StarCraft 2

Recension - PC - tis 10 augusti 2010, kl 09.53

Släppdatum: 2010-07-27    Genre: Realtidsstrategi
Utvecklare: Blizzard Entertainment    Åldersgräns: 16+

Betyg: 5/5
"Gammal skåpmat förgylld och slipad till perfektion!"

Att aldrig ha spelat StarCraft är en av mina mörkaste hemligheter, en stor synd faktiskt. Eller, spelat har jag, men jag har i princip inte tillbringat någon tid med det. Varför, vet jag inte? WarCraft-spelen gick varma hemma hos mig så det var inte spelidén som kändes oattraktiv. Jag tror problemet var att 1998 så gjorde jag andra saker än att spela spel. Jag har ännu inte lyckats sona mitt brott, men genom mitt engagemang med spelets uppföljare tycker jag att jag tagit igen lite åtminstone. Men jag ångrar ännu mer nu att jag aldrig spelat StarCraft, för jag är upp över öronen kär.

Resursinsamlandet är av största vikt såklart.
Det som slår mig mest är det faktum att StarCraft 2 inte tar någon paus. Allting som sker går så sömlöst mellan uppgraderingar, mellansekvenser och uppdrag. Jag får följa med på en resa, vars ursprung jag inte känner till, men som genast blir mitt kall och som jag brinner för från första början. Suveränt manus, suverän handling och suveräna röstskådespelare gör att jag inte kan slita mig från skärmen förrän morgonljuset nalkas och fåglarna vaknar till liv utanför mitt fönster. Kampanjen är otroligt välgjord, minst sagt och redan på normal svårighetsgrad är det inte en vandring i parken, men vill man ha ytterligare speltid är det roligt att vrida upp till hard. Roligt, men sadistiskt.

Vad är det då som förtäljs. Jo ännu en invasion från The Queen of Blades, Zerg-drottningen Kerrigan, är på gång. Jim Raynor tvingas avbryta sitt rebelliska uppror mot Arcturus Mengsk och istället fokusera på sin älskade Kerrigan. Till sin hjälp har han en del, för StarCraft-veteraner, bekanta medhjälpare men även en hel del nya bekantskaper som väl tar sin plats i historien. Det lustiga är att Blizzard egentligen inte lyckats göra något speciellt unikt – handlingen är inte oöverträffad och egentligen inte ens speciell – men tillsammans blir allting en perfekt symbios av välnjutning.

Death from above! Battlecruisers is the shit!
Det gäller även själva gameplayet som kommer att kännas bekant för alla som spelat WarCraft eller StarCraft, med avarter. Kampanjens uppdrag handlar oftast om att, som Terran, bygga en bas, uppgradera och sedan nedlägga motståndarna, vare sig det är Protoss, Zerg eller Mengsks arméer. Det är väldigt primitivt, men oerhört underhållande. När jag frågar mig varför så har jag inget svar. Det var sådana här typ av spel som man spydde på i slutet av 1990- och början på 2000-talet. Det blev för mycket och man tog tacksamt emot alla nyskapande grepp som diverse innovativa utvecklare tog sig för och på så sätt gjuta nytt liv i genren. Men så är man här, år 2010 och blir serverad en upplevelse som är så föråldrad men som man ändå älskar villkorslöst. Det är faktiskt lite sjukt.

Jag tror mycket av förälskelsen ligger i att StarCraft 2 inte är särskilt repetitivt. Det är väldigt varierande uppdrag och avbräcken då man spelar som Protoss är riktigt bra. Tillika är egentligen hela kampanjen ett ömt, omhuldande sätt av Blizzard att föra en in i flerspelardelen som får ses vara den större dimensionen av StarCraft 2. Själv har jag mest avnjutit sporten via Gameplayers underbara tävling där Jonas Persson och Daniel Persson guidade oss genom StarCrafts multiplayer-mystik. Det har lärt mig mycket, men jag inser att det är en konst att kunna spela StarCraft bra i multiplayer. Det handlar inte om tur, som det kan göra i andra flerspelarspel, i StarCraft 2 är det ren och skär vetenskap.

Artefakten är effektiv, men det är ett tufft uppdrag att skydda den.
I multiplayer började jag spela som Protoss på grund av dess fördel när det gäller byggande av byggnader, man warpar in både byggnader och enheter vilket gör att man inte behöver avvara en resursinsamlande enhet under tiden man bygger upp sin bas. Med mina Zealots, de svärdbeklädda melee-krigarna, tänkte jag känna på min Terran-spelande motståndare, men något gick snett och min alltför hastiga rusch slutade istället med katastrof och en snabbt förlorad match.

Andra matchen jag spelade, som Terran, gick bättre. Jag bidade min tid och byggde upp min bas på ett strukturerat sätt, samtidigt som jag skickade ut scouter för att se vad min motståndare höll på med. Eftersom kampanjen mestadels spelas med Terran gick det lättare att inse vad som behövdes göras och hur jag skulle få fram en stabil teknik. Jag satsade mycket på Thors och även Battlecruisers, det vill säga de tyngre enheterna och det gjorde jag rätt i. Min motståndare satsade på lättare, men fler, enheter men förgäves när döden kom till dem genom tung beskjutning både från ovan och nedan.

