Grand Theft Auto 5

Recension - Playstation 3 - fre 25 oktober 2013, kl 08.09

Släppdatum: 2013-09-17    Genre: Actionäventyr
Utvecklare: Rockstar North    Åldersgräns: 18+

Betyg: 5/5
"Det absolut bästa spelet i genren!"

Jag brukar bli lite hämmad i mitt skrivande av att recensera så kallade storspel, för det känns som att jag måste berätta så himla mycket. Eftersom vi är lite efter med en recension på Grand Theft Auto 5 här på Skillpoint så får jag däremot det utsökta nöjet att fokusera mer på hur kul jag hade med spelet snarare än att försöka få alla läsare att gråta, skratta och sukta efter spelet med alla ord som jag någonsin lärt mig.

Jag drar hur som helst i alla fall grunderna för obevandrade själar: För första gången i Grand Theft Autos historia får man spela som inte mindre än tre huvudkaraktärer. Två åldringar som tappat greppet om livet och en biltjuv från hooden. Michael, Trevor och Franklin. Michael lever på pengar från ett vittnesskyddsprogram som trädde i kraft för nio år sedan efter en stöt, tillsammans med bland annat Trevor, som sket sig. Trevor lever djävul ute på landet och tror att Michael är död. Franklin snor bilar och har bytt ut halva sitt vokabulär mot “niggah”. Sen korsas deras vägar och helvetet bryter lös.

Hela spelet är uppbyggt kring växlandet mellan de här tre karaktärerna och Rockstar har gjort ett bra jobb med att få det att kännas som att alla tre lever sina egna liv när spelaren inte är där. Nån gång när jag växlade till Franklin var han mitt i ett bråk, när jag växlade till Trevor vaknade han upp naken och bakfull bredvid tre lik och så vidare. Det här ger en fin känsla av att saker är på gång hela tiden, trots att det bara är rök och speglar.

Den gravt dekadenta Trevor är inte direkt glad på Michael eftersom han sörjt honom i nio år och känner sig grundligt lurad, Michael har stora familjeproblem och är missnöjd med hur livet har blivit och Franklin är skitless på att vara fattig. Deras gemensamma drivkraft stavas pengar och jakten på lukrativt fiffel och båg kantas av springjobb och tjänster till höger och vänster. I horisonten hägrar den ultimata stöten, som ska göra alla ekonomiskt oberoende. Det här är något som i grunden är ganska ointressant, men det är egentligen inte för berättelsen som jag spelar Grand Theft Auto 5. Visst håller den för ett ösigt actionspel, men framför allt är det alla små delar tillsammans som gör att det här är ett så pass svindlande spel. Det är en värld. En riktig värld! Med invånare, stadsplanering, (för ett spel av den här storleken) underskön grafik och precis hur jävla mycket som helst att göra.

Jag brukar sällan gilla upplägg som ger mig helt fria händer eftersom jag gillar kontroll. Jag gillar inte den lilla oron som ligger och gnager i bakhuvudet när jag går åt något håll - den som undrar vad jag missar åt andra hållet. Här är det som bortblåst, för det är så fyndigt upplagt. Berättelsen accelererar i den takt jag är sugen på det, och precis som i föregående installation av serien kan jag stänga av mobiltelefonen för att helt ägna mig åt egna upptåg. Det är rätt roligt att spela tennis, till exempel. Nån dag var det riktigt fint väder, så jag drog på mig ett par riktigt töntiga shorts, stack ner till havet och åkte vattenskoter i en halvtimme. Sen dök jag efter fiskar och sparkade sand över människor som låg och solade. Här var Grand Theft Auto 5 som allra roligast. När jag kände att det var världen som var poängen. Berättelsen låg pausad i bakgrunden, redo att återupptas när jag kände för det.

Efter lite mer än 60 timmar, eftertexter och 40 miljarder sidouppdrag känns det fortfarande som att jag bara sett en bråkdel av vad spelet har att erbjuda och stora delar av kartan ligger helt outforskade. Jag känner mig inte trött på det en sekund. Jag vill tillbaka nu när jag skriver om det, för jag är inte alls klar. Jag förstår inte riktigt hur ett spel i den här genren ska kunna bli bättre än så här. Det ska väl i så fall vara en riktigt meningsfull berättelse som jag kan bära med mig, för världen Grand Theft Auto 5 låter mig bli en del av bär jag inte med mig. Jag stannar kvar.

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.