Man5ons bild
Inlägg: 597

The Adjustment Bureau (2011)
Drama / Fantasy / Thriller (Ca. 105 min.)
Med bl.a. Matt Damon, Emily Blunt, Terence Stamp
Av George Nolfi

Om ni inte känner till författaren Philip K. Dick så måste jag nu, om än lite kortfattat, ändra på detta. Philip K. Dick dog för snart 30 år sedan, men skrev innan dess en hel del böcker. Bland annat så skrev han 'Do Androids Dream of Electric Sheep?', som blev Blade Runner på vita duken. Han skrev även boken som blev Total Recall, boken som blev Minority Report med mera med mera, ja hans böcker har filmatiserats väldigt mycket helt enkelt. Han har en väldigt speciell stil som genomsyrar i princip samtliga hans verk och han var på flera sätt och vis en sjukt cool människa. Hur som helst, senast i raden av dessa filmatiseringar är The Adjustment Bureau, som bygger på hans bok 'Adjustment Team'.

The Adjustment Bureau handlar om den unga politikern David Norris (Damon) som är på väg att vinna ett viktigt val i New York. Men precis på målsnöret så skiter det sig och han står inför ett svårt tal till sina väljare. Strax före talet så träffar han så den mystiska ballerinan Elise (Blunt) som inspirerar David till sitt livs tal. Hans politiska karriär går snabbt uppåt igen men han kan inte sluta tänka på Elise. En hemlig fatalistisk instans har dock andra planer för David, och ställer till med tidernas cockblock för att hålla honom ifrån Elise. Män i hattar använder all sin kraft för att sära dem åt, frågan är nu om David kan övervinna sitt eget öde?


"All I have are the choices I make, and I choose her, come what may."

The Adjustment Bureau bjuder på kopiösa mängder hocum och flum. Kvasifilosofi hit och kvasireligiositet dit. Det är såhär, att om ditt livs största nöje är att gå på bio och efteråt peka ut plotholes, så måste du se den här filmen. Den är så proppad av dem att en lam ekorre hade kunnat fylla spaltmeter efter spaltmeter med saker som bara inte går ihop. Med detta sagt så är den också riktigt intressant, och får verkligen idéerna i åtminstone mitt huvud att börja flöda hejvilt. Jag vill inte gå in för mycket på detaljerna om varför, men jag tycker den är riktigt cool på sitt egna lilla sätt, trots att den är helt åt helvete dum i grund och botten.

En sak som man bör ta upp att det här är en film som har fått lite falsk marknadsföring. Man säger att det "Är en blandning av Inception och The Matrix!" men vad ni än gör så gå inte på den finten. The Adjustment Bureau är betydligt mer drama med sci-fi inslag än en pumpande actionrulle. Så gå hemskt gärna och se den, men förvänta er inte att bli blåsta av stolen med hjälp av biljakter och explosioner.

Men men, som helhet en mer än okej film. Matt Damon är precis lika bra som han alltid, förrutom i Hereafter, är. Han är så sympatisk att det liksom är som en fröjd att spendera några timmar i hans sällskap. Filmen må vara orimligt dum på sina ställen men låt inte det faktumet hindra er från att njuta av lite äkta mindfucking!

"I hate downtown."

5/10

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Ju mer man läser om kommande The Thing så blir jag mer o mer sugen på att se om Carpenters remake från '82. Fasen så het Kurtan är där. Grr. Evigt bra film men länge sen man såg den nu. Blir nog att se om den väldigt snart!

Vad gäller nyversionen som kommer senare i år så säger en bild mer än tusen ord:

Hells yeah :love:

Mary Elizabeth Winstead. Pretty good lookin', for a girl!

Senast ändrad av Man5on, 29 mars, 2011 - 16:48.

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Är det bara jag eller är det här sjukt coolt?

8)

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Det var ju ett tag sen vi körde ett race med filmtrailers till KOMMANDE filmer, så då gör vi väl det nu! Här följer ett knippe trailers för filmer som dyker upp till sommaren som jag vill hajpa lite. Let's go!


J.J. Abrams? Check. Spielberg? Check. Epic movie? Ch-ch-check!


En repris av ettan. Precis vad jag ville ha. Skrattar så jag kiknar bara av trailern.


Vi tar den här igen! Jag menar, Iron Man-regissören, Indiana Jones, James Bond, cowboys och utomjordingar. Fuck. Yeah.


Dum action. Fet action.


Garanterad underhållning iaf, även om jag inte förväntar mig något mästerverk!


Ser ut att KUNNA bli seg och trist, men gillar man inte Brad och Sean så gillar man inte film.


Liiite tveksam till den här, men några sjukt roliga scener räknar jag med.


Musiken! Så sjukt bra soundtrack! Filmen? Ingen aning, kan bli allt mellan fågel o fisk. Saoirse är alltid sjukt nice dock, så helt uselt bör det inte bli.

Det får bli dagens skörd, tycker det verkar bli en lovande filmsommar ändå, trots att de stora kanonerna väntar tills i höst med att dyka upp.

Senast ändrad av Man5on, 6 april, 2011 - 14:32.

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Kollade på Battle: Los Angeles ikväll och har egentligen inte så hemskt mycket att säga, så någon längre recension bliré inte. Men några rader måste jag få ur mig åtminstone. 33% Independence Day, 33% Crysis 2 och 33% Black Hawk Down, så skulle man kunna sammanfatta den. Världsrymden anfaller (igen) och en liten styrka amerikanska marines, ledda av Aaron Eckhart, måste på egen hand rädda världen.

