Dark Souls II

Recension - Xbox 360 - tors 10 april 2014, kl 08.11

Släppdatum: 2014-03-14    Genre: Action RPG
Utvecklare: From Software    Åldersgräns: 16+

Betyg: 4/5
"Ett hypnotiserande beroende!"

Dark Souls 2 blev min första bekantskap med Souls-serien. Jag hade länge varit sugen på de andra men gång på gång blivit avskräckt av det jag hört. Hur svåra de var, hur elaka de var, att jag aldrig skulle vilja spela tv-spel igen om jag försökte klara dem. Så när Dark Souls 2 damp ner genom brevinkastet fanns det inte så mycket att göra mer än att köra igång oavsett varningar.

En stämningsfull inledningssekvens berättar om Drangleic, platsen jag befinner mig på. Den berättar om ett kungadöme och ett slott vars portar jag en dag kommer stå framför utan att riktigt veta varför. Detta ska visa sig vara till och med mer sant än vad jag hade önskat. Faktum är att jag, 30 timmar senare, fortfarande inte riktigt vet varför jag kämpar mig fram. Berättelsen är minst sagt fragmentarisk, om man ens kan säga att det finns någon alls att tala om. Motivationen får jag snarare genom min fascination för de vackra men livsfarliga miljöerna. Visst, till en början tyckte jag att det kändes lite väl fjuttigt, att spelet helt enkelt sa "ooh, titta vilken farlig boss" som enda direktiv – men det visade sig att det räckte. Jag ville ju så klart besegra den farliga bossen...

Till nyheterna den här vändan hör finputsade stridstekniker såsom pareringar som välter omkull motståndaren och möjligheten att kunna använda två vapen samtidigt, men även andra förändringar som till exempel att man bara får levla upp på en bestämd plats i början av spelet har gjorts. Man levlar upp och betalar saker med hjälp av själar som man främst får genom att döda fiender och bossar. Det finns ytterst få tillfällen då det går att sälja utrustning och annat skräp man samlat på sig, så själva dräpandet av fiender är verkligen den primära inkomstkällan.

Är det roligt att spela då? Jag har spelat in mina första 40 timmar och sammanfattat dessa i små statusvideor som vi sänt här på Skillpoint och där kan ni följa min resa från förvirrad till förtjust nybörjare. Har du missat detta så hittar du dessa videor här. Jag kan rapportera att jag gått igenom många stadier i mitt äventyr. Mina främsta svårigheter med spelet har varit att jag känner mig vilse och osäker, att jag inte vet vart jag ska gå eller ens om jag är på rätt spår. Det här går hand i hand med spelets kompromisslöshet vilket i sin tur bidrar till den gravallvarliga stämningen. Men jag har också fått lära mig hur jag ska tänka och hur jag ska tackla de olika hindren.

Även om Dark Souls 2 absolut är svårt, så är det inte det svåraste spelet jag spelat. Varje enskilt moment kan lätt bli klått av andra spel på marknaden. Men de är aldrig enskilda - och däri ligger den riktiga utmaningen. Det går väldigt sällan att springa rakt in i strider och förvänta sig att rensa upp med ett par svep, trots att fienderna kanske är mycket små. Det fungerar helt enkelt inte som God of War eller liknande spel. Håll tillbaka, analysera, bedöm och planera ditt angrepp. Ta en sak i taget och se till att aldrig ha för många själar på fickan. För du kommer att dö, jätteofta. Knepet är att omfamna detta som en naturlig del av spelandet.

När jag insåg att det var okej att dö, att nya områden måste utforskas som en enda stor dödsfälla och att fienderna inte är dussinmesar även om de är små, så föll saker och ting på plats. Jag började tänka på Dark Souls 2 hela tiden, i duschen, när jag lagade mat, när jag skulle sova. Ett hypnotiserande beroende som dessutom gjort mig till en bättre spelare genom sitt extrema krav på iskallt tålamod. Mitt råd till alla som är lite nyfikna; våga prova.

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.