Andreas Bergs bild
Inlägg: 1771

Jag hade en konversation med en arbetskamrat i helgen angående hur vi går tillväga när vi spelar rollspel eller andra typer av spel där man har möjlighet att själv påverka hur man spelar sin karaktär. Personligen så utgår jag alltid ifrån någon form av bakgrundshistoria eller satt mall för den karaktären jag vill spela. Jag bestämmer alltså redan på förhand om det ska vara en person som är ond eller god. Men även mer nyanserat än det som om personen är social eller inte, vilka mål som driver karaktären och andra moraliska värderingar. Lite som man spelar bordsrollspel (typ Drakar och Demoner) där man först skapar sin karaktär med alla förutsättningar innan äventyret börjar.

Min arbetskamrat spelar istället utan att ha någon direkt eftertanke. "Om det är en karaktär jag inte gillar så behandlar jag den som den förtjänar". Alltså istället handla mer eller mindre impulsivt baserat helt på situation och vad som känns bäst.

Hur brukar du spela? Är det någon typ av roll som du alltid aktivt väljer att spela som? Märker du att du faller in i gamla beteendemönster om och om igen? Eller varierar du dig och försöker aktivt spela på ett visst sätt baserat på hur just denna karaktären borde bete sig?

| Samarbetar i CoOp-cirkeln - http://skillpoint.se/coop | Podradiopratar i Skillpod - http://www.skillpoint.se/podradio/skillpod |

Andreas Ljungströms bild
Inlägg: 4805

Andreas Berg skrev:
Min arbetskamrat spelar istället utan att ha någon direkt eftertanke. "Om det är en karaktär jag inte gillar så behandlar jag den som den förtjänar". Alltså istället handla mer eller mindre impulsivt baserat helt på situation och vad som känns bäst.

Det där är precis hur jag spelar rollspel. Situationerna får avgöra vilka val jag gör, resten går helt på impuls. :)

Andreas Bergs bild
Inlägg: 1771

Andreas Ljungström skrev:
Det där är precis hur jag spelar rollspel. Situationerna får avgöra vilka val jag gör, resten går helt på impuls.

Innebär det också att du aldrig spelar ond? Eftersom jag förutsätter att din impuls väldigt sällan är att göra det värsta tänkbara i en situation :p

| Samarbetar i CoOp-cirkeln - http://skillpoint.se/coop | Podradiopratar i Skillpod - http://www.skillpoint.se/podradio/skillpod |

Andreas Ljungströms bild
Inlägg: 4805

Andreas Berg skrev:
Innebär det också att du aldrig spelar ond?

Haha! Nä, jag har väldigt svårt för att göra ondskefulla saker i spel faktiskt, får alltid ångest efteråt. 0:)

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Jag undviker rollspel i så stor utsträckning som möjligt men jag minns att när jag försökte gilla sånt så vägrade jag goody twoshoes-karaktärer.

Tobias Jensens bild
Inlägg: 1063

Starfighter Johansson skrev:
Haha! Nä, jag har väldigt svårt för att göra ondskefulla saker i spel faktiskt, får alltid ångest efteråt. 0:)

Jag är likadan, jag blir alltid mesigt god. Lite som en Paladin typ. :p
Oftast gör jag också det som faller mig in för stunden. Nu när jag spelar Mass Effect 3 så är jag t ex Paragorn nästan till fullo. Dock är det i vissa situationer som jag har valt Renegade valen, då dessa passar bättre vid specifika händelser.

Överlag så försöker jag förbättra mig på att spela ond och slug i både datorrollspel och bordsrollspel. T ex körde vi en kampanj i Game of Thrones rollspelet och där spelade jag en ondskefull bror till lorden som ville göra allt för att komma åt makten. Att han nu mer påminde om Black Adder än Voldemort kan vi dock ignorera. ;)

Spelklassiker Musik - Spelmusik varje vecka.

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Wait, what? Vad händer? Jag sa inte det där, det var Andreas! Eller? Is this real life?

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Andreas Ljungström skrev:
I love lamp.

Andreas Ljungströms bild
Inlägg: 4805

Starfighter Johansson skrev:
Wait, what? Vad händer? Jag sa inte det där, det var Andreas! Eller? Is this real life?

Haha! Va?! :tard:

Men absolut, lampor är tuffa grejer.

