Bioshock Infinite

Recension - Multi - tors 11 april 2013, kl 11.20

Släppdatum: 2013-03-26    Genre: Action
Utvecklare: 2K Marin    Åldersgräns: 18+

Betyg: 5/5
"Steampunk, kvantfysisk teori och existensiell fenomenologi i ett och samma spel"

Det är inte ofta man får tillfälle att namedroppa storheter som författaren Jules Verne och filosofen Heidegger som spelrecensent. Åtminstone inte samtidigt. Men tack vare Ken Levine och hans utvecklingsteam är detta möjligt. Han har nämligen med sitt nya storverk Bioshock Infinite lyckats med bedriften att blanda både steampunk, kvantfysisk teori och fenomenologi på en och samma gång.

Bioshock Infinite börjar precis som det första Bioshock med ett fyrtorn. Hjälten den här gången heter Booker DeWitt, året är 1912 och hans uppdrag är att hämta en flicka från den luftburna staden Columbia. Den stora skillnaden direkt mellan det första Bioshock och Infinite är däremot att den här gången får vi direkt antydningar om att Booker, precis som Jack i första spelet, manipuleras i sitt uppdrag. Att det finns andra krafter som har intresse i Bookers förehavanden i Columbia blir uppenbart. En annan stor skillnad är atmosfären och hur staden Columbia kommer till liv jämfört med Rapture. I Bioshock var undervattensstaden Rapture fylld med dekadenta, giriga och allmänt sinnessjuka individer. Känslan man fick var klaustrofobisk stundvis. I Infinite så omges vi istället av religösa fanatiker, rasism, lag och ordning samt öppna vidsträckta ytor och en känsla av att staden ovan molnen aldrig har ett slut. Gemensamt är dock hur enormt mycket mer teknologiskt avancerade städerna är jämfört med sin samtid.

Columbia styrs av den självutnämnda profeten Comstock. Comstock har tagit avstånd från den övriga civilisationen som enligt honom håller på förfalla moraliskt. Staden Columbia är därför enligt honom en ny ark, en ark i skyn, för nya tider. En ark som separerar agnarna från vetet, där de rättrogna finner ljuset och respekterar de sanna amerikanska idealen och Gud allsmäktig. Till sin hjälp i detta har han entreprenören Jeremiah Fink och fysikern Rosalind Lutece. Comstocks stora plan är att när tiden är mogen låta sin dotter Elizabeth ta över Columbia, och göra Guds verk genom att förklara krig mot Amerika och utplåna landet från kartan.

Det är svårt att beskriva vilket fantastisk och djupt spel Bioshock Infinite är utan gå in på en mer detaljerad analys av handlingen, vilket skulle förta precis den upptäckarglädje och de tankeväckande aspekter spelet erbjuder. Det måste upplevas i första hand, men som jag tidigare nämnt så spelar både vetenskap och filosofi en väldigt stor roll. Men det finns en del rent speltekniska skillnader från de tidigare Bioshock-spelen som kan tas upp däremot.

En sådan sak är detaljen att Booker till skillnad från tidigare protagonister faktiskt kommunicerar med sin omgivning och andra karaktärer. Det gör att man får ett större engagemang i både Booker och hans följeslagare. Booker får nämligen en bit in i spelet en sidekick, vilket ger både handling och gameplay en rejäl skjuts. Sidekicken bidrar under strider nämligen med att leta efter ammunition, hälsa och även annat viktigt som kan hjälpa Booker i hans förehavanden.

Striderna i sig är väldigt lika det breda recept vi sett i tidigare Bioshock-spel med en del väsentliga skillnader. Plasmids har till exempel ersatts av Vigors, som i grund och botten åstadkommer samma typ av övernaturliga inslag. De drivs dock denna gång av salter, som måste samlas och fyllas på konstant. Miljöerna i sig är ofta mycket mer öppna, och möjligheten att åka runt och slåss via de så kallade "sky-rails" som löper över hela Columbia ger en helt annan dimension till spelet.