Försvar är av yttersta vikt när man möter Zerg.
Jag älskar flerspelarläget och ju fler matcher jag spelar ju mer lär jag mig. Det kommer att ta tid att bli bra, men med stegsystemet tvingas jag åtminstone inte till för många pinsamma nederlag mot motståndare som vida överstiger min förmåga. Men jag är ingen expert och jag är väldigt nyfiken över hur StarCraft 2 ses med experters ögon och därför frågade ut min gode vän Jonas Persson, StarCraft-expert, om just flerspelardelen.

Lets skip to the point! Spontant, hur skiljer sig multiplayer i StarCraft 2 från ursprungsspelet?
Jag vill nog framhäva specialförmågan som varje ras har. Dessa ger en ny dimension till early games, det vill säga hur en match utvecklas. Protoss ”Chrono Boost” gör att man skapar enheter snabbare, Zergs ”Queen”-förmåga ger en larvas eller creep tumers medan Terrans ”Orbital Command” ger en möjligheten att se vissa delar av kartan eller mules som kan skörda snabbare. Hur man använder dessa har stor inverkan på hur en match utvecklas. Spelar man till exempel Zerg kan man slå tillbaka en tidig rusch om man har en queen.

Känns de likvärdiga för alla raser?
Ja absolut.

Den andra saken jag vill framhäva är Ladders and leagues, stegsystemet alltså, som gör att man spelar mot folk som ligger på samma nivå som en själv. Det blir lite mer underhållande då, även om jag måste klaga lite för man tenderar att hamna i en för hög eller för låg liga.

Overlords är ena äckliga jävlar!
Är det fortfarande ruschtaktik som gäller? Jag fick intrycket av att det var grejen i StarCraft, när man sett matcher.
För Zerg kan det vara ruschtaktik som gäller, det beror på motståndet, och Protoss kan visserligen också ruscha med zealots. Terrans ruschar man inte med direkt utan man gör en push, det vill säga man håller tillbaka motståndarens rusch och bygger sedan tyngre enheter och pushar tillbaka.

Det känns som att Protoss är överlägset?
Det var överlägset i betan, men nu har det nerfats. Unit composition är viktigt i tvåan, så det gäller att kombinera sina arméer så att man kan ha rätt typer av enheter så man kan göra skada både på armored och light. Vissa konstellationer är bättre än andra.

Hur är raserna viktade?
Just nu är det viktat, men det kommer att finnas nya sätt att utnyttja svagheter och styrkor hos de olika raserna. Terran och Protoss är vanligast, man möter, och det kan bero att man spelar dem i kampanjen.

Vilken är den bästa förändringen i multiplayer-delen i StarCraft 2?
Det är fortfarande samma spel och taktiker, men med nya enheter och sådant så är det egentligen samma fast mer. Nya enheter gör nya spelsätt och man får en nytändning.

Sämst?
Det störigaste är att in-game-chatten inte fungerar ordentligt.

Jag älskar mina Thors!
Vilken är din favoritras?
Zerg är nog min favoritras, mest på grund av att jag spelade det i ettan. Men jag har börjat gå över på Random, för att göra det mer spännande när man spelar.

Om du spelar som Zerg och möter Protoss, vad gör du först?
Först måste man scouta för att se vad han bygger. Bygger han två gaser och två gateway, så kommer han uppgradera mycket och då kan man dra slutsatsen att han inte kommer att ha så många trupper i början och då kör man på en rusch för att slå ut hans probes. Men bygger han två gateways så kan man räkna med en tidig rusch av zealots och då är det defense som gäller. Att scouta är riktigt viktigt, det absolut viktigaste i one-on-one.

Vad är det största misstaget man kan göra?
Att bli supply-blockad, man glömmer helt enkelt att utöka sina supply depots eller motsvarande och därmed kan man inte få ut fler enheter.

Vad är ditt tips till nybörjare som vill lära sig MP?
Kolla replays på Youtube. Och det finns challenges att ta sig an i enspelardelen som hjälper en att förstå olika scenarion och hur man utnyttjar sina arméer på rätt sätt.

Slutligen, vad ger du StarCraft 2 i betyg?
5/5, tveklöst. De har lyckats behålla spelstilen från ettan och ändå lyckats utveckla det framåt, mot perfektion.

Varför har jag inte spelat Endless Legend tidigare?! 06/06/2015 - 00:46
Kletets bild

Superb recension Lars!

Och haha, Thors och Battlecruisers redan i andra matchen.. :love:

Alexanders bild

Trevlig läsning :)

UfU__Xs bild

Du hade kunnat skippa hela första stycket då det mesta där är underförstått i och med meningen om "Suveränt manus, suverän handling och suveräna röstskådespelare". Jag gillar att vara bitter. :p

Lars Jensens bild

UfU__X skrev:
Du hade kunnat skippa hela första stycket då det mesta där är underförstått i och med meningen om "Suveränt manus, suverän handling och suveräna röstskådespelare". Jag gillar att vara bitter. :p

JAg gillar att vara övertydlig. ;)

MythDarKs bild

Det dem inte har lyckats uteveckla framåt är distributions möjligheter av kartor. Det nya systemet är snarare ett steg bakåt, även om det hade ett par fördelar.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.