Extremt oengagerande är nog mitt huvudintryck såhär efteråt. Helt galet trista aliens, totalt ointressanta karaktärer och en dialog så cliché-fylld att man blir nipprig. Filmen handlar som sagt om en invasion av tekniskt överlägsna aliens. Man får följa en liten grupp marines i Los Angeles som får i uppdrag att rädda några civila som hamnat mitt i området de tänker bomba skiten ur strax. Aaron Eckhart, Michelle Rodriguez och snubben som spelar assköna Hoyt i True Blood är alla helt okej skådisar, men vad hjälper det när manus är såhär pass platt?

Ingen totalkatastrof som Skyline (lol på den), men inte sådär vansinnigt mycket bättre heller, tyvärr. Mycket skjutande, mycket explosioner, men ändå så meh.

Senast ändrad av Man5on, 8 april, 2011 - 01:31.

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Abby: -You can't solve all the worlds problems with a shotgun!
Rutger: -It's all I know!

Rutger = Kung
Filmen = Not so much... :tired:

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Sucker Punch (2011)
Action / Fantasy (Ca. 110 min.)
Med bl.a. Emily Browning, Abbie Cornish, Jena Malone, Vanessa Hudgens, Carla Gugino, Scott Glenn, Jon Hamm
Av Zack Snyder

Eheh. Ehehehehehe. Zack Snyder. Jag vill tacka dig för att du råkar ha exakt, och då menar jag sjuktligt jävla EXAKT, samma estetiska smak som jag har. Dawn of the Dead, 300, Watchmen och nu framförallt det stilistiska magnum opuset Sucker Punch sitter alla så klockrent i mina sinnen. Ja, jag satt med ståpäls genom hela jävla filmen. Jag är audiovisuellt tagen, och lättad. Jag behöver inte längre göra min drömfilm, Zack fixade biffen åt mig. Kolla här, fem brudar i omväxlande danskläder/skoluniform, beväpnade med automatvapen och ninjasvärd, slåss i slowmotion mot drakar, nazizombies, terminators, orcs och mecha-samuraier för att fly från ett mentalsjukhus/stripklubb. Allt medans musik såsom The Stooges, Pixies, Queen, Björk och Jefferson Airplane dundrar ur biohögtalarna. Det BLIR inte bättre än såhär.

Storyn kretsar alltså kring Baby Doll (Browning), som blir instängd på ett mentalsjukhus efter att av misstag ha dödat sin lillasyster. Väl där blir hon vän med de andra tjejerna Rocket (Malone), Blondie (Hudgens), Sweet Pea (Cornish) och Amber. I sin egna lilla värld är de istället för på ett mentalsjukhus på en teater, och håller shower för rika besökare. När Baby Doll dansar så tar hon sig till en annan värld där allt är möjligt, och där de fem tjejerna måste slåss för att samla på sig specifika objekt, som i slutändan skall befria dem alla.


"Don't ever write a check with your mouth you can't cash with your ass."

Om man nu vill vara elak så kan man kanske säga att Sucker Punch är random, osammanhängande och ytlig. Förvisso är man en tvättäkta jävla jubelidiot i så fall, men framför allt så tycker jag bara innerligt synd om människor med denna åsikt. Sucker Punch har inte en djupgående handling, den har inte en smart twist och den har inte någon form utav karaktärsutveckling. Sucker Punch är inte riktigt den typen av film, förstår ni. Det här är ögongodis, örongodis och en audiovisuell njutning utav bara helvete.

Jag hade höga förväntningar först, sedan sänktes de en smula av dåliga betyg på IMDb och vilseledande recensioner. Men jag kunde glatt konstatera redan under introscenen med 'Sweet Dreams' att jag skulle fälla både en och två glädjetårar innan ridån gick ned. Jag ser mycket film, hell, vissa skulle nog påstå att jag ser FÖR mycket film. Ibland blir det runt 30 på en vecka. Man ser bra filmer, man ser dåliga filmer. Jag kan här och nu säga att Sucker Punch är den snyggaste filmen, stilmässigt sett, som jag någonsin har upplevt. There, I said it. Jag fick bokstavligen talat klamra fast mig i fotöljen för att inte skjutas upp som en fjäder och tjuta som en galning.

Det går dock inte hem hos alla, jag förstår det. Kanske går de på bio med den idiotiska idén att de kan förvänta sig något specifikt, något de är vana vid. Något med en början, en utveckling och ett traditionellt slut. De borde lära sig att alla filmer INTE är stöpta i samma form. Ibland får man uppleva någonting på vita duken som inte riktigt stämmer in på vad man är van vid. Så tragiskt att många då per automatik stänger ner verksamheten och blir tråkiga små haters. Eller...så har Zack Snyder helt enkelt just skapat världens kanske smalaste film. Vad vet jag? Jag är så knasigt jävla glad för att han gjorde det i så fall, och honom evigt tacksam för att han gick sin egen väg och trodde på projektet. Sucker Punch, välkommen in i den exklusiva klubben som heter 10/10!

"For those who fight for it, life has a flavor the sheltered will never know."

10/10

Senast ändrad av Man5on, 18 maj, 2011 - 03:53.

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Jag måste bara få porra på med lite random screenshots. :love:

Betänk nu oxo, och det här är viktigt i sammanhanget, att ovanstående scener ackompanjeras INTE av random jävla fiskdisco eller blippande technobajs, utan man får avnjuta låtar av Beatles, Stooges, Björk, Queen, Pixies, Jefferson Airplane med mera. Jag menar...

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Hah, jag hade helt missat att det är Måns Mårlind och Björn Stein (dvs svenskarna som gjorde Storm) som nu är i farten med att filma Underworld 4. Inte för att jag vågar hoppas på att det kommer bli fantastiskt på något sätt, men lite kul är det ju allt.

Senast ändrad av Man5on, 14 april, 2011 - 00:37.