Spelets miljöer i övrigt är i en helt egen klass. Bioshock Infinite öser konstant grafiskt ögongodis över en när man spelar, och bandesignen håller generellt topklass. Columbia känns både levande och imponerande och trots eventuell höjdrädsla önskar man nästan att staden hade funnits på riktigt stundvis. Invånarna i staden, framförallt de karaktärer man möter och interagerar med, håller en charmig nivå där karikatyr och realism balanserar på en knivsudd. Precis vad man förväntar sig av ett Bioshock-spel, enbart bättre utfört än tidigare. Man blir ödmjuk av respekt inför det gedigna hantverket på alla plan.

Visst finns det negativa aspekter kring spelet, för trots allt är ingenting perfekt här i världen. Handlingen stressas fram i slutet och allt för mycket av berättelsen bärs fram av de Voxophones, ljudupptagningar, som ligger spridda runt spelet. På många sätt är spelet också bara en enkel shooter i mängden om man bortser från spelets inramning. Men detta är petitesser då Bioshock Infinite leverar tajt gameplay, imponerande miljöer och bandesign samt kanske en av de bästa och mest omvälvande berättelser som skrivits för ett datorspel. Hade Bioshock Infinite varit en film istället för spel hade det hamnat på hedersplatsen på filmhyllan tillsammans med andra personliga favoriter som Memento, Lost Highway, Fight Club och Inception.

Inte nog med att ingenting är bra eller dåligt, om inte tänkandet gör det så; utan ingenting är någonting alls, förutom i den utsträckning tänkandet har gjort det. 10/01/2012 - 22:04
Furios bild

Väldigt fin recension och jag håller med om allt. Den bästa storyn jag någonsin har stött på i ett spel, liksom den bästa AI-sidekicken (även om man kan argumentera huruvida Elizabeth egentligen är en sidekick).

BioShock-franchisen lär ju leva vidare och det ska bli mycket intressant att se var man tar vägen nu. En stad på månen? Eller en som befinner sig djupt inne i jordens innandöme?

Johan Eklunds bild

Eller varför inte i en vanlig stad just efter förra sekelskiftet rakt av? Typ 20- eller 30-talet. För att sedan dras in i Bioshock-världens paradoxer på nåt finurligt sätt.

Här hemma skämtar vi friskt om att Elizabeth tack och lov inte är lika djävelusiskt störande sidekick som Ashley i Resident Evil 4. Det måste vara spelhistoriens mest enerverande sidekick.

Orpons bild

Jag kommer nog aldrig att spela Bioshock Infinite trots att jag älskade ettan och tyckte tvåan var helt okej. Jag har fått intrycket av ständig action och det är något jag tycker rimmar illa med det som för mig är Bioshocks kärna. Varför måste filosofin och samhällskritiken bara vara en backdrop till ett ändlöst slaktande?

Johan Eklunds bild

Orpon skrev:
Varför måste filosofin och samhällskritiken bara vara en backdrop till ett ändlöst slaktande?

Låter som du läst Toves artikel på SvD? Jag säger som jag sagt till andra jag diskuterat saken med:

Det är lite som att beskylla citroner för att inte vara äpplen. Bioshock-spelen är först och främst rena actionspel (i olika grad). De marknadsförs som sådana, de har actionspelare som målgrupp osv. Snarare ska man se det som en enorm bonus att man kan ge en så pass mundan och annars ytlig genre en så pass bra inramning och narrativt djup. För alternativet hade varit ännu en COD, GOW eller Halo-klon.

Saken är inte att Bioshocks inramning faller på grund av våldsinslagen. Saken är den att Ken Levine lyckas få ett spel med våldsinslag att faktiskt förmedla någonting. Och det är en bedrift, oavsett vad man tycker om spelindustrins fokus på action och våld i övrigt.

