ARK: Aberration | Skillpoint.se

ARK: Aberration

Recension - Playstation 4 - tors 1 februari 2018, kl 13.31

Släppdatum: 2017-12-12    Genre: Survival, Äventyr
Utvecklare: Studio Wildcard    Åldersgräns:

Betyg: 3/5
"Oförlåtande."

ARK: Survival Evolved var alltid ett oförlåtande spel. Det hade aldrig några intentioner att vara någonting annat och hymlade därför aldrig heller om det. Men där andra "Survival"-spel ofta handlar om att i första främsta hand just hitta metoder att överleva var ARK alltid mer ett spel där nästa död alltid var i fokus. Det var alltid oförlåtande och fullt med utmaningar som sig bör, men med en oundviklig (läs: dödlig) slumpfaktor som alltid var till spelarens nackdel. När nu Studio Wildcard släppt deras nästa stora expansion till spelet så ligger fokus just på den aspekten. ARK: Aberration har skapats för de som tyckte att grundspelet var för lätt och tar därför avstamp i spelets oförlåtande och högst arbiträra mekaniker och gör de än värre.

Egentligen hade recensionen kunnat avslutas där. Är man ett diehard ARK-fan så är nog Aberration precis den omväxling man vill ha. Ett nytt spel i samma spel. Mer av det goda. Och så vidare. För den som redan ansåg att ARK hade brister däremot kommer dessa bara upplevas som än mer uppenbara i den här expansionen.

Precis som med den förra expansionen, Scorched Earth, så erbjuder Aberration en helt ny ARK, en helt ny värld att utforska. Denna ARK har dock fallerat och livet har därför varit tvungen att utvecklas i grottor och underjordiska komplex då strålning gjort ytvärlden obeboelig. Samma strålning har förstås även skapat mutationer och andra problem under marken. Jordbävningar skakar om den underjordiska världen med jämna mellanrum vilket skapar en fin känsla av hopplöshet och analkande undergång. Passande. Livet under jorden är inte helt oväntat mörkt som natten stundvis och där lurar än dödligare faror än ARK någonsin leverart förut. En jämförelse med livet i en djuphavsgrav känns inte främmande.

Det första man slås av i spelet är att Studio Wildcard verkligen menat allvar med den ökade svårighetsgraden. För den som upplevde ARKs utmaningar slumpmässiga och orättvisa förut så är det ingenting jämfört med vad Aberration erbjuder. Svårighetsgraderna har höjts anmärkningsvärt redan i startzonerna. Det som förut klassades som en "Easy" startzon motsvarar här det som förut kallades "Hard", medan en "Hard" startzon i Aberration i praktiken är ond bråd oundviklig död. Det vanliga spelet erbjuder en relativt öppen karta och trots vissa geografiska hinder så kunde man röra sig hyfsat fritt. Det kan man inte här och de första speltimmarna kommer sannolikt upplevas som extremt linjära tack vare grottsystemens struktur. Det betyder också att varje död leder till ännu större frustration än förut. Spelets varelser hänger ofta kvar och i de underjordiska tunnlarna är det trångt. Att försöka komma åt tappad packning innan den försvinner innebär oftast bara mer dödstillfällen. Slutsatsen är att börja med en helt ny karaktär i Aberration är som att stånga pannan blodig mot en stenvägg. Jag skämtar inte.

Allt är dock inte gråt och frustration med spelet. Där finns en del positiva saker, speciellt om man som sagt är fan av franchisen. Den nya kartan är stor och omfattande och erbjuder extremt mycket utforskningsmöjligheter. Hela fjorton nya varelser finns och även om alla tyvärr inte går att tämja skapar det en tydlig unik känsla som ger expansionen en egen identitet. Studio Wildcard har inte hållit igen på skrivandet och Aberration innehåller mer bakgrundsinfo och handling än något tidigare material till ARK. Den ökade svårighetsgraden kompenseras i viss mån med bättre möjligheter att försvara sin baser och läger. Miljöerna är vackra och varierade trots det underjordiska temat. Man har även lagt till en slutboss eller vad man ska kalla det, längst ner i spelets mörkaste djup för de som verkligen vill ha något att bita i.

I det stora hela är ARK: Aberration dock bara mer av samma sak, fast i en hårdare och mer oförlåtande förpackning. Att skapa utmaningar för luttrade spelare är det heller inget fel på, men jag är skeptisk till utvecklarnas strategi att just öka på spelets brister för att göra det svårare. Slumpvisa dödsfall eller omöjliga situationer är bara frustrerande och inte utmanande. Det känns dessutom, precis som med Scorched Earth, tråkigt att det här är en egen värld och inte en del av huvudspelet. Underjordiska ärldar hade inte varit ett helt orimligt sätt att expandera grundspelets karta trots allt.

Inte nog med att ingenting är bra eller dåligt, om inte tänkandet gör det så; utan ingenting är någonting alls, förutom i den utsträckning tänkandet har gjort det. 10/01/2012 - 22:04

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.