Andreas Ljungströms bild
Inlägg: 4805

För information om Indieklubben besök den här tråden.

Dags för nästa spel i Indieklubbens regi. Den här gången ska vi spela To the Moon, ett stillsamt äventyrsspel där man antar rollen som två doktorer som reser igenom en döende mans minnen för att uppfylla hans sista önskan.

Fullversionen av To the Moon kostar 105 kronor men om man vill går det att spela den första timmen av spelet helt gratis innan man bestämmer sig för att köpa eller inte. Spellängden ligger på cirka 4,5 timmar.

Deadline 8 april!

Testa eller köp To the Moon här!

Omröstning: 
Spelat Klart? Betygsätt i så fall To the Moon här!
Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Det här ska jag faaan vara med på. Jag spelar Norrland nu, lite lagom efter, och sen ska jag skaffa detta med. Bring it on!

Andreas Bergs bild
Inlägg: 1771

Starfighter Johansson skrev:
Det här ska jag faaan vara med på

Second that! Ser riktigt mysigt ut :D

| Samarbetar i CoOp-cirkeln - http://skillpoint.se/coop | Podradiopratar i Skillpod - http://www.skillpoint.se/podradio/skillpod |

OhNoSpywares bild
Inlägg: 522

Jag var ju sjukt pepp på hela den här indieklubben-idén från början men har ändå inte varit med och spelat något än. Men nu jädrar! Detta är ett spel jag tänkt spela sedan det släpptes i princip, så nu ska det köpas och spelas! :D

Tobias Jensens bild
Inlägg: 1063

Spelade igenom detta i julas och det är ett fantastiskt litet "spel". Det är ju mer en upplevelse och en riktigt rörande berättelse än spel. Det var flera gånger som jag satt med gråten i halsen, mycket tack vare den fantastiska musiken och speciellt då Everything's Alrigt av Laura Shigihara.

Spelklassiker Musik - Spelmusik varje vecka.

Vargavakas bild
Inlägg: 538

Det här hakar jag nog allt på. Har varit lite småsugen på att testa To the Moon ett tag nu.

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Tusen extra credpoäng för att de har med ett Flight of the Conchords-citat på sin promobild.

(Plus: my eyes are just a little sweaty today. :love:)

Senast ändrad av Starfighter Johansson, 20 mars, 2012 - 02:19.

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Det här är bara konstigt. Spelet laggar. Och är fullt av sån där "screen tearing". Och det går inte att få det i fullscreen (alternativet finns inte i F1-menyn och inga tangentkommandon fungerar). Nån annan som upplever samma sak?

Jag sitter på 64-bitars Windows 7, dubbla kärnor på 3,1GHz, 6GB RAM och ett Radeon HD-kort med 1GB i minne. Det BORDE ju klara i alla fall nånting, tycker jag.

Vargavakas bild
Inlägg: 538

Whoa, det här var andra bullar efter de senaste två småspelen (om man får kalla dem det). Jag började spela på tåget i morse och kunde inte slita mig ifrån det när jag fortsatte ikväll. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, jag får återkomma med intryck senare.

Starfighter: Mysko. Jag upplevde inga konstigheter. Jag spelade i XP via Bootcamp på en Macbook Pro.

Senast ändrad av Vargavaka, 22 mars, 2012 - 01:10.
Andreas Ljungströms bild
Inlägg: 4805

Starfighter Johansson skrev:
Spelet laggar. Och är fullt av sån där "screen tearing".

Jag har faktiskt också upplevt det lite så. Det är vid några enstaka tillfällen dock, dina problem låter mer omfattande. Men det flyter inte perfekt för mig heller.

Tobias Jensens bild
Inlägg: 1063

Starfighter Johansson skrev:
Det här är bara konstigt. Spelet laggar.

Jag upplevde samma sak när jag körde på min bärbara. När jag istället körde på min stationära som är kraftfullare (ingen aning om spec.) så flöt det på fint och var inga problem att köra i fullskärm.

Spelklassiker Musik - Spelmusik varje vecka.

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Tobias Jensen skrev:
köra i fullskärm.