Last chance to lose control

prismas bild
Inlägg: 402

Trailers :bigsmile:

Du är bäst!

Man5ons bild
Inlägg: 597

Just Go with It (2011)
Komedi (106 min.)
Med bl.a. Adam Sandler, Jennifer Aniston, Nicole Kidman, Nick Swardson, Dave Matthews
Av Dennis Dugan

Den allra senaste i den långa raden av Adam Sandler-komedier. Han har ju på senare år ändrat lite inriktning, från pubertal slapstick som Little Nicky till mer eller mindre rena Disney-osande romcoms ála Bedtime Stories och Grown Ups. Just Go with It hamnar lite mitt-i-mellan, sista halvtimmen är en ren jävla sörja bestående av smör och kladd, men första timmen är klart underhållande.

Filmen handlar om plastikkirurgen Danny (Sandler), som kör den speciella raggningsstilen att gå runt med en vigselring och hitta på historier om varför hans fiktiva fru är så elak, och får sedan ofta stöd av dessa unga snygga flickor han raggar på. Problemet är bara när hans senaste fångst, Palmer, kräver att få träffa denna hemska fruga han säger sig vilja skiljas från. Ivrig att ställa upp på hennes krav övertalar han sin assistent Katherine (Aniston) att för en dag agera som en styck jobbig fru. Men, som det heter, en lögn leder bara till en annan, och innan Danny vet ordet av så är han själv, Palmer, Katherine, Katherines två barn och "Dolph Lundgren" (Swardson) på semester på Hawaii tillsammans.


"I am a divorcee with 2 kids, and I have them name poop after you."

Som sagt, Just Go with It blandar och ger. Stundtals är det sådär vidrigt uträknat och sliskigt att man desperat vill slå till Sandler i solar plexus. Men sen plötsligt ur ingenstans så är Nick Swardson så där sjukt jävla rolig som en tysk Dolph Lundgren som säljer får på internet. Det svänger vilt emellan olidigt uselt och att jag sitter och kiknar i fotöljen av att jag garvar så hårt att en lunga håller på att åka ut. Stor uppryckning från Grown Ups som inte ens lockade fram så mycket som ett endaste leende ur mig. Just Go with It är förutsägbar utav bara helsike men definitivt värd en kik om man kan stå ut med dess defekter.

Skulle vilja säga några ord om Jennifer Aniston. Jag har aldrig gillat henne. Rachel var min hatkaraktär i Vänner och hon har faktiskt inte gjort en enda bra film i hela sitt liv. Okej, Office Space är ju kult, men det är sannerligen inte Anistons förtjänst för fem öre. Inte nog med att hennes rullar suger hästadase, hon går mig helt enkelt på nerverna. MEN, och det här är ett monkeys-using-tools stort MEN, hon är riktigt älskvärd i Just Go with It. Jag vet inte riktigt varför, eller hur det gick till, men hon är snyggare än nånsin och hennes karaktär är bara rakt igenom så supergo.

I övrigt inte mycket nytt under solen. När den är rolig så är det fortfarande samma gamla Hitler och ananas-skämt som "förr i tiden", men ja, min humor har aldrig beskyllts för att vara särdeles sofistikerad. Jag är den jag är. Min fråga är hur som helst, hur fick de Nicole Kidman att medverka i denna billiga komedi? Skulle gärna varit en fluga på väggen under det mötet.

"You know, I gotta say, last night, with the coconut in the ass, kind of a red flag."

5/10

Last chance to lose control

KidCactuss bild
Inlägg: 720

Man5on skrev:
Sucker Punch, välkommen in i den exklusiva klubben som heter 10/10!

Inte ett helt oväntat betyg från dig. :bigsmile: Ärligt talat tror jag inte något skulle ha gjorts annorlunda om du fick bestämma, det stod Man5on med stora bokstäver över bioduken hela tiden. :D

Jag skulle nog ge den 5-6/10.

Senast ändrad av KidCactus, 17 april, 2011 - 21:39.

Psykisk sjukmänniska

Man5ons bild
Inlägg: 597

KidCactus skrev:
Ärligt talat tror jag inte något skulle ha gjorts annorlunda om du fick bestämma, det stod Man5on med stora bokstäver över bioduken hela tiden.

:D

Jo det är ju så, att jag och Zack Snyder har uppenbarligen en kusligt identisk uppfattning om vad som är snyggt (både estetiskt och fotogeniskt) och en tokigt liknande smak av musik samt hur man använder musik i film på bästa sätt.

Sen hur man ska "bedöma" Sucker Punch, ja det är en betydligt bredare och knivigare fråga än så. Jag satt i tre timmar och diskuterade den nyligen. Det handlar om vilka ramar man väljer att anpassa den efter osv.

Den korta versionen av tretimmarsdiskussionen är iaf att jag i stort sett alltid tar mig an alla filmer (och spel, och konserter osv) med ett stort carte blanche. Jag kräver absolut ingenting konkret. Jag betalar min hunka, jag faller ner i biofotöljen, och ser vad som bjuds. När ridån går ner så har jag en känsla i kroppen, jag har ett betyg i huvet, på hur pass mycket jag uppskattade vad jag just upplevde.

Jag har egentligen inga skrupler mot vad som räknas in till underhållningsformen "film". Så, med detta tankesätt, min, om vi nu ska vara lite flummiga, filosofi så är Sucker Punch en genomtotal njutning. Jag älskade varje sekund, vad mer kan jag någonsin kräva?

Om man istället tar på sig glasögonen och skall passa in filmen i referrensramar, hur den står sig mot andra filmer, vad den har för brister etc, ja då måste man börja ta upp hur den knappt har ett manus och alla andra saker den så att säga "skippade" i förbifarten. Det här är ingen smart film, det är inte som när Chris Nolan är i farten och gång efter gång gör mig så uppenbart shockad över hur jävla korkad jag är i jämförelse med honom. Den mannen är så smart att klockorna stannar. Den är inte heller genial i hur den är skriven, det är inte som när Quentin är i farten och man sitter stum av förundran över hur han kan skriva så bra dialog.

