Andreas Ljungströms bild
Inlägg: 4805

För information om Indieklubben besök den här tråden.

Dags att ta sig an nya utmaningar å Indieklubbens vägnar. Vi har nämligen tänkt att vi ska ge oss på upplevelseäventyret Dear Esther och den här gången hoppas vi att många hänger på och spelar. Spelet finns på Steam och kostar ca 60 kronor och har en speltid på ungefär 1.5-3 timmar.

Pretentiöst bottennapp eller trollbindande mästerverk? Delge ditt intryck i tråden och betygsätt i vår omröstning. Deadline för postade intryck är den 8 oktober.

Omröstning: 
Spelat klart? Betygsätt Dear Esther här!
Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Det var fett. Jag gillade både innehållet de förmedlade och sättet de gjorde det på. Jag funderade jättemycket på saker och ting när jag spelade, inte bara spelet i sig utan på mig själv. För mig var spelet en given fyra.

OhNoSpywares bild
Inlägg: 522

Åh, detta spel jag känner så mycket och så lite för på samma gång. Detta spel jag både vill fnysa åt och omfamna.

Eh. Ja. Ni ser. Jag och det här spelet går inte precis hand i hand.

Det är snyggt men efter bara några minuter blev det också ganska platt och "tråkigt", miljömässigt alltså. Det är trevligt när det händer saker men jag har på tok för kasst tålamod för att i sakta mak promenera i dessa miljöer. Tråkigt är inte ett bra ord dock, snarare är känslan "Jag har sett allt det här förut”. Klippor, vatten, levande ljus och grottor med lysande stuff. Grottmiljön speciellt störde mig en del. De andra platserna var mycket bättre. När jag tänker tillbaka på det såhär typ tre månader senare så minns jag en del miljöer med värme också, så. Hrm.
Berättelsen är iaf intressant. Det är kul att man får tolka själv. Jag har en väldigt tydlig uppfattning av vad JAG tror har hänt, men har läst att andra tolkat det heeeelt annorlunda.

Jag hatar älskar Dear Esther.

(The Path är bättre btw ;D)

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

OhNoSpyware skrev:
(The Path är bättre btw ;D)

Där tycker jag tvärtom! :D The Path önskade jag bara skulle ha barmhärtighet nog att ta slut medan jag redan bestämt mig för att spela om Dear Esther om något år.

Förresten, är inte The Path värre på det här med att "sakta mak promenera"? ;)

Andreas Ljungströms bild
Inlägg: 4805

Starfighter Johansson skrev:
The Path

OhNoSpyware skrev:
The Path

Vi pratade faktiskt om att ge oss på The Path i ett kommande avsnitt. Jag ser redan nu två givna gäster för ett sådant avsnitt! ;)

OhNoSpywares bild
Inlägg: 522

Starfighter Johansson skrev:
Förresten, är inte The Path värre på det här med att "sakta mak promenera"? ;)

Du missade "i dessa miljöer" ;)

Andreas Ljungström skrev:
Vi pratade faktiskt om att ge oss på The Path i ett kommande avsnitt.

Jo, därför jag nämnde det :D Lyssnade på slutet av Dead Pixels-avsnittet medan jag skrev :)

Johan Eklunds bild
Inlägg: 2143

The Path är mer intressant konceptuellt, men genomförandet är inte helt hundraprocentigt tyvärr. Dear Esther däremot är en upplevelse för flera sinnen som imponerar, men däremot kanske inte erbjuder lika mycket långvarigt djup och eftertanke som The Path. I det stora hela tycker jag de är ojämförbara.

Dear Esther är däremot extremt vackert. Det kan man inte anklaga The Path för.

Andreas Ljungströms bild
Inlägg: 4805

Har klarat det nu och jag känner att det finns en hel del att diskutera i podden. :)

Mer intryck! :beer:

Chogolings bild
Inlägg: 5

Pretentiöst bottennapp är lite hårt kanske, men inte långt ifrån sanningen i mina ögon. I min egen playthrough fastnade jag bakom en sten precis i slutet och var alltså tvungen att reloada (vilket var en överraskning i ett spel utan hot över huvud taget).