Jag har fortfarande inte kunnat tvinga upp spelet i fullskärm, det är mycket konstigt. Ska det finnas ett alternativ för fullskärm i själva spelet?

För tillfället är det löst på annat sätt (jag har använt zoom-verktyget och helt sonika bara zoomat in på spelrutan) så det gör väl egentligen inget, men det känns konstigt att spelet ska vara så annorlunda mellan varje dator.

Tobias Jensens bild
Inlägg: 1063

Starfighter Johansson skrev:
Jag har fortfarande inte kunnat tvinga upp spelet i fullskärm, det är mycket konstigt. Ska det finnas ett alternativ för fullskärm i själva spelet?

Det kan faktiskt vara så att det var ett val i någon optionmeny i spelet. Jag minns bara att när jag drog igång spelet så blev det fullskärm automatiskt när jag skulle spela det efter en liten break.

Spelklassiker Musik - Spelmusik varje vecka.

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Nu har jag klarat det. Jag sträckspelade det. Alltså... Vi tar det imorgon, jag behöver defragmentera mina intryck.

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Okej, då kör vi.

Saker jag gillade:
* Pixelgrafiken
Jag uppskattar pixelgrafik och jag uppskattar verkligen välgjord sådan.

* Karaktärerna
Dialogen var underhållande redan från start och jag älskade skiftet som jag upplevde mellan Wyatt och Rosaleane. Det började med att jag favoriserade Rosalinda och tyckte Wyatt var för okänslig och dryg - men sedan tyckte jag tvärtom.

* Upplägget
Eternal Sunshine of the Spotless Mind är en av mina favoritfilmer of all time så det är väl bara naturligt att jag uppskattar när det händer i spel.

* Berättelsen
Jag blev mycket rörd av Johnnys önskan att få åka till månen redan tidigt i spelet och ju längre jag spelade desto svårare var det att hålla tillbaka tårarna. När det visade sig varför han ville till månen började jag nästan hyperventilera för att inte börja gråta. :D Men det var med bitterhet jag stängde rutan när spelet var klart, för som vanligt kan jag inte se det positiva i det hela. Jag menar, allting var i hans minnen. Det tragiska jag förtvivlat försökte förhindra hade ju redan hänt och allt jag gjorde var att lura den döende mannen att minnas något annat. Så även om han fick dö lycklig så fick jag stänga av ledsen.

Jag gav spelet 4 av 5. Det var jättebra, men det kunde varit längre, mer optimerat rent tekniskt och haft fler riktiga spelmoment i sig.

Senast ändrad av Starfighter Johansson, 23 mars, 2012 - 11:34.

Tobias Jensens bild
Inlägg: 1063

Starfighter Johansson skrev:
Dialogen var underhållande redan från start och jag älskade skiftet som jag upplevde mellan Wyatt och Rosalinda.

Det jag kunde tycka som förstörde en del av stämningen var Wyatts "putslustiga" attityd. Ibland var det skämt som inte riktigt passade in i stämningen. De hade gärna fått skippa vissa delar av dialogerna för min del och fortsatt ha en än mer allvarligare ton genom hela spelet.

Spelklassiker Musik - Spelmusik varje vecka.

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Tobias Jensen skrev:
Det jag kunde tycka som förstörde en del av stämningen var Wyatts "putslustiga" attityd. Ibland var det skämt som inte riktigt passade in i stämningen. De hade gärna fått skippa vissa delar av dialogerna för min del och fortsatt ha en än mer allvarligare ton genom hela spelet.

Det var precis vad jag med tyckte om Wyatt, men efter ett tag axlade snarare Rosaleane den rollen, upplevde jag.

Vargavakas bild
Inlägg: 538

Okej, först en obligatorisk spoilervarning för det kommer att bli svårt att skriva om det här spelet utan att gå in på själva historien.

Det oväsentliga:
Grafiken hade sin charm men jag skulle inte kalla den spektakulär. Det kändes lite som ett hopkok av sprites och inte koherent på samma sätt som de uppenbara inspirationskällorna. Däremot var det ett ganska intressant tilltag att välja ett så utpräglat JRPG-utseende då själva spelmekaniken inte alls påminde om ett rollspel.

