Ico and Shadow of the Colossus HD Collection

Recension - Playstation 3 - tis 27 september 2011, kl 08.09

Släppdatum: 2011-09-28    Genre: Äventyr
Utvecklare: Team Ico    Åldersgräns: 12+

Betyg: 5/5
"En mästerlig samling som alla borde äga"

En av spelvärldens mest klassiska scener?
Mitt absoluta favoritspel till Playstation 2 stavas inte Grand Theft Auto 3, God of War 2 eller Metal Gear Solid 2. Nä, mitt hjärta har alltid klappat allra mest för en liten hornförsedd pojke och hans ärofyllda kamp för att skydda den mystiska flickan Yorda. Ico var inte bara spelet som känslomässigt fick mig att smälta, utan det var också spelet som näst intill på egen hand startade upp hela spel-är-konst-debaclet. Det är ingen diskussion jag tänker ta här och nu men jag kan utan tvekan kostatera att Team Ico och Fumito Ueda är skickliga spelhantverkare, både när det gäller att förmedla känslor med små, subtila medel men också genom att skapa trovärdiga karaktärer jag kan relatera till.

När jag nu återigen stiftar bekantskap med Team Icos klassiska duo på denna hd-samling är det som tiden har stått still. Både Ico och Shadow of the Colossus håller oförskämt bra trots åren som gått sedan de båda släpptes. Det är egentligen inte speciellt mycket som har förbättrats heller. Förutom den numera högupplösta grafiken, den förbättrade bilduppdateringen och 3D-tillägget är det precis samma spel som jag minns när det begav sig för tio respektive fem år sedan. Förväntar man sig en omvälvande remake är det möjligt man blir besviken, samlingen ska snarare ses som restaurering mer än något annat. Samtidigt var spelen vansinnigt vackra när de var aktuella och även om de tekniskt sett inte kan mäta sig med nutidens grafikmonster är både Ico och Shadow of the Colossus desigmässigt fortfarande bland det finaste man kan vila ögonen på. Den komplexa borgen i Ico och de storslagna jättarna i Shadow of the Colossus delar båda en unik grafisk stil och förmedlar ett vemod samt en speciell känsla i hur de gestaltas som jag aldrig har stött på tidigare. Jag kommer på mig själv med att gång på gång stanna upp och bara insupa atmosfären i spelens magnifika världar.

Pojken Wander är utrustad med både pilbåge och svärd.
Det första spelet jag återbekantade mig med på den här samlingen var Shadow of the Colossus, ett spel som jag blev besviken på när det var nytt. Inte på grund av att jag tyckte det var dåligt, utan för att jag inte upplevde det som lika magiskt som den spirituella föregångaren Ico. Och sen var det också den där hopplösa bilduppdateringen. Jag är verkligen inte typen som bryr mig om grafiska och tekniska brister i spel men i Team Icos andra spel förfärades jag verkligen över den långsamma och hackiga uppdateringsfrekvensen. Detta faktum bröt illusionen och påminde mig om att bakom den fina ytan snurrar det massa ettor och nollor som inte mäktar med att spela upp vad som är avsett framför mina ögon. Men nog om dåtid för i denna nya hd-version slipper jag äntligen tekniska begränsningar, Shadow of the Colossus spinner numera som en katt på min tv, och från den första till den sista bildrutan kan jag istället helt låta mig svepas in i den värld som Team Ico skapat.

Jag känner verkligen att jag aldrig gav spelet än ärlig chans när jag spelade det förra gången. Det är verkligen en makalöst maffig upplevelse att bestiga och förgöra de magnifika kolosserna, alla oerhört välgjorda och unikt sammansatta. Även om upplägget med denna bosskavalkad inte tilltalade mig på samma sätt första gången har det blivit ändring när det gäller den saken med anledning av den här andra genomspelningen. Den ödesmättade stämningen, de vackra vyerna i form av de öde landskapen och den tragiska berättelsen om pojken som försöker återuppväcka den döda flickan, utgör en spelupplevelse som på många sätt saknar motstycke. Detsamma gäller Ico. Det finns få spel som gjort mig så berörd med så enkla medel. Om ens något. Pojken, som på grund av sina horn, offrats till den ödsliga slottsruinen och som till varje pris vill skydda och rädda den främmande flickan, som blivit fängslad i borgen, från de vidriga skuggvarelserna. Denna relation dem emellan grep tag i mig, från att min kontroll skakade till när jag rörde vid hennes hand för första gången, och fram till det oundvikliga slutet.

