Limbo

Recension - Xbox 360 - mån 2 augusti 2010, kl 12.28

Släppdatum: 2010-07-21    Genre: Plattform
Utvecklare: Playdead    Åldersgräns: 18+

Betyg: 5/5
"En stämningsfull och brutal resa som inte lämnar någon oberörd."

Svart, vitt och grått. Dessa tre nyanser sätter tonen för men är också de enda färger man ser i Limbo. Vita små ljusstrålar mot kolsvarta silhuetter präglar spelets estetik och den grafiska stilen är märkbart dyster. Det är den sinnesstämningen man upplever när man spelar. En tom närmast obehaglig känsla, på vissa sätt skrämmande och suggestiv. Limbo handlar mycket om atmosfär. Om skuggor i mörkret, om en ständigt närvarande mystik, men även om ond bråd död.

Grafiken är som synes väldigt stilistisk.
I grund och botten rör det sig om ett tvådimensionellt plattformsspel med inslag av pussel och tankenötter. Det hela börjar med att en namnlös liten pojke vaknar upp i en mörk skog. Någon förklaring till varför han är där existerar inte. Det yppas inte minsta lilla textruta eller ord under hela spelet och det behövs inte heller. Limbo är avskalat ner till benet. Ingenting som finns med känns överflödigt. Till och med bakgrundshistorien är frånvarande trots att det faktiskt finns en sådan. Där kan jag visserligen tycka att danska utvecklaren Playdead gått lite för långt. Även om Limbo inte är ett spel där handlingen är i fokus hade jag gärna tagit del av vad som motiverar mig som spelare och varför jag överhuvudtaget spelar. Förklaringen går endast att läsa i spelets infodel på Xbox Live Marketplace. Pojkens uppgift är i vilket fall att hitta sin bortrövade syster och för att göra det krävs det precisa plattformshopp och att man slår knut på sin hjärna både en och två gånger under spelets gång.

Till största delen handlar det om att tajma sina hopp och om att dö och försöka igen. Döden är en oundviklig del av spelet vilket man tidigt får erfara. Redan under den första timmen hade min stackars karaktär fått sitt huvud avslitet och sina lemmar kapade vid flertalet tillfällen. Dödsanimationerna är oväntat råa och man mår nästan dåligt av att behöva se den oskyldige pojken ligga där livlös även om det är för femtonde gången i ordningen. Det blir aldrig överdrivet svårt eller så pass frustrerande att man hamrar sönder kontrollen i småbitar men räkna med att du kommer få bita i gräset upprepade gånger när man stöter på de lite klurigare passagerna i spelet.

Jagande jättespindlar är dåliga nyheter i Limbo.
I andra hand är det fysikpusslande och andra klurigheter som står på tapeten. Just den här delen är oerhört varierad och polerad. Det märks att Playdead har tagit lång tid på sig med att göra klart sitt verk. Man blir fullkomligt bombarderad med nya pusselmoment och det finns inte en skymt av upprepande sekvenser så långt ögat når. Den ena lösningen är mer haktappande än den andra. Vissa är rent utsagt makabra och många är oförglömliga ögonblick man kommer att komma ihåg efter att ha spelat klart.

Det finns spel man tar sig genom, uppskattar och lägger ifrån sig. Man tänker tillbaka på det med ett leende men inte mer än så. Limbo är inte "bara" ett sånt spel. Det är nåt mer. En resa man bär med sig. En känslomässig erfarenhet. Vi matas med spel där stereotypa hjältar och fiender utgör grunden i en spelvärld vi sett tusen gånger tidigare men i Limbo får vi ta del av det ena unika mötet efter det andra. Oavsett om det rör sig om ett suveränt pussel eller en skräckinjagande spindelvarelse vet vi aldrig riktigt vad som väntar runt hörnet. Det enda vi vet är att varenda liten komponent kommer vara fantastisk och erbjuda ytterligare ett spektakulärt ögonblick som etsar sig fast i minnet.

Kusliga båtfärder förekommer.
Limbo är ett spel som engagerar och på samma sätt som de senaste årens hyllade indietitlar bjuder det på en alldeles egen upplevelse. Det är svårt att sätta ord på vad det är som gör spelet så starkt och att på ett bra sätt förklara hur det känns att spela. Det är likt spel som Braid och Portal någonting man måste upptäcka på egen hand. Och det rekommenderar jag verkligen att du gör. Det är inte långt och klockar in på mellan tre till fem timmar men även om folk kan tänkas rynka på näsan åt den relativt korta längden tycker jag det är en ypperlig speltid för den här typen av spel. Den är det närmaste perfekt avvägd sett till innehåll.

Så se till att inhandla Limbo. Det är garanterat en av årets mest unika och stämningsfulla spelupplevelser som ingen spelare av rang bör missa.

Switch-peppen är hög! 10/25/2016 - 14:59
Carefaces bild

Titta, Skillpoints första 5:a! :)

Kletets bild

För den som vill ha ett genomspelningsvärde kan försöka med achievmenten att man ska ta sig genom spelet med max 5 dödsfall under en sittning :tard: :)

Rymdyoghurts bild

Kletet skrev:
max 5 dödsfall under en sittning

Den är crazy, det är en sådan där sjuk sak som jag skulle kunna få för mig att fixa om jag har tråkigt. Jag får helt enkelt ge fan i att ha tråkigt. :D

Metrics bild

Ser mycket intressant ut! Givet köp. :bigsmile:

spanjoars bild

Det här spelet var en riktig pärla! Jag är glad över att jag inte är den enda som tycker det. Då är det större chans att vi får se en uppföljare eller till och med något annat spännande från Playdead.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.