För visst, jag hade gärna sett ett Bioshock som var en hybrid mellan Heavy Rain och Elder Scrolls, där jag fritt kunde ströva runt, utforska och interagera med spelvärlden. Men då pratar vi äpplen igen, inte citroner. Men ska bedöma något för vad det är, inte någonting det inte är. Bara för att Bioshock Infinite är ett spel med våld och action förtar det på inget sätt budskapet i spelet i övrigt. För trots allt, utvecklingen pågår redan och att spel som Bioshock Infinite blir så populärt kommer bara gynna branschen i längden. Se det som ett steg i rätt riktning, inte tvärtom. Men i en sak håller jag ju förstås med, att det är välkommet med mer spel där story och karaktärer driver spelet, inte enbart gameplay, action och fega investerare som bara tror att sex och våld säljer.

OhNoSpywares bild

Johan Eklund skrev:
[massa text]

Starfighter Johanssons bild

Jättebra recension Johan, jag har börjat bli lite sugen på det här på sistone och nu börjar det rent ut sagt kännas som ett givet köp för mig.

Orpons bild

Johan Eklund skrev:
Det är lite som att beskylla citroner för att inte vara äpplen.

Nej, det är som att beskylla äpplen för att vara äckliga, besprutade äpplen. Trist inställning. Och det stämmer ju inte. Man måste kunna kritisera spel (och andra kulturyttringar) utifrån de vägar som de hade kunnat välja. Ken Levine och hans glada gäng hade kunnat förvalta den fina äventyrsspelsådran och de hade kunnat välja att låta våldet ta mindre plats till förmån för storyn. Det hade kunnat vara mer än ett våldsspel som ändå vill förmedla något.

Jag har inget emot att spel som GOW och COD i princip bara går ut på att skjuta men frågeställningarna, ambitionerna med manuset och miljöerna som varit kännetecknande för Bioshock-serien är för bra för att förpassas till att vara backdrop i en slaktsimulator. Jag irriterade mig på mängden splicers redan i ettan för att de tog fokus från det som var verkligt intressant med spelet och vad jag har hört om Infinite så ska det ju vara flera gånger värre. Det är synd, det är en jäkla skillnad på löpande band-skjutande och en snygg balans av fiender som bidrar till den hotfulla stämningen.

Tove Bengtsson skrev väldigt bra om Infinite i SVD men hon är inte den enda som har varit inne på det spåret.

Carefaces bild

Vidrigt bra spel.

Johan Eklunds bild

Orpon skrev:
Nej, det är som att beskylla äpplen för att vara äckliga, besprutade äpplen. Trist inställning.

Är det inte en tristare inställning att inte vilja testa ett spel och skapa en egen uppfattning pga fördomar? Tycker du tar i lite väl mycket. Har svårt att se ett enda tillfälle Bioshock kan jämföras med ett äckligt besprutat äpple.

Orpon skrev:
Det är synd, det är en jäkla skillnad på löpande band-skjutande och en snygg balans av fiender som bidrar till den hotfulla stämningen.

Som sagt, nu utgår du ifrån antaganden inte kunskap. Upplever inte det du pratar om i vare sig Bioshock eller Bioshock Infinite. Bioshock 2 däremot, var en tröttsam generisk historia gameplaymässigt.

Det sagt, utgår man ifrån din inställning så nej, Bioshock-spelen är nog ingenting för dig. Men det förtar inte dess storhet.

Johan Eklunds bild

Sen vill jag bara understryka att jag på inget sätt vare sig sagt eller antytt att man inte får kritisera. Självklart får man det,skulle aldrig hävda någonting annat. Men det går förstås åt båda hållen. Om jag inte håller med kritiken och har argument mot har jag ju samma rätt att hävda min ståndpunkt, inte sant? Om man inte fick det skulle man ju aldrig kunna hålla en konstruktiv diskurs och all debatt skulle dö eftersom ingen plötsligt kunde ifrågasätta någon annans åsikt.

Und3rtak3rs bild

Inte konstigt att jag inte håller med då de fyra filmer som nämns i slutet är mellanmjölk :D

Johan Eklunds bild

Und3rtak3r skrev:
Inte konstigt att jag inte håller med då de fyra filmer som nämns i slutet är mellanmjölk

Antar att Inland Empire är mellanmjölk också? :p

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.