Dead Rising 2

Recension - Xbox 360 - mån 27 september 2010, kl 09.02

Släppdatum: 2010-09-24    Genre: Action
Utvecklare: Capcom    Åldersgräns: 18+

Betyg: 3/5
"Fånigt roligt i gammalt format"

Chuck är klädd i prydlig frack. Håret är färgat illrosa och i handen håller han en matchande massagestav. Det är så man möter zombier på bästa sätt och att Chuck sekunderna senare är fullkomligt nerblodad från topp till tå är en världslig sak. Någonstans måste det trots allt finnas kemtvätt. När Dead Rising 2 äntligen gör entré i spelvärlden känner man sig tidigt som hemma. Det är roliga vapen, knasiga kläder och massor av zombier. Dessvärre är det fortfarande rätt basala problem med speldesignen vilket gör att tvåan inte alls når upp till de höjder det fanns och finns potential för.

Men vi börjar från början. Du är Chuck, inte Frank. Zombierna sedan det första spelet är kvar, men kontrollerade. Utbrottet har begränsats och istället håller man zombierna inburade, samt använder dem som levande underhållning i tv-showen Terror is Reality. Där åker Chuck runt på en motorcykel försedd med dubbla motorsågar längst fram och målet är naturligtvis att döda så många odöda som möjligt. Dessvärre stöter Chuck på patrull. Det blir ett nytt utbrott., zombierna släpps lösa och Chuck blir anklagad för brottet. Som om inte det vore nog har hans lilla dotter blivit zombiebiten och måste ha antizombiemedicinen Zombrex regelbundet för att inte tappa livsglädjen. Och ungefär där slutar nyheterna eftersom resterande delar av Dead Rising 2 är mer än välbekanta.

Zombierna är i vanlig ordning många, men rätt dumma. Därför är de även perfekta för att prova nya typer av vapen på. Hur fungerar egentligen en flaska ketchup mot fiender, eller en handväska, eller en parkbänk, eller en reklamskylt och så vidare? Precis som i den första delen är det dessa fria delar som blir spelets styrka. Man vill testa allt, på allt. Att rusa genom en zombieskock med en rullstol framför sig är lika roligt som effektivt. Bäst är dock den nya funktionen combokort. Under spelets gång får du tillgång till combokort som låter dig kombinera olika vapen med varandra. Ett baseballträ och en låda spik ger dig en minst sagt dödlig spikklubba. Att hitta dessa combomöjligheter slutar aldrig att vara roligt. Eller den gamla klassikern där man provar alla kläder och skor man kommer över. Med andra ord är styrkorna i Dead Rising 2 samma som i föregångaren, som i sig var ett otroligt underhållande spel, men med för irriterande svagheter för att på allvar bli en högpoängare. Frågan blir således – hur står sig svagheterna i uppföljaren?

Och dessvärre är de fortfarande problem i spelbarheten. Det märks inte att det gått fyra år sedan föregångaren eftersom enkla designmissar fortfarande finns. Visserligen har sparsystemet blivit lite smidigare (nu sparar man genom att uppsöka närmaste damrum), men det är långt ifrån optimalt och ofta vågar man inte riktigt chansa så mycket som man helst hade önskat i vapenväg eftersom konsekvenserna av att dö blir för svidande. Tidspress är för övrigt också något som kvarstår, inte dödligt hård, men existerar och skapar onödig stress. Att zombiebarnet (åtminstone nästan) måste ha sin medicin regelbundet känns som ett dumt inslag. Andra problem som stör är laddningstiderna som är på tok för långa och frekventa, att det inte går att spela co-op på delad skärm utan enbart online och andra småsaker ger grus i maskineriet. Och då har jag inte ens börjat prata om att rädda överlevare utan självbevarelsedrift. Dessutom saknar Dead Rising 2 den fantastiska överraskningseffekt som första delen hade, även om det är roligt att slå zombier i huvudet med vad som helst nu också blir det aldrig lika häpnadsväckande som tidigare.

Dead Rising 2 är ett bra spel. Såklart. Jag fnissar åt kläder, vapen och mellansekvenser, så visst bör man spela det. Men precis som första gången är det frustrerande att Dead Rising i grunden har ett fullpoängskoncept som Capcom inte heller den här gången lyckas förvalta på rätt sätt.

En andra åsikt av Lars Jensen

Dead Rising var ett sådant spel som rent konceptmässigt hade allt för att bli ett toppspel. Tyvärr var det samtidigt oerhört frustrerande och den brist har Capcom inte lyckats bygga bort i uppföljaren. Det är underhållande att döda zombier, men det är inte särskilt underhållande när man ska rädda diverse idioter som vägrar hjälpa till utan hellre ställer sig i vägen och mer än gärna skjuter en om de får chansen. AI:n blir så frustrerande att man till slut hellre dödar de oinfekterade människor man stöter på, att rädda dem är knappt mödan värd. Uppdragen blir därmed ganska ointressanta, handlingen eggar verkligen ingen, och det blir själva slaktandet som gör spelandet värt.

Dead Rising 2 är som bäst när man finurligt kombinerat två till synes alldagliga ting till något förfärligt vapen att demolera zombierna med. Till exempel en borr och en spann, som tillsammans verkligen får hemaglobinet att flöda. Man kommer dock inte ifrån det faktum att Dead Rising 2 är en lika oslipad diamant som föregångaren var, än mer så faktiskt eftersom det ju trots allt gått fyra år sedan Dead Rising släpptes. Uppföljaren känns på många plan gammal, men att slakta zombier är trots allt så pass underhållande att man ändå sväljer de bittra delarna och svingar på.

Betyg: 3/5

Har säkrat åretväxten av gamers med sonen Adam 12/23/2011 - 13:48

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.