Starfighter Johanssons bild
Inlägg: 2508

Nej men där uppe! :D Han svarade på ditt men det stod att det var jag. Det kan ju inte ha blivit så av sig självt, eller?

Andreas Bergs bild
Inlägg: 1771

Tobias Jensen skrev:
Jag är likadan, jag blir alltid mesigt god. Lite som en Paladin typ.

Jag försöker variera mina karaktärer. Ibland spelar jag rent jävla skitond (som i Oblivion där jag var en ond magiker vars störst mål i världen var att bli gud, eller åtminstone mäktig nog att bli tillbedd) medan jag andra gånger kan vara riktigt god.

I regel försöker jag dock inte spela en extrem eller en annan utan istället som nämnt spela utifrån mål och värderingar. I första Mass Effect spelade jag exempelvis en karaktär som jag via bakgrundsval och även eget påhitt bestämt att hon förlorat sin familj och alla sina vänner. Hennes hela liv har bestått av att alla runtomkring henne har dött vilket gjorde att hon aldrig vågade komma någon nära eller lita på någon. Med det sagt hade hon gott uppsåt och var därmed inte "ond", men av förklarliga skäl blev det Renegade-val som lämpade sig bäst allt som oftast.

När det gäller att spela ond så försökte jag mig på det i Fallout 3. Jag tänkte att jag skulle vara den ondaste jäkla människan som någonsin vandrat på denna jord. Men så ond som man kan spela i Fallout 3 klarade jag bara några timmar innan jag mådde fysiskt dåligt över allt jag utsatte karaktärer i spelet för :p

| Samarbetar i CoOp-cirkeln - http://skillpoint.se/coop | Podradiopratar i Skillpod - http://www.skillpoint.se/podradio/skillpod |

Andreas Ljungströms bild
Inlägg: 4805

Starfighter Johansson skrev:
Han svarade på ditt men det stod att det var jag. Det kan ju inte ha blivit så av sig självt, eller?

Aha! Undrade vad du dillade om. :bigsmile:

HerrOlssons bild
Inlägg: 398

Jag strävar alltid efter att vara så ond som möjligt. Det är tråkigt att vara snäll.. >)

O o
/¯/___________________________ _\
| IMMA FIREN MAH LAZAH, BLARRRRRRGGGHH!
\_\¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯¯ ¯/

Tobias Jensens bild
Inlägg: 1063

Andreas Berg skrev:
I regel försöker jag dock inte spela en extrem eller en annan utan istället som nämnt spela utifrån mål och värderingar

Det tråkiga är ju att spel inte är upplagda för sådant spel, utan det är ju oftast två ytterligheter som man ska spela efter. Antingen goody-twoshoes eller ondskan personifierad själv.

Spelklassiker Musik - Spelmusik varje vecka.

Johan Eklunds bild
Inlägg: 2143

Jag gör som Berg och tänker ut en grund till en karaktär först. Dock inte i termer som ond, god eller neutral utan lite mer dynamiskt. Som hur karaktären uppträder och vill ge för intryck samt hur karaktären är egentligen och egentligen har för motiv. Som i "riktigt" rollspel det vill säga.

Sen spelar jag också utifrån de premisserna och låter händelseutvecklingarna i spelet helt enkelt påverka karaktärens uppfattning om sig själv och det uppdrag som utförs.

Mass Effect är ett bra exempel där jag i första spelet tenderade göra fler Paragon-val än Renegade val. Min karaktär var storsint, ödmjuk men också lätt naiv fast handlingskraftig. Händelseutvecklingarna i ettan lärde min karaktär att folk pissar en i ansiktet. Sålunda var min karaktär i Mass Effect 2 otroligt bitter och tenderade att av bitterhet resonera att ändamålet helgar medlen och hade dessutom tappat tålamodet. Renegade-valen blev mer frekventa än Paragon-valen därför.

Och till Mass Effect 3? Ja, det ska jag just ta och börja spela.

Johan Eklunds bild
Inlägg: 2143

Tobias Jensen skrev:
Det tråkiga är ju att spel inte är upplagda för sådant spel, utan det är ju oftast två ytterligheter som man ska spela efter. Antingen goody-twoshoes eller ondskan personifierad själv.

Dessvärre inte, men man gör det bästa av vad man har.