Har inget emot fragmenterad semislumpgenererad berättarteknik men det är absolut inget enkelt framgångsrecept. Unikt eller annorlunda är inte detsamma som storslaget.

Det intressanta med spelet är i min mening sådana här diskussioner, att få höra vad andra säger och oundvikligen leda in på vad som egentligen definierar spel. Jag tycker det här är en story som aldrig hade kunnat stå för sig själv. Själva spelet hade ju samtidigt varit värdelöst utan storyn.

Min sammanfattning av spelet skulle bli att det är en halvtråkig story och supertråkigt spel, men som tillsammans gör det tolerabelt, dock inte speciellt mycket mer än så.

Recenserar och diskuterar indiespel och litteratur på chogoling.com

Ercarrets bild
Inlägg: 30

Jag älskade Dear Esther. Det är ett av årets bästa "spel" i mina ögon. Jag fängslades totalt av upplevelsen. Jag vandrade över ön och bara söp in allting - grafik, ljud, musik, berättelsen. Inledningsvis (första kapitlet eller så) hade jag lite svårt för det eftersom jag verkligen försökte hänga med i berättelsen och det inte gick särskilt bra, men sedan kopplade jag bort mitt analytiska jag och lät mig i stället bara hänföras av stämningen som skapades av spelets alla olika komponenter.

Det har sina brister. Grottsektionen är den svagaste delen i spelet, eftersom jag tycker att den bryter mot stämningen som byggdes upp innan dess (och som sedan byggs upp efter att man kommit ut igen). Den är helt enkelt för vacker och hänförande, vilket - hur fint det än är - känns som en konstig kontrast jämfört med den i övrigt väldigt karga ön. Jag hade lite svårt för den sektionen.

Det intressantaste tycker jag är hur olika allas uppfattningar om spelet är. De allra flesta spel brukar resultera i en ganska bestämd upplevelse, men när jag talar med folk om Dear Esther så verkar alla ha upplevt spelet på sitt egna sätt. Kritiker brukar peka på ungefär samma saker, men förespråkarna har många gånger helt olika anledningar till varför de gillar spelet så. För mig var det stämningen som dominerade min upplevelse, medan jag hört de som tolkat berättelsen (som jag som sagt mer eller mindre ignorerade helt efter en halvtimme) på ett väldigt djupt plan.

Jag vandrade dessutom helt ensam genom spelet och fick således uppleva en spökhistoria utan spöken, vilket var ganska spännande. Det fanns tecken på att allt inte stod rätt till men spelet gav mig aldrig mer än så och jag fick således dra mina egna slutsatser. Resultatet var förödande eftersom det inte finns något kraftfullare än den egna fantasin.

Det hindrar ju inte Youtube från att vara fyllt med videor där andra spelare möter skuggfigurer och således får en lite mer traditionell spökhistoria.

Den här bristen på en enhetlig upplevelse tycker jag är en av de allra mest fascinerande sakerna med spelet. Det är kanske inte helt unikt för Dear Esther, men det är ovanligt i en så (ändå) väldigt styrd upplevelse.

Senast ändrad av Ercarret, 8 oktober, 2012 - 13:28.
OhNoSpywares bild
Inlägg: 522

Åh, vill tillägga att jag såg massa skuggfigurer, speciellt mot slutet, och det lyfte spelet en del för mig. I allmänhet var delen efter grottan väldigt mycket bättre än allt det andra och det är den delen som kommer upp när jag tänker på det som var bra med Dear Esther.
Och jag var en sån som grävde ner mig i berättelsen, olikt Ercarret :) Dock var det även för mig stämningen och "atmosfären" som avgjorde. Efter grottan var den fantastisk och därför är den delen bäst.

Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.