Men upplevelsen Sucker Punch, denna för mig högst personligen audiovisuella porrfilm, fick mig att sitta med ett sjukt brett flin rakt igenom. Mitt betyg är så klart högst subjektivt, som alltid, men jag kan numera inte höra 'Army of Me' utan att få ett svagt pirr i magtrakten och en önskan om att Scott Glenn skall komma o ge mig ett uppdrag.

Senast ändrad av Man5on, 18 april, 2011 - 01:34.

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Fast Five (2011)
Action (Ca. 125 min.)
Med bl.a. Vin Diesel, Paul Walker, Jordana Brewster, Dwayne Johnson, Elsa Pataky, Gal Gadot, Tyrese Gibson, Ludacris, Sung Kang, Joaquim de Almeida
Av Justin Lin

Brum brum. Jag kan verkligen uppskatta en snygg actionfilm! På samma sätt som att min musiksmak gärna faller lite utanför logikens gränser, då det sällan finns en röd tråd i vad jag gillar, så tenderar det att vara samma med min filmsmak. Sätter man på shuffle på mp3spelaren så kan det gå från Kaiser Chiefs till Hannah Montana till Tool till Adele till LCD Soundsystem till Megadeth till Moody Blues till T.Rex till Selena Gomez till Muse till Lesley Gore och så vidare. Det är inte fråga om ironiska låtval här heller, jag tycker det är asbra alltihop. Varför denna harang som inledning? Ja, det är väl en dåres försvarstal antar jag, men jag vill bara poängtera att man KAN gilla både Odd Future OCH Rush, på samma sätt som man kan avguda både Fast & Furious OCH Taxi Driver UTAN att det är någon form av konspiration inblandat. Det borde egentligen vara självklart kan jag tycka, men lik förbannat så privat får jag ofta frågor som "huuuur går det här ihop?!". Nåja, skit i det nu, gasen i botten och håll i hagebrädan för nu auger vi.

Fast Five tar vid exakt där fyran slutar. Dominic (Diesel) fritas från fängelset och tillsammans med syrran (Brewster) och nu jagade agenten O'Conner (Walker) så flyr han till sydamerika, där de sen lever i favelor ihopp om att en dag kanske kunna återvända till civilisationen. Under en liten kupp de gör för att dra in lite pengar så råkar de dock komma över Brasiliens största knarkbarons, Hernan Reyes (Almeida), GPS, där alla hans pengastashes i Rio finns utmarkerade. Det här kan bli deras chans att få in tillräckligt med pengar för att kunna leva ett drägligt liv igen. De kontaktar de kompisar de fortfarande har och lovar guld och gröna skogar om de hjälper till med att stjäla Reyes alla miljoner. Snart har de ett stark team på plats i Rio redo för den stora kuppen. Problemet? Att USA nu har skickat sin biffigaste agent, Agent Hobbs (Johnson), till Rio med ett enda uppdrag; att koka Dominic och O'Conner.


"We just went from the middle of the "most wanted" list to the very top."

Efter att de två första uppföljarna till The Fast and The Furious blivit fullständigt urusla så var det nog inte många som hade något hopp över till fyran när den kom för två år sedan. Men jävlar vad man bajsade sig i munnen när det visade sig vara en helt klockren actionfilm som omedelbart blev något utav en modern kultrulle. Femman samlar ihop samma gäng, samma regissör och den behåller samma stil. Kortfattade recensionen skulle vara att "gillade du fyran, så gillar du femman". Det är inte längre bara bilar och dålig musik, utan nu har den här franchisen gått och blivit en stenstod för hur modern action skall porträtteras på vita duken. De här två filmerna ger verkligen sin publik exakt vad den vill ha.

Är det verkligen då en jätte-jättebra film då? Nej, det är det ju så klart inte. Dwayne 'The Rock' Johnson är en sanslöst urusel aktör. Hans repliker saknar all form utav timing och han känns bara som en gigantisk finne i pannan filmen igenom. Inte ens det oundvikliga handgemänget mellan Diesel och The Rock får tummen upp tyvärr. Övriga inblandade skådisar klarar sig dock med beröm godkänt. Speciellt damtrion (Brewster, Gadot, Pataky) är betydligt mer än bara ögongodis, vilket är en fräsch aproach till genren. Måste ju även belysa att Matt Schulze (Vince) är tillbaka i storyn för första gången sedan ettan, ett kärt återseende.

Hur står sig då actionsekvenserna om man ställer dom sida vid sida mot fyrans? Ja det beror lite på hur man ser det. Den obligatoriska avslutande 20 minuters biljakten har ett inslag av fullkomlig överdrift, så pass till den milda graden att man har liiite svårt att ens i en "dum" actionfilm bara käka upp det. Det är lite spoiler att säga varför, men trust me, det är inte helt enligt fysikens lagar om vikt och motvikt om vi säger så. I övrigt så står den sig utmärkt. Det är snyggt filmat, ljudet är så klart glasklart och man får bra valuta för pengarna om det bara är vackra stunts man är ute efter.

Till sist, sitt kvar efter creditsarna, det dyker nämligen upp en glädjande scen! Men i alla fall, jag rekommenderar helt klart Fast Five till alla som inte har Lars von Trier som favoritregissör. Till er som har Lars von Trier som favoritregissör rekommenderar jag istället att ni ringer 0470-58 61 00.

"Chances are sooner or later, we are gonna end up behind bars or buried in a ditch somewhere. But not today."