OhNoSpywares bild
Inlägg: 522

Jag spelar de flesta spel med val och rollspelande fler gånger. Första gången med en karaktär som är väldigt jag, det som känns rätt för mig för stunden. Efter det börjar jag planera in i minsta detalj, minst 3-4 karaktärer. Personlighet, värderingar, mål och bakgrund. Spelar roller, helt enkelt.

Linnea Hummels bild
Inlägg: 1708

HerrOlsson skrev:
Jag strävar alltid efter att vara så ond som möjligt.

Jag är överlag ingen rollspelare, men jag är också på att göra dem så onda som möjligt. Men jag klarar aldrig vara elak mot djur. Människor i spel går bra, men inte djur. Kan man göra flera karaktärer gillar jag att göra dem så olika som möjligt, typ Piff och Puff. Den ena klantig och crazy, den andre smart och planerande.

Revolutionen kräver bara att ni inte åker hem.

Andreas Bergs bild
Inlägg: 1771

Tobias Jensen skrev:
Det tråkiga är ju att spel inte är upplagda för sådant spel, utan det är ju oftast två ytterligheter som man ska spela efter. Antingen goody-twoshoes eller ondskan personifierad själv.

Det är helt klart ett problem, men man kan göra det intressant ändå även om det blir en del "spelande utanför spelets ramar" så att säga. Men problemen uppstår ju framför allt i spel där man blir belönad för sin godhet eller ondska, som exempelvis Old Republic där jag inte kommer någon stans alls i "levlandet" till Dark Side eller Light Side eftersom de båda balanserar ut varandra när jag spelar ett mellanting. Med andra ord går jag miste om belöningar bara för att jag inte spelar en extrem, vilket är mycket tråkigt.

HerrOlsson skrev:
Jag strävar alltid efter att vara så ond som möjligt. Det är tråkigt att vara snäll..

Eftersom man nästan alltid får spela god, om man inte har valet, är jag benägen att hålla med om att spela ond i princip alltid är mest intressant. Däremot hade jag dock problem i exempelvis Fallout 3 där man verkligen kan vara hur ond som helst. Ett exempel är tidigt där en killes mor blir attackerad av någon typ av monster i sitt rum och killen ber mig om hjälp, men istället skjuter jag ihjäl modern innan jag dödar monstret för att sedan även döda den sörjande killen också. Efter att ha antingen dödat eller förolämpat varenda person jag mött kommer en man som trots att jag varit världens värsta människa ändå är villig att hjälpa mig och jag förolämpar honom bara för att ta hans liv. Det var någonstans där som jag inte kunde leva med att vara riktigt SÅ ond :p

OhNoSpyware skrev:
Jag spelar de flesta spel med val och rollspelande fler gånger. Första gången med en karaktär som är väldigt jag, det som känns rätt för mig för stunden. Efter det börjar jag planera in i minsta detalj, minst 3-4 karaktärer. Personlighet, värderingar, mål och bakgrund. Spelar roller, helt enkelt.

Hade jag varit säker på att jag skulle spela om spelet skulle jag gärna göra så. Min karaktär i Mass Effect 2 var en på många sätt "god" karaktär eftersom jag tänkte att jag skulle ha en mer komplex ond karaktär i andra rundan. Problemet är att jag nästan aldrig spelar samma spel flera gånger, åtminstone inte med omspelningar tätt inpå varandra. Därför försöker jag göra en så intressant karaktär första gången igenom, med mycket eftertanke så att jag ska känna mig nöjd.

Ett annat problem som jag råkar ut för är då ju dock som i exempelvis Mass Effect när ett dialogval visar sig vara något helt annat än jag tänkt, och är det i en kritisk situation kan det helt svärta ner min bild av karaktären. I ME har jag dock såklart möjligheten att bara ladda en gammal sparfil, värre är det i Old Republic där jag får leva med val som jag inte ens ville göra...

Linnea Hummel skrev:
Den ena klantig och crazy, den andre smart och planerande.

Så hade jag tänkt spela två karaktärer parallellt i Dragon Age, en väldigt makthungrig och manipulerande magiker och en godtrogen men lite korkad dvärgkrigare. Blev dock aldrig så att jag faktiskt spelade längre än några timmar per karaktär dessvärre, men jag har länge velat försöka spela ett och samma spel med två helt skilda karaktärer parallellt för att verkligen se konsekvenserna av de olika sidornas val.