Den trogna hästen Agro ställer upp i vått och i torrt.
Men det finns brister både när det gäller Ico och Shadow of the Colossus. Kameran är i båda fallen ingen höjdare och översikten är rent ut sagt dålig. I Ico dras Yorda i många fall av dålig AI och gör knappast alltid exakt som jag vill och animationerna när pojken springer är dessutom rätt ryckiga på sina ställen. Det finns fler småsaker man säkert kan gnälla på men trots detta kommer de ändå undan med allt det där. Jag blir varken speciellt frustrerad eller missnöjd, helhetsupplevelsen och känslan jag får av att spela är ändå intakt. Det är i sammanhanget minimala små skönhetsfläckar som överlapas av spelens övriga briljans. Det rör sig i slutändan om två mästerliga titlar som stått emot tidens tand på ett förvånansvärt övertygande sätt och kommer säkerligen göra det i många år till. Jag gillar fortfarande Ico lite mer än Shadow of the Colossus men de tillhör båda två gräddan av vad förra konsolgenerationen hade att erbjuda, och nu gör de samma sak för den här generationen i form av den här samlingen.

Switch-peppen är hög! 10/25/2016 - 14:59
GuZs bild

Besviken på att det inte blev 1080p trots allt :/ För övrigt är det här ett måste om man inte lirat spelen tidigare och väl värt ett köp ändå pga grafik- och framerateuppgraderingen :beer:

Sundance Kids bild

Dessa spelen ska på något sätt försöka vara spelens Dostojevskij. Men de fallerar på för många punkter för att vara en skald inom tv-spel.

Är det bara jag som icke har förstått storheten och det magnifika med dessa spelen, eller är det jag som har förstått sanningen med dessa spel?

Men iaf, bra recension med alldeles för högt betyg.

Lars Jensens bild

Spelen har inget gemensamt med Dostojevskij. Spelvärldens Dostojevskij är snarare Heavy Rain i så fall, men även den liknelsen haltar rejält.

VodkaCitrons bild

Härligt :love:
Ska bli roligt att få testa på dom här spelen :)

TTVs bild

Sundance Kid skrev:
Är det bara jag som icke har förstått storheten och det magnifika med dessa spelen, eller är det jag som har förstått sanningen med dessa spel?

Eller så är det kanske du som inte känner igen ett bra spel? ;)

UfU__Xs bild

Spelen är ju säkerligen lika bra som förr men vad jag har hört, och rätta mig mer än gärna om jag har något fel här, så ska ju portningen vara gjord lite med enbart vänsterhanden. 720p (som GuZ sa), minimala grafiska uppdateringar i övrigt, 30fps (tror jag att jag hört att de ska va) och inget extrameterial överhuvudtaget.

Spelvärldens Dostojevskij är förövrigt GSC Game World som ju enbart gör socialrealistiska skildringar av livet i det moderna östeuropa.

Crimson Thunders bild

Jag är väldigt kluven då det kommer till det här spelet. Det känns som ett spel man borde spela då jag aldrig rörde dem till ps2, men samtidigt känner jag inte det minsta intresse för att ta mig an dem.

Linnea Hummels bild

De här spelen tenderar att dela in människor i läger. De som hatar dem, de som älskar dem, de som inte förstår dem.

Det kommer nog ner till att man måste vara i rätt sinnesstämning för att uppskatta dem, tror jag. Att fylla i själv i storyn, eftersom de inte ger förklaringar som skrivs på näsan åt en. Några ser det som begränsningar att de är så "enkla" i sina upplägg, medan andra tar åt sig och kan uppskatta dem totalt.

Personligen är jag inte förtjust i Ico alls, medan Shadow of the Colossus gick hem hos mig. Kanske uppskattar jag Ico nästa gång jag spelar det.

Lars Jensens bild

UfU__X skrev:
Spelen är ju säkerligen lika bra som förr men vad jag har hört, och rätta mig mer än gärna om jag har något fel här, så ska ju portningen vara gjord lite med enbart vänsterhanden. 720p (som GuZ sa), minimala grafiska uppdateringar i övrigt, 30fps (tror jag att jag hört att de ska va) och inget extrameterial överhuvudtaget.

Fast det är ju ingen remake utan HD-uppdatering, om än inte full HD. Så du har rätt. Man har inget nytt att hämta. Men den är ändå värd vartenda öre.

Andreas Ljungströms bild

Sundance Kid skrev:
Men iaf, bra recension

Tack! :)

Antons bild

Ico är bra, SotC är helt okej. Anledningen till att jag inte hyllar nåt av spelen är pga bristerna som båda spelen innehåller, och som förhindrar dem från att bli riktigt bra spel i mina ögon. Kontrollen t.ex. Även om ett spel är vackert och unikt så måste det vara roligt att spela, och jag tycker varken att Ico eller SotC är några mästerverk om man ska kolla på själva gameplay-delen. Vilket också är den delen som måste vara så bra som möjligt om ett spel ska bli bra, imo!

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.