7/10

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

O harre jävlar så dålig The Roommate var! Jag brukar ändå ha lite förståelse för dåliga collegefilmer men det här var...nästan lika dåligt som ett brittiskt kostymdrama eller dansande polska bönder. Samtliga inblandade; byt jobb. Genast.

Senast ändrad av Man5on, 10 maj, 2011 - 04:21.

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Gillar man "klassiska" japanska samurai-filmer så kan jag rekommendera Takashi Miikes (Audition, One Missed Call, Ichi the Killer med mera) nya rulle 13 Assassins. Påminner en hel del om Seven Samurai i story och stil, och det är väl ett nog så gott betyg. Rakt igenom en riktig kvalitetsfilm!

Senast ändrad av Man5on, 12 maj, 2011 - 08:11.

Last chance to lose control

Joakim Wigholms bild
Inlägg: 212

Vill bara säga att det här är en jävligt kompetent forumtråd. Keep it up! :)

“Some may never live, but the crazy never die”

Man5ons bild
Inlägg: 597

Alltså, Nicolas Cage. Väldigt speciell i det avseendet att jag tror inte att det finns någon annan skådis som lyckas välja så blatant blandade roller rent kvalitetsmässigt. Varför denna post just nu? Vet inte, men kollade nyss Drive Angry som var sådär pass oändligt dålig att man funderar över hur i helvete filmens regissör fortfarande har ett jobb.

Men skit i den sopan (men han har alltså gjort Dracula 2000, My Bloody Valentine och Drive Angry nu...), Cage är den intressanta.

Cage är med i några filmer som jag håller som bland de bästa någonsin. The Rock, Con Air, Face/Off, Kick-Ass är några av de filmer som han var stor del i och som jag älskar djupt. Han har sedan även ett helt lass med "helt okej" rullar som är klart över medel för Hollywood. Jag pratar om filmer såsom Gone in 60 Seconds-remaken, Knowing, Matchstick Men, Super 8 (den gamla), Bringing Out the Dead, Wild At Heart, Adaptation, National Treasure-rullarna, Lord of War, Next osv.

Men sen har han ju en lista över filmer som är så innihelvete dåliga att man får fittbrand. Season of the Witch, The Wicker Man-remaken, Drive Angry, Ghost Rider, Bangkok Dangerous-remaken och några till. Dessa filmer är inte bara dåliga, de är så där närmast obegripligt urusla att det bara måste ligga en hund begraven. Vem tar dessa beslut åt Cage? Är han dum i huvet? Jag är fullkomligt förbluffad över att han har lyckats medverka i en handfull av de finaste filmer som någonsin gjorts, OCH en bunte av de i särklass sämsta också. Det är inget snack om att detta måste vara något sorts "rekord".

Det handlar ju inte om han bara gör fler filmer än de andra, för well, det gör han inte. Han håller en liknande takt som många andra, men ändå så lyckas han pricka så många toppar och så många dalar. Jag har svårt att sova pga detta. Jag förstår bara inte. Oftast är de filmer där han har långt hår de sämsta, men jag misstänker att det inte (enbart) beror på det.

Senast ändrad av Man5on, 15 maj, 2011 - 06:29.

Last chance to lose control

Maxxons bild
Inlägg: 284

Man5on skrev:
fittbrand

Fuzzys bild
Inlägg: 387

Alltså, antagligen är det så att Nicolas blev utstött ur Coppola-familjen och berövades namnet eftersom han just var så undermålig men ändå var tvungen att persue en karriär inom filmmediet. Antagligen jävlas han bara när han väljer uppenbart horribla roller och har tur när de existerar i genomförbara manus.

Man5ons bild
Inlägg: 597

Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides (2011)
Äventyr / Fantasy (Ca. 130 min.)
Med bl.a. Johnny Depp, Penélope Cruz, Geoffrey Rush, Ian McShane, Astrid Berges-Frisbey, Stephen Graham, Keith Richards
Av Rob Marshall

Så var han tillbaka, den dära piraten. I 3D dessutom. Ni undrar kanske var Gore Verbinski tagit vägen, ni vet, regissören? Bra fråga. Nu är det istället Rob Marshall som har hand om rodret (no pun intended), och han har ju en bra bakgrund inom det här med pirater och grejer...eller nej just det, det har han inte alls. Han har tidigare stått för Chicago och Memoirs of a Geisha. Jorå, såatteh...

On Stranger Tides utspelar sig en okänd tid efter trean, och Sparrow (Depp) befinner sig i London för att rädda sin first mate, Gibbs, som strax skall hängas. Han lyckas..."typ" rädda honom, men komplikationer sker och snart befinner Sparrow sig på Blackbeard's (McShane) ökända skepp Queen Anne's Revenge som är på okänd kurs. Men det är inte det enda skeppet i rörelse, Barbossa (Rush) är även han i farten, likaså en spansk miniflotta. Alla har de samma mytiska mål, ungdomens källa. Blackbeards dotter Angelica (Cruz) vet man aldrig var man har då hon har ett gemensamt förflutet ihop med Sparrow och det är bara en tidsfråga innan allt blir komplicerat. Sjöjungfrur, zombies och annat otyg dyker upp och Sparrow får ligga i för att komma ut på topp.


"Does this face look like it's been to the fountain of youth?"

Ni kanske såg att postern inte innehåller någon Keira eller Orlando. Det beror främst på att de inte är med i filmen. Det gör inte sådär jättemycket, ingen av dom var särskilt viktig för de tidigare filmernas succé. Men deras frånvaro ställer så klart frågan hur legit hela projektet är. Svaret är "hyffsat legit". Det känns i och för sig lite som att något saknas, men det är svårt att sätta fingret på vad. O andra sidan tyckte jag tvåan var helt värdelös också, och där var alla originalmedlemmarna med, så det är nog inte så enkelt som att det är Keira det hänger på. Humorn fattas helt klart i stora drag i alla fall. Både ettan och trean hade sina lol-stunder, men här blir det som mest en leende då och då. För övrigt börjar jag tröttna på onödiga 3D-filmer rejält. Den här hade sannerligen inte behövt 3D.

