är jag nu för tiden:

Dagens låtar är grymma, särskilt för den som gillar lite mer lättsmält punk som ändå har sina poänger. Wasted life från Stiff Little Fingers skiva “Inflammable Material” måste ju vara med, det är den första punklåten jag nånsin hörde. Sen får... Strebers Högervindar från samlingsalbumet “Blod, svett & tårar 85-92” (ursprungligen från “Till en vän”) trilla in precis innan jag sätter punkt för dagens mycket korta inlägg. Tycker den passar så fint in på dagens klimat.

Antal importerade skivor idag: 32
Totalt: 183

Lördag 4/2
Efter ett tag kom jag så in på bitpop/chiptunes/tv-spelig musik - bland annat 047’s hejdlöst fyndigt döpta skiva “Robopop (Vi tar CDn dit vi kommer)”. Starkaste spåret på detta alster är Knight Baggy så klart, så den föreslår jag att vi öppnar med.

Sen går vi vidare till en av de viktigaste artisterna inom genren, nämligen Covox. Han har influerat många hemmaknåpare och har spelat in ett par otroligt bra spår. Vad sägs om Summer fruit dance party från “Delete the elite”? Fattas bara annat. Covox är en av många (Bit Shifter, Firebrand Boy, Spamtron, Super Multifaros) bitpopakter som blev intervjuade i ett av mina fanzines - endast gräddan är bra nog!

Antal importerade skivor idag: 31
Totalt: 214

Söndag 5/2
Finalen är här kära läsare. Få är nog antalet som läst hela vägen ner hit, men det hindrar mig inte från att gå ut med en stor final. Eller stor och stor, jag tänker döda ihjäl den sista cred jag kan tänkas ha med att berätta om ett par (för vissa, inte för mig) pinsamheter. Som till exempel när jag började lyssna på Broder Daniel för att jag blev kär i Agnes (Rebecka Liljeberg) när jag såg Fucking Åmål på bio. Yes, ni läste rätt. Jag gillar Broder Daniel. Whirlwind, We are underground och I’ll be gone har redan spelats till leda, jag väljer en annan vinnare från “Broder Daniel Forever”, nämligen Happy people never fantasize! Vidare, jag tänker att det är lika bra att bara köra på, har min kärlek till Nordman aldrig riktigt gått ur mig - även om jag var knappt 10 när jag lyssnade på honom som mest. Min favoritskiva med honom är "Ingenmansland" och favoritlåten är Fick jag leva igen. Sen gillar jag att lyssna på hiphop (inte blingbling då utan samhället är skit-delen av hiphopen) och för att inte spåra ur helt här väljer jag en av de låtar som fick mig att börja lyssna från första början. Svenska Akademien har länge blandat hiphop med reggae/ragga/apelsinjuice och figurerade därför en ovanligt lättsmält inkörsport - kanske fångar den dig med? Ledarna tvekar och faller från “Resa sig opp”.

Antal importerade skivor idag: 44
Totalt: 258

(Singlar, kassetter och vinyler får jag ta en annan gång.)

Starfighter Johansson

"Fuck you if you don't like christmas!" 04/16/2012 - 18:43