Life is Strange - Episode 5: Polarized

Recension - Xbox One - ons 18 november 2015, kl 09.45

Släppdatum: 2015-10-20    Genre: Äventyr
Utvecklare: DONTNOD ENTERTAINMENT    Åldersgräns: 16+

Betyg: 5/5
"En mentalt brutal men excellent avslutning"

Eftertexterna rullar, tårarna likaså och man är totalt känslomässigt dränerad. Och även om jag vet att det slutgiltiga valet jag gjorde var det rätta - för mig - så bär jag med mig en sorts psykiskt obehag flera dagar efteråt. Det som får mig att reagera så starkt är inte enbart det faktum att slutet är sorgligt utan även att det med en skärande äkthet väcker minnen och känslor från liknande tragiska händelser i mitt eget liv. Och det är just den här känslomässiga äktheten som genomsyrat Life is Strange, ända från mobbningen i episod ett till nu, och jag kan inte skaka av mig känslan att det är som att utvecklarna själva upplevt allt de valt att inkludera. För de fångar exakt hur det känns.

En tidig farhåga jag hade var att inkluderandet av övernaturliga moment som tidsresor skulle riskera att förstöra det verklighetstrogna berättandet och de unika men ändå bekanta karaktärsporträtt utvecklarna valt att placera i fokus. För genom hela äventyret har det varit personerna och de familjära situationerna - som vi känner igen från alla high school-filmer någonsin - som varit spelets hjärta och själ. Men min oro visade sig i slutändan vara obefogad, för oavsett hur overkligt konceptet med tidsresor och liknande må te sig är det ändå människorna, deras relationer och personliga utveckling, som står i fokus. Det övernaturliga finns bara där i periferin som en katalysator för multipla tankeexperiment och för att ge det hela en extra, intressant dimension.

I den avslutande delen av Life is Strange förflyttas äntligen fokus till den förödande storm som hängt över våra protagonisters huvuden sedan allt började i episod ett. Även konsekvenserna av den tidsmanipulation som vår hjältinna Max ägnat sig åt börjar få skärpa vilket leder spelaren till det slutgiltiga - och svåraste - valet hittills. Men även om det slutliga valet är hjärtskärande och moraliskt excellent så är vägen dit tyvärr inte riktigt lika lysande den här gången. Tiden är ur led och alla tidshopp tenderar att stundtals bli lite i mesta laget. Dessutom känns det som att utvecklarna någonstans mitt i kommer på att det kanske borde göra mer av ett spel och börjar slänga in långdragna frustrerande smygsekvenser, något som spelet mycket väl skulle kunna överleva utan. Det enda som gör dem intressanta är att alla personer man lärt känna dras till sin spets och blir obehagliga alternativa versioner av sig själva, något som givetvis ända ner på röstskådespelarnivå sköts med den superba kvalitet som vi blivit bortskämda med under fem intensiva episoder.

De många val man gjort under berättelsens gång har i slutändan inte heller någon nämnvärd bäring - vilket är lite av en besvikelse - äventyret kan sluta på ett av två sätt och inget av dem är avhängt något tidigare beslut man tagit. Å andra sidan har de olika valen haft betydelse under spelets gång som ett hjälpmedel för spelaren att fundera och rannsaka sig själv och sina moraliska åsikter innan det slutliga beslutet måste tas. Och även varit en nödvändighet för att bygga de relationer som också påverkar hur man slutligen väljer att tippa vågskålen.

Högsta betyget till episod fem representerar således inte nödvändigtvis själva episoden utan är ett samlat omdöme för hela äventyret… för att ge något annat vore lika orimligt som tidsresor. Det är med en genuin äkthet i allt från känslor och personer till musik och referenser som gör Life is Strange unikt och till årets absolut starkaste och bästa spelupplevelse.

ÄLSKAR DRAGON'S DOGMA!!! 07/06/2012 - 22:34

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.