Det är inte ofta jag låter spel spöa skiten ur mig och på så vis få mig att vilja spela det mer. Om ett spel är oförlåtande är det oförlåtande och jag kan därför få svårt att gå tillbaka till det då tid kan vara hårdvaluta i mitt liv. Det finns dock ett fåtal spel som kan slingra sig ur detta.

Jag har inte så mycket ork att lägga ner på stora, bombastiska spel längre (förutom Ni no Kuni, det är bra skit), så jag har behövt vända mig till mindre spel för att stilla min hunger. Då snubblade jag över detta, och som fan av Amnesia och Condemned passar det mig väldigt bra. 1916: Der Unbekannte Krieg heter spelet och har utvecklats av ett gäng danskar på DADIU.

Nu när vi har upplevt de två första dagarna på Gamex 2012 kan det vara bra med att kort ta upp några av de spel vi har upplevt under dagarna. Fler kommer även att tas upp i kommande blogginlägg.

Nu har vi anlänt till Kistamässan för Gamex 2012! Jag, Berg och vår kameraoperatör Linnea har armbågat oss in i pressrummet och förberedelserna har gått bra inför vårt första möte med EA och snack om nya Sim City som släpps tidigt nästa år. Om Dr.

Nu när Berg släppte en glädjande uppdatering om sina framgångar kanske det är dags för mig att göra något liknande. Även om mina framgångar inte är lika stora så visar Wii Fit att jag tappat runt 2 kg på en vecka, vilket är ganska bra. Antar jag.

Nu när man ska simma iväg till första dagen på jobbet kan det vara läge att ge en liten lägesrapport om Pharry No Mo som både jag och Berg kommit igång med. Även om han ger uppdateringar med sin fina jäkla dyrkamera, så ska även jag ge lite visuell stimulans i form av mitt senaste betyg från min virtuella tränare i Wii Fit. Hon verkar nöjd med mig, eller så raggar hon på mig.

Varje E3 är det mycket av samma sak vi ser varje år – besvikelse. Varenda förbannade år hamnar internet i ett inbördeskrig om vilka som vann, vilka som förlorade och vilka som sög mest ”casualkuk” för att imponera på ”mammor och skitungar”. Varje år blir jag också mer och mer irriterad över hur mycket flera av spelare missar poängen med E3 och spelkultur i allmänhet.

Det slog mig att jag hatar Diablo III. Väldigt mycket dessutom, så att det får mitt blod att koka. Detta hat är dock inte grundat i att det på något sätt är ett dåligt spel. Det hela är ett väldigt gediget actionrollspel som lever upp till den spelmässiga storhet som föregångaren lade som grund.

Nu när många actionspel tröttar ut mig då de alla går i olika nyanser av brunt och innehåller höga halter av vapenporr, är det härligt att gå tillbaka till den gamla goda tiden. Den tiden då actionspel inte försökte vara så mycket mer än snabba och tillfredsställande. Painkiller är därför det perfekta actionspelet för just en sådan tidsresa och det sälj dessutom riktigt billigt resten av dagen.

Det var bara några dagar sedan som Wii firade fem år i Sverige, men det var inte heller särskilt länge sedan Xbox 360 firade årsdag. Den 2 december 2005 släpptes maskinen i Europa och till den följde ett gäng spel, spel som för mig personligen betyder väldigt mycket.