Jag vet inte om man automatiskt gillar den om man är fanboy av de tidigare rullarna. Det finns många olika sätt att förhålla sig till Pirates-filmerna. Jag tror vid det här laget att jag har hört lika många åsikter som det finns människor. Vissa älskar filmerna, men avskyr "den bögiga jävla piraten". För några är det tvärt om, de tycker Depp är klockren men att filmerna är "töntiga". Det finns dom som sväljer allt och tycker det är de tre bästa filmerna någonsin, och det finns de som inte förstår ett dugg varför alla är så uppspelta över det hela och anser att det är skit rakt igenom. Själv är jag någonstans mitt-i-mellan, men står nog närmast de som avgudar Depp och hans Sparrow. En modern kultkaraktär på samma sätt som Ledgers Jokern.

Detta är nog en av anledningarna till att jag inte är överförtjust i On Stranger Tides. Samtliga, ja nästan samtliga i alla fall, av Sparrows deadpan-humoristiska one-liners faller platt. Inga nya quotes ála "I'm in the market" att lägga till listan över hippa nya fraser. Det är inte längre vuxenhumor i ett bollhav, utan nu är det tämligen mjäkigt rakt igenom. Det passar iiiinte mig. Den räddar upp betyget lite efterhand, den blir som tur är bättre och bättre ju längre den varar. Men mer än halvvägs når den ändå inte och jag kan inte annat än tycka det är den sämsta hittills i serien. Nu kvarstår att se hur stor succé den blir dock, eftersom de planerat två filmer till om den lyckas bra.

"Did everyone see that? Because I will *not* be doing it again."

5/10

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Stackars Kirsten :D

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Kollade på Barney's Version nu inatt, och well, den hade väl inte alla bitarna på plats men var ändå en nöjsam liten film. Lite som en blandning av Citizen Kane, Californication och, typ, valfritt Giamatti-drama ála Sideways.

Boken med samma namn blev Mordecai Richler's sista innan han gick bort, och nu har den alltså filmatiserats med ett helt gäng potenta skådisar i rollerna. Paul Giamatti, Dustin Hoffman, Rosamund Pike, Minnie Driver, Scott Speedman samt en uppsjö av cameos. För regin står dock en total nobody som typ jobbat med CSI på tv i tio år. Därav det inte fullt perfekta resultatet kan man ana.

Men i alla fall, det är en rätt kul berättelse, filmen/boken handlar alltså om Barney (Giamatti), en 65-årig sur gubbe från Kanada. Han har varit gift tre gånger, har två barn, och jobbar som någon sorts tv-producent. När berättelsen tar sin början så har han det lite jobbigt, minnet är påväg åt skogen och ett gammalt misstänkt mordfall från 1977 är åter på tapeten. Vi får sedan följa med på en resa genom hans liv, från ungdomens dagar i Rom med hippievännerna, tre bröllop, otrohet och svek med mera som allt leder fram till 2010 där vi började det hela.

Låter upplägget bekant från Citizen Kane? Jo, jag håller med. Men det här är lite mer modernt så klart, och med lite Californication-vibbar då och då. Alla skådisar (förrutom Dustin Hoffman's grabb som är genomusel) (liknande usel som Will Smiths unge är i rebooten av Karate Kid) är bra, Hoffman, Giamatti, Driver är klass rakt igenom. Även Scott Speedman som brukar vara lite tafflig tycker jag hittar rätt här.

Man kommer dock inte ifrån att den är seg och dryg, samt att den hade behövt slipa på manuset här och där. Att den blandar hejvilt mellan komik och tragik hjälper inte till heller. Betyget kan därför inte bli bättre än en stark 4/10. Notera förresten att den faktiskt fick en Oscars-nominering tidigare i år, dock i kategorin "Bästa Makeup" för hur de lyckas med karaktärernas föryngring och sedermera åldring.

Senast ändrad av Man5on, 20 maj, 2011 - 05:19.

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Kollade på Red Riding Hood idag som lite onsdagsunderhållning, fullt medveten om att jag troligen inte skulle gilla den, men vafan, Gary Oldman och Amanda Seyfried BORDE ju innebära någon form av nöje, right? RIGHT!?!

Apparently not. Vill inte vara onödigt hård mot filmen, men vill åtminstone ställa det bortom allt tvivel att denna film fullkomligt saknar all form av existensberättigande.

Catherine Hardwicke (regissören) inledde ju annars sin karriär bra med Thirteen och Lords of Dogtown, båda två fantastiska coming of age-rullar. Sen fortsatte hon med först Twilight och nu den här vedervärdiga ursäkten för filmkonst vid namn Red Riding Hood. Gör om, gör rätt, kvinna. Jag vet att du kan, så sluta suga på teh corporate teet och se till att istället göra de filmer som DU vill göra.

Till sist; Gary Oldman...varför?

Last chance to lose control

pxl
pxls bild
Inlägg: 30

Man5on skrev:
Vill inte vara onödigt hård mot filmen, men vill åtminstone ställa det bortom allt tvivel att denna film fullkomligt saknar all form av existensberättigande.

