Lunar: Silver Star Harmony

Recension - PSP - mån 22 mars 2010, kl 15.48

Släppdatum: 2010-03-02    Genre: Rollspel
Utvecklare: Game Arts    Åldersgräns:

Betyg: 4/5
"Rollspelande av klassiskt snitt i en helmysig förpackning."

Tillhör man de japanska rollspelare som blev lite rädda av allt nyskapande FF13 förde med sig så bör man gott ta sig en titt på Lunar: Silver Star Harmony, som på flertalet punkter är den raka motsatsen. För detta är nästan arketypen av ett traditionellt japanskt rollspel, men ett extremt välgjort sådant. Anledningen till detta är förstås att Silver Star Harmony är inte mindre än fjärde remaken på ett numera arton år gammalt spel som ursprungligen släpptes till Segas synnerligen misslyckade tillsats Mega CD, så att det ändå håller så väl fortfarande talar om hur vasst det var för sin tid.

Lunar handlar som det sig bör om en ung pojke från en liten by som tillsammans med sina vänner tvingas ut för att rädda världen, men även om ramberättelsen är stereotyp är den rikare och mer tankeväckande än man inledningsvis kan tro. Men framförallt bärs den upp av karaktärerna, som nedtecknas med mer värme och personlighet än det mesta annat. Däribland persongalleriets höjdpunkt Ghaleon, som än idag står ut som en av spelvärldens mest minnesvärda karaktärer. Toshiyuki Kubookas glada 80-tals-anime-designer känns också extra fräscha nuförtiden när allt skall vara hårt och kantigt.

Apropå anime så är ju det ett av seriens kännetecken, en riklig mängd tecknade filmsekvenser som bidrar till att göra karaktärer och miljöer mer levande än vad 2d-grafiken annars klarat av på egen hand. Dessa är tagna rakt ifrån Saturn-versionen så använder därmed inte hela skärmbredden på PSP, men i övrigt håller de fortfarande måttet. Själva spelgrafiken är däremot helt nyritad och även om den inte lär få någon att tappa hakan så är den tekniskt kompetent och den mysiga stilen passar in väldigt bra i äventyrets ton. Även musiken förtjänar en liten eloge även om den inte riktigt är i klass med uppföljarens så är det ändock något av Noriyuki Iwadares bästa verk.

Rent spelmekaniskt beter det ungefär som man kan förvänta sig. Striderna innehåller visserligen grundläggande karaktärsförflyttning á la Chrono Trigger eller Grandia, men på det stora hela är det en strikt rondbaserad historia med magipoäng och allt. Likt resten av spelet är det dock gjort med en säker hand, så vet man med sig att man kan uppskatta japanskt rollspelande av klassiskt snitt kommer man att känna sig nöjd över det välavvägda spelupplägget.

Lunar: Silver Star Harmony är som tidigare nämnt den fjärde versionen av samma spel och det märks, vid det här laget har de lyckats slipa sitt koncept till nära nog perfektion. Av nostalgiska skäl föredrar jag fortfarande Playstation 1-utgåvan och dess mer säregna översättning och röstskådespeleri, men måste säga att jag är förvånad över hur bra den här versionen står sig mot Working Designs legendariska lokaliseringsarbete i Playstation-versionen. Med nyritad grafik, nya scenarion och polerad spelmekanik kan man gott hävda att detta är den bästa versionen av The Silver Star. Det är ett anspråkslöst och på många sätt simpelt spel, men präglat av en sådan hantverksskicklighet och ren glädje att det på många sätt blir essensen av ett klassiskt japanskt rollspel.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.