Jag önskar att jag brydde mig om troll, drakar, dvärgar och annat lömskt, för jag tycker någonstans att såna här spel verkar vara trevliga att spela. Men så fort jag sätter mig med ett spel som utspelar sig i en klassisk fantasyvärld med alla dessa generiska ingredienser så inser jag alltid snabbt att det bara inte fungerar för mig, hur mycket jag än vill.

Exakt. Varför mjölkas inte cyberpunk på samma sätt som fantasy?

Eller för att det säljer sämre?

Beror på vilken typ av RPG de väljer att göra det som.

Precis, striderna är mycket mer intressanta i DA2. Dock var de inte bara tråkiga eller dåliga i DA:O, de är helt enkelt bara mer intressanta i DA2.

PC Gamer Review:
http://www.pcgamer.com/2011/03/08/dragon-age-2-review/

Tråkiga strider?! Dom taktiska striderna är ju det som gör DA och Baldursgate spelen så himla bra.

Tråkiga strider som i att de var stela och inte särskilt spektakulära. Taktiskt ska inte behöva betyda stelt som en betongdildo. Förhoppningsvis lyckas DA2 ändra på detta.

Jag är, när allt kommer till kritan, inte heller så mycket för tomtar o troll. Speciellt inte när det ställs mot cyberpunk, eller i viss mån heller steampunk.

Deus Ex, Syndicate och Blade Runner kommer alltid att, för mig, vara tematiskt intressantare än LotR och Baldur's Gate. To each his own. Back in the day så spelade jag t.ex. många gånger hellre 40k än Fantasy, om vi nu ska ställa Warhammer-spelen mot varandra.

Men med detta sagt...så vinner alltid bra spel över mig på sin sida. För mig är Dragon Age så pass bra, och känns i princip handgjort för min personliga spelstil, att tomtarna och trollen inte "sabbar" det minsta.

ettan tycker jag var roligt tills man blev grupp. det gillade jag inte alls, men demot på tvåan var ju roligt så detta kanske jag köper till PS3 någongång i framtiden. vet inte riktigt vad jag har emot att styra en grupp men det känns jobbigt att behöva ordna saker åt mer än en karaktär.

Vi får se vart jag landar. Jag kommer inte att släppa recensionen ifrån mig förrän jag är säker på att jag inte varit orättvis.

Det kommer inte att vara ett problem. Rättvisa går åt båda hållen.

Jag är en av dom som blir fuktig i byxan när jag ser filmer av Skyrim t.ex men samtidigt tycker jag high-fantasy genren stagnerat någonting fruktansvärt. Alla spelskapare av fantasy-lir går den säkra vägen och då blir det drakar, dvärgar och trollkarlar för hela slanten och i ärlighetens namn så tröttnar man.
Blir faktiskt mer upphetsad kring ett sci-fi rollspel än ett generiskt drakar och demoner lir.

Steampunk är å andra sidan sjukt läckert och görs alldeles för lite. Älskar blandningen av fantasy och sci-fi som används i t.ex Torchlight eller högaktuella mmo´t Rift. För min del så skulle jag mer än gärna lira ett DA som utspelar sig långt in i framtiden med lite tidsresor, alver med assaultrifles och bredsvärd och lite högteknologiska maskiner som pryder en annars klassisk high fantasy - setting.

Jo det kanske dom gör överlag men Mass Effect serien har väll inte direkt sålt "dåligt". Mer Sci-fi skulle göra RPG-genren gott och lite mer intressant.

Därimot är jag lite dubbel i mina åsikter. Kommande Skyrim skulle jag ABSOLUT inte vilja ha i steampunk-smak, där vill jag ha generisk men gärna påhittig high-fantasy.

Jag vetefan egentligen. Det behövs en rejäl uppresning av genredefinitioner. Vad är rollspel, egentligen?

Steambot Chronicles! Världens mest underuppskattade spel.

Sååå... Star Ocean?

Det är vad jag och många andra förknippar med termen. Det är dock lite av en modern tolkning, inspirerad av bland andra White Wolfs verk.

Men rollspelens grund springer direkt ur Dungeons & Dragons-föregångaren Chainmail, som var ett sätt att ta figurslagsspelen och göra dem mer småskaliga och invidiuella. Sätta lite mer personlighet och handling på ens karaktärer. Men stommen var alltid de taktiska besluten man tog i striderna, och hur man konstruerade sitt party.