Bah, synd. Jag hade lite i hemlighet hoppats på den här filmen :/

Man5ons bild
Inlägg: 597

The Hangover Part II (2011)
Komedi (Ca. 105 min.)
Med bl.a. Bradley Cooper, Ed Helms, Zach Galifianakis, Paul Giamatti, Ken Jeong, Mike Tyson
Av Todd Phillips

Okej, så här är det. Det är inte många filmer jag går och ser två gånger på bio. Det händer, men det är inte ofta. The Hangover gick jag två gånger på. Först var jag på premiären, och skrattade ungefär så intensivt att jag fick träningsvärk. Dagen efter var jag tillbaka och fan om jag inte garvade lika hårt en gång till. Jag håller fortfarande den som en topp tre rolig film med min typ av humor någonsin. Självklart var jag försiktigt skeptisk till att de gör en tvåa, det är liksom bara dömt att misslyckas.

The Hangover Part II tar vid några år efter ettan. Stu (Helms) har hittat en ny flickvän, thailändska Lauren, som han nu skall gifta sig med. I Thailand. Trots bättre vetande bjuder han med sig Phil (Cooper), Doug och Alan (Galifianakis) ner till Thailand, till en liten resort en bit utanför Bangkok, där bröllopet skall gå av stapeln om några dagar. Men en kväll när wolfpacket sitter på stranden och grillar marshmellows tillsammans med Laurens lillebror Teddy går så plötsligt allt åt skogen. De vaknar upp i en sunkig lägenhet i centrala Bangkok. Teddy är försvunnen och ingen minns ett jota. En jakt, ett mysterium, och tiden tickar. Stu's drömbröllop är hotat och deras enda ledtråd är...Teddys avhuggna finger.


"All I wanted was a bachelor brunch."

Som ett sorts "skämt i skämtet" så är alltså Part II en fullständig karbonkopia av ettan. Det är gjort med högsta flit. Lite, lite mörkare i tonen kan man kanske påstå men upplägget och scenerna följer exakt samma mönster, till punkt och prickar. Vill man använda detta som en grundval om man är på klagohhumör så är det fritt fram. Go ahead. Självklart sänker det betyget ett snäpp eller så, eftersom det finns väldigt få överraskningar. I ettan så spelade man ju hela tiden the guessing game, men undrade hur det skulle bli. Den aspekten går ju så klart förlorad här i tvåan, men det viktigaste av allt är ju ändå i slutändan om skämten sitter där eller inte.

Newsflash: Det gör dom. Jag skrattade precis lika högt och hjärtligt som till ettan. Zach Galifianakis är om möjligt ännu roligare i tvåan, och scenen med Ed Helms när han får svart på vitt vad han gjorde med hermafroditen kan vara årets roligaste filmögonblick. Jag fick ett formidabelt fnitteranfall och kunde inte sluta fnittra och gråta, vad kan jag säga, de här grabbarna har snabbnumret till mitt funnybone. Så ja, även om manus är en komplett rehash så kan man lugnt konstatera att skämten är nya.

Så ja, är man road av ettan och har pubertal humor ála mig, för all del spring till närmsta biograf och köp biljett till The Hangover Part II. Jag kan inte i mina vildaste fantasier tänka mig att man kan älska ettan men inte tvåan. Har man min humor så blir det inte mycket roligare än så här. Soundtracket är för övrigt klockrent med Danzig, Wolfmother med mera. Nej allt som allt, great success! Mycket bättre än vad jag vågade hoppas på, tack Todd!

"Seriously what is wrong with you three?"

8/10

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Kollade på John Carpenters nya skräckis The Ward.

John Carpenter som för länge sedan gav oss kultrullar som The Thing, Halloween och Escape from New York, tre filmer jag håller väldigt kärt, är värd all respekt. Meeen The Ward säger du...ne den här sög kopiösa mängder kuk.

Tjej tas in på mentalsjukhus, 60tal, ser spöke, spöke mördar tjejerna en efter en och på slutet en plottwist. Stop me if you've heard this before...

De tre huvudaktriserna är dock tre personliga favoriter. Amber Heard (Alpha Dog, Pineapple Express, All the Boys Love Mandy Lane), Lyndsy Fonseca (Kick-Ass, Nikita) och Danielle Panabaker (Mr. Brooks, Friday the 13th) är alla tre högt upp på Man5on's lista över "Pretty good lookin', for a girl".

Men njae, det här var en kakafoni av skräp. Carpenter, I am disappoint.

Senast ändrad av Man5on, 1 juni, 2011 - 13:34.

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

O just det, trailern till The Girl with the Dragon Tattoo för de som är intresserade.

Fincher + Stieg Larson = :love:

*edit* För den som undrar vad det är för musik så är det Trent Reznor's cover på Zeppelins 'Immigrant Song'.

Senast ändrad av Man5on, 1 juni, 2011 - 16:30.

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Priest (2011)
Action / Sci-Fi / Horror (77 min.)
Med bl.a. Paul Bettany, Karl Urban, Cam Gigandet, Maggie Q, Brad Dourif, Stephen Moyer, Christopher Plummer, Lily Collins
Av Scott Charles Stewart

Hoho, här har vi en klassisk Man5on-överskattar-grovt film! Alla ingredienser finns här för denna mytomspunna, eller smått dubiösa om man så vill, grupp av filmer. Vampyrer, sci-fi, Mad Max, kultskådisar, serietidningsvåld och stora mängder ostighet. Jag älskar't, men resten av världen verkar inte riktigt hålla med mig. Fuck it.

