Tearaway Unfolded

Recension - Playstation 4 - tors 1 oktober 2015, kl 11.17

Släppdatum: 2015-09-08    Genre: plattform
Utvecklare: MediaMolecule    Åldersgräns: 3+

Betyg: 4/5
"Bedårande plattformare som är allt annat än en papperstunn historia"

Det kritikerrosade plattformsäventyret Tearaway från 2013 gick många obemärkt förbi, på grund av sin exklusivitet till Playstation Vita. En konsol som i sin tur inte många spelare äger. Som tur är så finns nu en remake i form av Tearaway Unfolded till Playstation 4. Lever den upp till hajpen för oss som aldrig skaffade Vita?

Alla har vi mer eller mindre en kreativ ådra, och att få utlopp för den på ett enkelt sätt genom en spelmiljö är väldigt befriande. Det är lätt att sugas in i den färgglada pappersvärld som presenteras (eller kanske ska säga vecklas ut?) framför en och den grafiska träffsäkerheten är stor. Du spelar som en pappersfigur vid namn Atoi, en budbärare som ska lämna ett viktigt meddelande till spelaren, eller Duet som de uttrycker det. Sedan tar en episk resa vid för att ta sig till Duet, och vägen är allt annat än spikrak. Ondskans krafter kallas för Lappisar, som är fiender som gör världen omkring en till fult tidningspapper.

Det grafiska är det absolut första som slår en, Tearaway Unfolded är ett bedårande och ändlöst vackert spel. Allting är skapat av papper, från karaktärer till miljöer och fiender, och spelmekaniken byggs efter denna enkla princip. Lusten att själv vika origami har aldrig varit större än efter blott några minuter in i historien. Lyckligtvis finns det gott om möjligheter att både inspireras av all den vackra papperskonsten och själv skriva ut fysiska kopior av densamma att vika ihop i den riktiga världen.

En stor del av originalet Tearaway var att utnyttja hårdvaran, och då med den inbyggda pekskärmen, kameran och den bakre pekplattan på Playstation Vita. Men övergången till Playstation 4 gick mycket bättre än jag förväntat mig. Spelmoment som innebär att rita objekt till världen, fläkta vindar, kasta saker, har placerats till den lilla pekplattan på kontrollerns framsida. Det fungerar oftast ganska väl, men den största behållningen till just den skapande biten i kontrollen är komplettering via en extern app. Med hjälp av appen kan du själv eller en annan person i spelsoffan få större kontroll över framför allt ritandet. Även fotografier kan appliceras i samma sekund som du använt kameran på din mobiltelefon eller surfplatta. Det är inte utan hejdlösa fnitter som man ser sin egen selfie dyka upp på marken eller väggarna omkring Atoi. Eller varför inte låta det regna konfetti av en egenritad Sonic?

Den inbyggda kameran som gör att jag kan både ta selfies, använda filter och göra gif-animationer att dela direkt ut till mina vänner eller communityt är fantastisk. Jag finner mig själv hitta de mest kreativa vinklarna och fotar fantasifulla stilleben eller konstnärliga giffar mest hela tiden. Varje spelsession avslutades med att kolla igenom skörden av fotografier och utse mina favoriter. En underbar funktion som ger varje person en möjlighet att göra spelet till sitt eget. Något som verkar mer eller mindre vara spelets huvudbudskap. Att skapa sin egen historia.

I grund och botten är Tearaway Unfolded ett plattformsspel, och det är ett mycket bra sådant. Borta är de fladdriga ballonghoppen jag minns från Mediamolecules tidigare titel Little Big Planet och dess uppföljare. Ibland kräver de lite mer gimmick-fyllda momenten jag nämnde ovan lite akrobatiska handrörelser, men det är inte så ofta att det blir ett störningsmoment. De mer kreativa bitarna är där gameplay verkligen skiner, men tyvärr är fighterna med alla lappisar väldigt monotona. Avsaknaden av bossar, lite meckig kamera och ett stundvis sviktande tempo ger fläckar på det annars felfria äventyret.

En andra åsikt av Åsa Modén:

Tearaway var en fantastisk skapelse med sin vackra pappersvärld och fyndiga utnyttjande av Playstation Vitas samtliga funktioner. Och med åren har saknaden - eller kanske snarare suget efter mer - gjort sig alltmer påmind. Men det var ändå på förhand synnerligen otydligt vad uppföljaren Tearwawy Unfolded faktiskt var. Var det en uppföljare, eller en remake, eller helt enkelt det ursprungliga spelet portat till en ny konsol. Fanns det något att hämta för oss som lagt åtskilliga timmar på originalspelet och undersökt varje hörn och veck och funnit allt ner till minsta papperbit. Svaret är att Tearaway Unfolded är lite av varje.

Banorna är till stor del helt nydesignade och även pusslen är nya så det känns inte på långa vägar som att man spelar om samma spel igen. Däremot finns händelser från originalet som återkommer, exempelvis ekorrkungens krona, pumpafågelskrämman i ladan, Galgkullen och premissen att budbäraren skall lämna ett meddelande till Duet i den andra världen. Så på sätt och vis är det samma story, fast ändå inte. Kontentan blir ändå att även om föregångaren varit en del av ens liv så kan man med fördel bjuda in den utvecklade versionen också.

Och visst finns det mycket nytt att inhämta även på det spelmekaniska planet, framförallt sedan man nu har varit tvungen att översätta kontrollerna till en helt ny konsol med andra förutsättningar och begränsningar. På Vitan hade man två pekplattor, en mängd knappar, dubbla kameror och rörelsekänslighet till sitt förfogande. För Playstation 4 har man istället valt att arbeta med den enda styrplattan för många av de funktioner som den tidigare versionen hade, men man passar även på att utnyttja lampskena på kontrollens baksida vilket öppnar upp för helt nya möjligheter och fyndiga sätt att designa pussel. Så man har verkligen gjort det bästa med vad man haft till sitt förfogande och tänkt efter ordentligt, istället för att bara försökt porta allt rakt av.

Men tyvärr ställer den nya kontrollen också till en del problem då den lilla styrplattan på handkontrollen långt ifrån tillåter samma kontroll och precision som på Vitan, som ju designats för just pekkontroller. Exempelvis är det nu riktigt utmanande att ge sig in papercrafts-segmenten som är en fundamental del av Tearaway-upplevelsen. Precisionen och möjligheten att få till snygga designer finns helt enkelt inte där. Dock har detta delvis avhjälpts med möjligheten att använda exempelvis en surfplatta - eller en Vita för den delen - som en andra skärm och göra sin papperskonst därifrån. Även kameran är ofta riktigt bråkig, framförallt då man vill titta runt för att upptäcka gömda föremål, hemliga passager eller objekt som måste fotas.

Kontrollproblemen är således vad som tyvärr drar ner upplevelsen av Tearaway Unfolded lite, speciellt som det aldrig upplevdes som ett problem i föregångaren utan snarare tvärtom. Men det är fortfarande ett fantastiskt, briljant designat spel på alla tänkbara pappriga plan. Så kontentan blir att om man bara ska spela en version är originalet till Vita det självklara valet, men har man möjlighet finns inga som helst anledningar att inte spela båda.

Åsas betyg: 4/5

Zoom zoom zoom! 01/13/2015 - 11:17

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.