Alice: Madness Returns

Recension - Playstation 3 - tors 23 juni 2011, kl 09.04

Släppdatum: 2011-06-16    Genre: Action
Utvecklare: Spicy Horse    Åldersgräns: 18+

Betyg: 3/5
"Kompetent actionplattformande med sjukt härlig inramning"

Alice i underlandet är som en feberdröm på syra och det är kanske just därför som boken blivit så populär och influerat så många. Själv tycker jag det är härligt att återse Alice i spelform och även om detta, eller föregångaren, nog inte var vad Charles Lutwidge Dodgson (Lewis Caroll) hade i åtanke när han skrev boken, är det svårt att tänka sig någon bättre miljö för barnbokshjältinnan. American McGee har gjort en egen tolkning av historien om Alice och den känns fullständigt klockren. Så även i Alice: Madness Returns.

Uppföljaren tar vid där föregångaren slutade. Alice har släppts från Rutledge Asylum for the Wayward and Lost Souls och bor vid Madness Returns början på ett barnhem där hon får hjälp med sina psykiska problem. Behandlingen handlar i princip om att förtränga, men för Alice går det sådär och det tar inte många minuter förrän hon återigen faller ner i Underlandet där saker och ting inte alls är bra. Cheshire-katten möter henne och berättar om konstigheter som Alice naturligtvis måste undersöka och åtgärda, dels för att rädda Underlandet men också sig själv.

Gameplayet är bekant, inte bara för dem som spelat det första spelet utan för alla som spelat ett actionplattformspel de senaste åren. Alice ska traversera plattformshinder och samtidigt nedgöra diverse fiender med sitt Vorpal Blade, eller någon av de andra vapen hon införskaffar sig längst resans gång. Alla vapen är uppgraderingsbara men många av fienderna kräver Zelda-liknande angreppssätt, man måste hitta deras svaghet, till exempel reflektera projektiler, innan kniven kommer fram. Men belöningen för att hitta nog med tänder så att uppgradering är möjlig är tillräcklig för att man ska anstränga sig lite extra. Arsenalen är inte stor och man använder i princip mest kulsprutepepparkvarnen och kniven när man själv får välja, men det gör egentligen inget.

Alice: Madness Returns starkaste sida är estetiken där Underlandet är så behagligt stört och de återkommande mellansekvenserna sjukt underbara. Vissa kapitel blir dock en aning långrandiga och man hinner tröttna på miljön, något som framför allt gäller första kapitlet. Plattformselementen är enkla men underhållande och man får en extra dimension i och med Alice ”krymp och bli synsk”-grej. Hon kan göra sig mindre för att ta sig genom små dörrar som gömmer sig under banorna, men hon kan då även se tips och dolda plattformar. Däremot kan hon inte hoppa när hon är liten, så att först se vart plattformarna är och eventuellt hur de rör sig för att sedan bli stor igen och utföra själva hoppen är stundtals knivigt. Men oftast värt mödan och också en kul grej.

American McGees uppföljare är ingen revolution men tillräckligt välvårdad för att vara klart värd att spela. Man inser att Spicy Horse ansträngt sig för att göra Alice: Madness Returns så bra som möjligt, shoot ’em up-sekvensen i kapitel två är endast ett exempel på det, och jag tycker de gör ett bra jobb. Så, är det bättre än föregångaren? Jag skulle säga det, men sen var det också många år sedan jag spelade American McGee’s Alice. Jag är dock säker på att de som gillar denna typ av spel kommer att tycka att Madness Returns är ett bra fix.

Varför har jag inte spelat Endless Legend tidigare?! 06/06/2015 - 00:46

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.