Kona

Recension - Multi - tis 25 april 2017, kl 16.42

Släppdatum: 2017-03-17    Genre: Survival
Utvecklare: Parabole    Åldersgräns:

Betyg: 3/5
"Det finns något oerhört njutbart i att känna sig riktigt korkad"

Du är någon slags privatdetektiv i Kanada på -70-talet. Du sätter dig i en bil för att åka ut i vad som visar sig vara ett nästintill öde snölandskap för att reda ut vad som verkar vara ett rutinuppdrag men slutar i en mörk historia om ett litet samhälle som du får reda ut, en pusselbit i taget.

Det är lätt att jämföra Kona med Firewatch (som jag ju älskade). En manlig karaktär, ett tätt nystat garn till story. Det är någonting med vildmarken och tomheten som gör det, hur det stundvis känns som att du är den enda människan kvar på jorden eller åtminstone den enda inom en dagstur. Ensamheten och utsattheten men ändå med ett konstant driv framåt. Ett mysterium. Det ska dock sägas att Kona inte riktigt når samma klass som Firewatch, varken gameplaymässigt eller i storyn, även om det är ett gediget (men alldeles för kort) hantverk.

Trots jämförelsen med Firewatch vill jag poängtera att Kona står på egna ben och sticker ut på mer än ett sätt. Det är utmanande, åtminstone för en som är som högst normalbegåvad, såsom undertecknad. Framförallt är det svårt på ett sätt jag inte är van vid längre. Kona håller dig inte i handen när du spelar. Jag var alldeles för ouppmärksam i början av spelet och missade relevanta saker vilket gjorde det, kanske onödigt, svårt. Jag fick föra minnesanteckningar mellan spelsessioner och det kändes som en mysig blast from the past med passcodes och ledtrådar nertecknade på spridda papperslappar. Säg mig när du senast satt med papper och penna (mobil räknas inte!) och förde anteckningar över ledtrådarna som ges i spelet? När du senast backtrackade alla ställen du varit på och kände dig rejält borttappad? Det kanske inte är för alla men det finns något oerhört njutbart i att känna sig riktigt korkad. Att det är svårt, inte för att spelet är dåligt designat utan för att du är dåligt designad. Inte får ihop gåtan, inte hängde med i början, inte lyssnade tillräckligt uppmärksamt.

En svaghet med spelet är röstskådespeleriet som inte riktigt bär hela vägen. Huvudpersonens röst kändes oengagerad och rätt uttråkad i samtliga lägen, trots att det förekom livsfarliga upplevelser. Det är trist när ett spel som bärs av sin berättelse dras ner av röstskådespelets motsvarighet till ett måndagsexemplar. Därtill känns laddningstiderna inte riktigt värdiga ett spel anno 2017. Men det är i atmosfären spelets charm sitter. Kylan som riktigt kryper in innanför huden på dig, mysteriet som konstant gäckar dig och känslan av att du befinner dig i en vinter som aldrig tar slut (inte helt olikt en svensk vår).

Kona bjuder därtill på flera intressanta spelmekaniker, i äkta survival-anda. Till exempel kan du inte vara ute i kylan för länge utan att bokstavligen frysa ihjäl. Dessutom påverkar din rädsla ditt synfält och din kondition (det är lite oklart varför rädsla gör dig mindre kapabel att springa men jag kan leva med det). Tyvärr hinner dessa mekaniker inte direkt upplevas innan spelet faktiskt är slut. Det är tråkigt och bidrar till att Kona till slut känns lite som ett demo. Utmanande, snyggt och roligt, men ändock bara ett smakprov på en vargavinter kantad av hårt detektivarbete.

Gotta go fast! 11/18/2015 - 00:42

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.