Fez

Recension - Xbox 360 - mån 16 april 2012, kl 08.59

Släppdatum: 2012-04-13    Genre: Äventyr
Utvecklare: Polytron Corporation    Åldersgräns:

Betyg: 4/5
"Snurrig 2D-plattformare i 3D gör ingen besviken"

Det har dröjt länge men nu har det så slutligen anlänt. Fez har kallats indievärldens svar på Duke Nukem Forever och turerna har varit många angående spelets releasedatum. Först var det 2010, sedan 2011 men 2012 blev alltså till sist året då spelet äntligen klämde sig in på Microsofts nedladdningstjänst Xbox Live Arcade. Men det är inte bara de ständiga förseningarna som varit omtalade, spelet har tagit emot en hel drös med prestigefyllda utmärkelser och fina omdömen på tillställningar världen om. Efter många års utveckling och med ett ständigt växande prisberg har det gått och blivit ett av de mest efterlängtade indiespelen någonsin. Så det var med viss förväntan jag startade upp Polytrons på förhand hyllade äventyr. Skulle det hålla för hypen?

Fez är, om man ska vara grundlig, ett plattformsspel med pusselinslag. Den till synes tvådimensionella världen visar sig snabbt vara mer flexibel än ögat först skvallrar om och går att vrida åt vänster och höger för att upptäcka ytterligare dimensioner i de platta miljöerna. Det låter knepigare än vad det i själva verket är och simpelt förklarat visar spelet helt enkelt upp två dimensioner i 3D. Det känns mer logiskt än det låter, jag lovar. När kameran vrids åt olika håll hänger alltså plattformar och föremål med och en avlägsen avsats kan plötsligt bli nåbar när kameran byter vinkel. Fattar du fortfarande inte? Det gör inget, kika längre ner i recensionen för att få det demonstrerat i videoform.

Spelmekaniken är inte på något sätt unik, Echochrome och säkerligen fler spel innan dess, har redan varit och nosat på liknande koncept tidigare, men ingen har gjort det lika raffinerat eller lika omfattande som i Fez vågar jag lova. Spelvärlden i Polytrons ambitiösa äventyr är av imponerande slag och bandesignen är oerhört genomtänkt och finurlig. Det är insamlandet av kuber som är nyckeln och det är upp till den lilla filuren Gomez att finna så många som möjligt för att kunna rädda världen som håller på att förfalla.

Världen är dessutom bedårande vacker. Den pixliga ytan i retroaktig stil påminner om gamla klassiska spel från förr, men också med en känsla för detaljer som ger det en mer modern touch. Men är det på någon punkt som spelet verkligen briljerar är det i form av musiken. Den landar i gränslandet mellan bitpoppig chipmusik och atmosfärisk ambient. Musiken förmedlar en ibland upplyftande, ibland mystisk, tillika drömsk upplevelse och den är alltid förtrollande oavsett i vilken skepnad den kommer.

Så då har vi alltså en vacker, välljudande och intuitiv kompott. Så långt allt väl och till en början känns allt fantastiskt. Men mörka moln tornar snart upp sig på den annars så pixelfina himlen. Jag märker tidigt att Fez inte är helt utan fläckar. Bilduppdateringen sviktar ofta och laddningstiderna är många. Spelet flyter inte på lika smidigt som jag hade önskat utan dras med flertalet tekniska problem. Flera som testat har dessutom pratat om att det förekommit både buggar och krascher. Det här är givetvis saker som drar ner helhetsintrycket. Jag hade utöver det länge stora problem med kartsystemet som inte kändes speciellt lättförståeligt och jag var vid flertalet tillfällen rejält vilsen och förvirrad. Navigeringen genom den labyrintlika portalvärlden blev ofta till ett onödigt irritationsmoment. Till slut fick jag visserligen hygglig koll på hur allt fungerade, men det tog ett par timmar. En enkel liten guide eller tutorial som visat upp hur den fungerat hade förenklat det hela rejält och jag hade sluppit bli frustrerad.

Men det är onödigt att klanka ner allt för mycket på Fez. Det är ett spel som erbjuder något nytt och fräscht. Inga fiender så långt ögat når, en enastående vacker värld att utforska och en stämning som förmedlar en förtrollande känsla. För att inte nämna den roterande 3D-mekaniken. Det finns små brister men de är trots allt tillräckligt få och obetydliga för att på riktigt göra mig upprörd. Kubsamlandet är vansinnigt beroendeframkallande och det meditativa, nästan sävliga tempot gör det till något väldigt speciellt. Det kanske inte är ett upplägg som tilltalar alla men vet man med sig att man uppskattar utforskande och klurig problemlösning är detta en given nedladdning.

Fez är inte den solklara fullträffen många längtat efter, men snudd på.

Switch-peppen är hög! 10/25/2016 - 14:59
Andreas Ljungströms bild

Är inne på andra varvet nu, måste samla alla! :love:

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.