Senast ändrad av Andreas Berg, 20 mars, 2012 - 23:35.

| Samarbetar i CoOp-cirkeln - http://skillpoint.se/coop | Podradiopratar i Skillpod - http://www.skillpoint.se/podradio/skillpod |

Johan Eklunds bild
Inlägg: 2143

Andreas Berg skrev:
Men problemen uppstår ju framför allt i spel där man blir belönad för sin godhet eller ondska, som exempelvis Old Republic

Ja det är ju alltid just det man gnisslar tänder åt. Där erbjöd förvisso Dragon Age: Origins större flexibilitet med sin karaktärsrelativa god-ond-realtionsskala (dvs varje karaktär man mötte hade en egen uppfattning om man var god eller ond enligt DERAS moral), till skillnad från det universella god-neutral-ond-ryktessystem de flesta spel tyvärr använder.

Önskar någon utvecklare hade velat ta och vidareutveckla systemet i DA:O för att göra själva rollspelandet mer givande.

Azoghs bild
Inlägg: 28

Andreas Berg skrev:
Men problemen uppstår ju framför allt i spel där man blir belönad för sin godhet eller ondska, som exempelvis Old Republic där jag inte kommer någon stans alls i "levlandet" till Dark Side eller Light Side eftersom de båda balanserar ut varandra när jag spelar ett mellanting. Med andra ord går jag miste om belöningar bara för att jag inte spelar en extrem, vilket är mycket tråkigt.

Men då är det ju tur att det ska komma en Neutral Vendor som komplement till nuvarande light/dark side vendors och även high end gear som är restricted till neutral, eller i alla fall "Can't be used by Dark or Light II or above". BioWare har planerat dessa items och vendors till Game Update 1.3 som kommer i sommar. Hang in there!

It's all fun and games until someone gets shot in the leg. After that it's just fun.

VodkaCitrons bild
Inlägg: 2862

Man vill ju fly bort ifrån verkligenheten när man spelar. Jag har aldrig varit i något bråk, eller ens varit full och inget annat allmänt som kan ses som "ondska". Bortsett ifrån att man kan tas för "ond" om man säger som man tycker, för man har ju inte alltid majoriteten på sin sida ;)

Så i spel föredrar jag att vara genomond, döda allt som går att döda för egen vinning eller bara för att man har lusten. Skulle jag vara den bästa liraren i ett mmorpg som har PVP öppet, så skulle jag skapa en guild och sen skulle vi döda alla vi fick syn på ;D

Scenariorna för godhet och ondhet är ju helt orättvissa ändå. Tex vill man vara god och sen råkar man göra ett felval, så måste man då kämpa på i en timme för att få upp sin mätare igen. Men är man ond och råkar göra en god gärning så är det bara att gå fram och döda någon kallblodigt.

Men för det allra mesta är jag neutral. Eftersom att 99.9% av spelen jag spelar inte har valen att man kan vara god eller ond.

Absolut - För män som kan sätta gränser.

Andreas Bergs bild
Inlägg: 1771

VodkaCitron skrev:
Scenariorna för godhet och ondhet är ju helt orättvissa ändå. Tex vill man vara god och sen råkar man göra ett felval, så måste man då kämpa på i en timme för att få upp sin mätare igen. Men är man ond och råkar göra en god gärning så är det bara att gå fram och döda någon kallblodigt.

Men är inte det på sätt och vis representativt för hur livet är också? Det är ju bra mycket "enklare" att rasera en relation än att bygga upp den. Förtroende fås inte lätt men kan förloras genom ett snedsteg. Eller för att ta ett mer nördigt exempel så är den onda sidan av kraften lockande eftersom det är snabb makt. Jag gillar när spel har liknande typ av vågskål och det är nog framför allt då det känns belönande att faktiskt lyckas spela riktigt god.

Men sen finns ju de exemplen där exempelvis utfallet av ett konversationsalternativ är så tvetydigt att man får slita sitt hår när man valt något som man tror är att skona någon och karaktären i spelet istället avlivar dem, då är det inte rättvist längre :p

| Samarbetar i CoOp-cirkeln - http://skillpoint.se/coop | Podradiopratar i Skillpod - http://www.skillpoint.se/podradio/skillpod |

Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.