Crackdown 2

Crackdown var helt klart 2007 års största överraskning vars lekfullhet var totalt överväldigande. Att kasta sig hals över huvud ut från en skyskrapa var en fullkomligt underbar upplevelse, precis som att hoppa från hustak till hustak och samtidigt peppra fiender på ett dödsbringande sätt. Ja, Crackdown hade alla ingredienser för att en eventuell uppföljare skulle bli ett A-spel, men nu med facit i hand blev det inte så bra som man hoppats. Minnen av Prototype och rent av Hulken har gjort att det inte känns särskilt hett längre.

Crackdown 2 känns i början ganska tamt och andefattigt. Man kommer ihåg hur Crackdown var och möts av samma koncept, men det saknas något. Kanske är det steget från brottsbekämpande enmansarmé till rebellbekämpande, zombiedödande enmansarmé som är orsaken. Lättsamheten och de grälla färgerna finns inte längre där, nu är det mörkt, dystert och lite oinspirerat. Jag känner inte samma lekfullhet, inte samma glädje när jag tar mig mellan uppdragen. Det känns i början riktigt segt eftersom agilityn är på bottennivåer men att köra runt i bil känns också totalt meningslöst. Men det blir bättre.

Efterhand som man utvecklar sina förmågor blir spelet lite mer underhållande. Uppdragen där man ska detonera ljusbomber för att döda de ljusskygga monstren är utmanande, men ofantligt repetitiva. Det är även uppdragen där man ska ta över rebellgruppen Cells tillhåll och det enda riktiga avbrottet är när man jagar agility-orbs på hustaken eller tar sig an ett rooftop-race, eller fordonsrace. Däremellan skjuter man Cell-soldater, eller slår dem, och hoppar vidare. Det är underhållande, men det tar aldrig riktigt fart. Crackdown led väl egentligen av samma problem, men det kändes mer lekfullt på något sätt. Kanske på grund av nyhetens behag.

Ja, troligtvis har tiden hunnit ikapp Crackdown 2. Det är förvisso inte bättre än sin föregångare, men hade spelet släppts för tre år sedan hade man nog tyckt att det var suveränt. Idag står det sig slätt gentemot sina bättre konkurrenter. Hade man byggt vidare på lekfullheten, samt utökat spelet – gjort det mer innehållsrikt och ytterligare byggt på ens förmågor – vore det nog en annan femma. Det är underhållande och har kvaliteter, men det är alldeles för enformigt för att man ska orka sitta en längre stund. I flerspelarläget lyfter det förvisso, just för att man har någon att engagera sig med, men det räcker inte. Jag tror inte det blir ett Crackdown 3 och jag kommer nog inte sörja det heller.