Priest är ju så klart baserad på manhwan (alltså Koreansk manga) med samma titel. Som f.d. butikschef i en comicstore så är man ju alltid lite extra pepp på gamla bestsellers, och make no mistake, Priest var en väldigt, väldigt populär manhwa. Det hela utspelar sig i ett Mad Max-inspirerat tid och rum. Öken och metall i massor. I århundranden hade människan och vampyrerna krigat innan det ultimata vapnet utvecklades, krigsprästerna. Dessa specialtränade präster började döda vampyrer på löpande band tills den dagen kriget var vunnet och vampyrerna mer eller mindre var utrotade. Prästerna behövdes inte längre och behandlades nu ungefär som oönskade Vietnamveteraner. Men så, när Priest's (Bettany) brorsdotter Lucy (Collins) kidnappas, av vad som verkar vara vampyrer, så går han emot kyrkan och ger sig ut i öknen för en sista strid.


"I have seen the soul of a vampire, and let me tell you, it is far more pure than that of any man..."

Jag behöver väl knappast påpeka att Priest inte är en särskilt "bra" film. Men just in case; Priest är inte en särskilt bra film. Den berör dock så pass många intressesfärer att jag skulle ljuga grovt om jag inte påstod att jag fann den väldigt underhållande. Varför är den dålig? Ja hela produktionen osar illa av totalt fail. Speciellt actionsekvenserna är så pass hårt klippta att man förstår att de fått kämpa rejält för att ens komma upp i de 77 dugliga minuter film som final cut'en stannar på. Ja, 77 minuter. Priest är alltså ungefär en timme och en kvart lång. Kind of a red flag, bör man tänka. Mycket i filmen är dock väldigt snyggt, rent stilmässigt sett, men de har inte gjort ett särskilt bra jobb tekniskt om man säger så. Vidare så är ju dialogen på en sådan nivå att man ibland vill hoppa i sjön.

Casten däremot, här har de gjort skäl för sig. En härlig blandning av gamla kultskådisar som Brad Dourif (Dune bl.a.) och Christopher Plummer (12 Monkeys bl.a.) tillsammans med populära nutida tv-serie skådisar som Maggie Q (Nikita) och Stephen Moyer (True Blood). Krydda med Paul Bettany, Karl Urban och inte minst Phil Collins dotter och jag tycker vi har en mer än duglig ensamble att jobba med.

Men ja, det här är en film som man bör undvika om man inte, som jag, är hyffsat kåt på just inramningen. Det är något speciellt med sånna här nörderier, vampyrer, sci-fi och serietidningsvåld, det är som om de har en direktlinje rakt in i hjärtat på mig. Det är som med de små rockbrudarna på festivaler, hur ska jag kunna värja mig helt och hållet, liksom? Så se Priest på egen risk, jag har varnat er för kalkon. Men likväl, om man har en liknande smak som mig, ge den en chans. Det finns helt klart underhållning att hämta.

"If anything comes up that isn't me...shoot it."

6/10

Last chance to lose control

Man5ons bild
Inlägg: 597

Take Me Home Tonight (2011)
Komedi (92 min.)
Med bl.a. Topher Grace, Teresa Palmer, Dan Fogler, Anna Faris, Michael Biehn
Av Michael Dowse

Året är 1988, det vill säga då när världen var lite, lite bättre. 'Hungry Like the Wolf' och 'Kickstart My Heart' var festmusik istället för Rihanna och Kanye. Saker o ting var kanske inte lika högupplösta men det gick rätt bra ändå.

Matt (Grace) är en nyexaminerad MIT-student som är så trött på siffror och teknik att han för tillfället jobbar i en videobutik i Los Angeles. När hans gamla gymnasiekärlek Tori (Palmer) vandrar in i hans butik ljuger han ihop en historia om att han jobbar på en finansfirma, precis som hon, och en sak leder till en annan och snart är han inbjuden till fest i Beverly Hills. På vägen dit stjäl Matt och hans polare Barry (Fogler) en lyxbil och råkar dessutom komma över en stor påse kokain i samma veva. Party on, Wayne. Party on, Garth!


"It's like, wind...fuck that!"

Man skulle ju kunna tycka att det är jävligt billigt att göra komedi av att "Ohh det lustiga 80-talet..." och krydda med massa tidsenlig musik. Well billigt eller ej, det har inte gjorts riktigt så ofta som man kanske kan tro. Dock gjordes det ju väldigt nyligen i och med Hot Tub Time Machine. Den här filmen är ju lite mindre uppfinningsrik än den nyss nämnda Hot Tub, men den känns samtidigt också en smula mer genuin i hela sin grej. Take Me Home Tonight vill inte enbart återspegla 1988, den vill vara 1988. Det är delvis därför den har legat på hyllan i över tre år, i väntan på att någon skall våga släppa den, då det minst sagt förekommer en hel del hyllningar till partyknarkande och liknande.

Manuset är för övrigt skrivet av That 70's Show-författarna, och ja Topher Grace är ju därifrån också. Teresa Palmer har jag gillat sedan hennes roll i The Grudge 2, av alla tänkbara filmer. Anna "Scary Movie" Faris är ju alltid ganska kul, även om hon inte har så mycket repliker i den här rullen. Michael Biehn (Terminator, Aliens) är ju sen ett galet udda val att spela Topher Grace's farsa. Men jag gillar det!

Återigen är det nog läge att påpeka att om man INTE uppskattar just åttiotals-vinkeln på hela filmen så kanske man inte heller gillar den lika mycket som jag gjorde. Det är svårt att säga exakt hur bra den hade varit om den inte omgivit sig av glansen av all skön 80-talsmemorabilia. Karaktärerna är ju otroligt slätstrukna och dramat har ju utspelat sig ett hundratals gånger förr. Men men, hur som helst, jag rekommenderar den varmt om man gillar att skruva tillbaka klockan 25 år eller så. Den är ju dock inte en ny Dazed and Confused, som ju är en av de bästa filmerna någonsin på det här temat.

"I don't wanna give some white supremacist a crying blow job!"

7/10

Senast ändrad av Man5on, 4 juni, 2011 - 15:42.

Last chance to lose control

Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.