Pusslen kändes överraskande lätta, och jag är generellt ganska kass på pusselspel. Men det ser jag inte som ett problem. Det skulle kanske ha varit trevligt om det var lite mer till utforskandet än att klicka frenetiskt överallt i hopp om att hitta färgade kulor.

Själva poängen:
Historien i To The Moon sög in mig på ett sätt som få spel har gjort. Visst har jag kunnat leva mig in i andra välberättade spel till viss mån, men till skillnad från t.ex. Planescape Torment (för att ta ett relevant spel här i krokarna) så kunde jag i To The Moon relatera direkt till berättelsen istället för enbart ett par bredare teman. Alldagliga problem utan rätta svar är inte direkt någonting som vi är bortskämda med i tv-spel.

Till skillnad från Starfighter så lämnade jag däremot inte To The moon med en ledsam sinnesstämning. Melankolisk javisst, men jag kände inte samma uppgivenhet över att "allt bara var en dröm", snarare tvärtom. Det var väl nästan oifrånkomligt att de skulle knyta ihop säcken med en raketlancering men i mina ögen var det ingen perfekt alternativ historielinje. Jag tyckte snarare att hela den sista biten kändes som det tillrättalagda Hollywood-slut som det (bokstavligen) var, vars enda egentligen värde var att ge Johnny sinnesro.

För egentligen, så hemsk var inte berättelsen. Visst, hans liv innehöll ett antal väldigt tragiska ögonblick som i en perfekt värld aldrig skulle hända. Men det var lite av hela poängen med To The Moon för mig; människor som gör det bästa av sin situation i en värld som inte är perfekt. Och att Johnny faktiskt hittade tillbaka till sin måne och kunde spendera majoriteten av sitt liv med River gjorde mig varm inombords.

Sammanfattat:
Jag tycker det är väldigt svårt att sammanfatta To The Moon. Normalt sett är spelmekanik väldigt viktigt för mig och min normala reaktion till pretentiösa indiespel utan ordentlig spelmekanik brukar vara frustration. Om jag kände mig på det humöret skulle jag kunna avfärda To The Moon som en (knappt) interaktiv film, knappt värd att ens klassas som ett spel. Men jag känner mig inte på det humöret, och funderar istället över hur det faktiskt går att berätta vardagliga historier i spel. För om man vill berätta en berättelse som den här går det inte att bygga ett spelsystem baserat på att skjuta soldater, slå ihjäl zombies eller hoppa mellan plattformar. Det skulle möjligtvis kunna ha varit ett renodlat peka-klicka äventyr eller ett hopkok av slumpmässiga quicktime-sekvenser i sann David Cage stil men jag vettetusan om det hade blivit bättre av det.

Sett på sina egna premisser är det riktigt jävla starkt och gripande. Det räcker.

PS: Jag kände precis samma sak gentemot doktorerna som Starfighter. I början sympatiserade jag med Rosaleana och tyckte jag Wyatt var ett jävla as, men någonstans som blev Wyatt en mer nyanserad karaktär som jag faktiskt började gilla medan Rosaleana gick åt det andra hållet.

Andreas Ljungströms bild
Inlägg: 4805

Om någon fortfarande spelar eller har för avsikt att spela igenom spelet kan jag avslöja att vår deadline är framflyttad (på grund av påskfirande med mera) till måndagen den 16 april.

Så det är med andra ord fortfarande fritt fram att bidra med intryck och reflektioner kring To the Moon fram tills dess. :)

Vargavakas bild
Inlägg: 538

Härom dagen lyssnade jag på ett par gamla avsnitt av Radiolab och hittade av en slump det här avsnittet; Memory and Forgetting. Hela avsnittet handlar om hur människans minne fungerar. Det innehåller bl.a. ett segment om forskning runt tekniker för att radera, förändra eller inplantera minnen.

Inte direkt relaterat till det här spelet men ett riktigt bra avsnitt vilket som, och spännande att höra att premissen i To the Moon kanske inte är så sci-fi som det verkar vid första anblick.

Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.