Tekken 7

Recension - Playstation 4 - tors 1 juni 2017, kl 20.37

Släppdatum: 2017-06-02    Genre: Fighting
Utvecklare: Bandai Namco    Åldersgräns: 16+

Betyg: 4/5
"Tekken är tillbaka!"

Vi har verkligen väntat i eeevigheter på Tekken 7. Det är två år sedan Tekken 7 släpptes på arkad i Japan, fem år sedan Tekken Tag Tournament 2 och - lite beroende på hur du räknar - ett decennium sedan det senaste “riktiga” Tekken. Vad jag vill ha sagt med det är egentligen två saker. Delvis har åtminstone jag redan upplevt Tekken 7 så många gånger via arkadhallar, förhandsvisningar och bara ren osmos att det är väldigt oklart vad som faktiskt är nytt. Lucky Chloe, henne såg jag ju i en trailer för några år sedan, så hon måste väl vara från Tekken 6? Vad var det jag egentligen spelade sist jag var i Akihabara, var det Tag Tournament 2? Tekken 7 känns bekant trots att det är nytt. Men av större vikt är det att Tekken-torkan givit blodad tand. Jag har alltid främst varit en Street Fighter-spelare trots vissa stickspår i Virtua Fighter och SNK, men som alla från min generation har jag givetvis förlorat en oräknelig mängd sommarlov och kemilektioner till de första tre Tekken-spelen. Men nu är det så länge sedan det sist var Tekken-dags att man verkligen känner suget - min kropp är redo! Och Tekken 7? Tekken 7 levererar!

Det finns punkter där man egentligen aldrig hade behövt känna sig så värst orolig. Spelsystemet känns igen sedan tidigare, och efter den långa pausen känns det inte så mycket trött utan snarare mysigt, som att dra på sig en gammal socka som passar perfekt. Och att Tekken med sina blott fyra knappar fungerar nästan lika utmärkt på handkontroll som på arkadsticka är ju förstås inget som talar emot det. Klart det hänt saker sedan sist, mest märker jag faktiskt två saker som känns stulna från sentida Street Fighter. Rage Arts påminner mycket om Ultra Combos och ger chans för comeback när man ligger efter. Redan i Tekken 6 började man glöda rött och göra mer skada med sina attacker när man tappade lejonparten av sin livmätare, men här kan man då även välja att offra den kontinuerliga buffen för att utlösa en Rage Art som gör rejält med skada om den går in. Power Crush är en annan stor nyhet, och ska vi fortsätta jämföra med Street Fighter IV så är det Focus Attacks det påminner allra mest om. Med andra ord så är det specialattacker som inte blir avbrutna om man tar skada mitt i animationen. Brutalt bra, men ofta med ganska lång wind-up och whiff-återhämtning. Men ja, nog om detaljnörderiet. Låt oss helt enkelt sammanfatta med att Tekken 7 känns minst lika bra som serien någonsin gjort.

Istället tycker jag vi ska prata om något mycket viktigare - storyn. Den är till min enorma glädje fortfarande superdum. Faktum är att man tagit i extra mycket och givit Tekken 7 ett renodlat storyläge. Det är mer än bara ett arkadläge, men inte heller några dumheter som Tekken Force, The Devil Within eller den närmaste föregångarens gravt misslyckande kampanjläge. Nej, det är äkta Tekken-fajter hela vägen igenom, även om vissa förstås är med en twist. Det sammanbindande kittet är den decennielånga blodsfejden mellan Heihachi och Kayuza Mishima men många andra karaktärer - både nya och gamla - får förstås kika med på ett hörn. Och de sparar inte på krutet! Gott folk, det här är anime-dumt på bästa möjliga sätt. Kan en kämpe bli argare, en situation mer överdriven eller en blixt mer blixtrig ja då ordnar Tekken 7 biffen. Det är som Glamour tecknat av Akira Toriyama och det är något jag på fullaste allvar njuter av. En kul faktoid är att alla i Tekken-versum verkar kunna alla världens språk men vägrar tala något annat än sitt modersmål. Alla karaktärer röstas på sitt originalspråk, oavsett om det råkar vara japanska, arabiska eller italienska och det är tydligen något alla accepterar utan att blinka. Samtidigt delas det ut en helt del schyssta blinkningar till alla tidigare spel och många trådar knyts ihop i samma anda - om än inte samma skala - som i Metal Gear Solid 4. Och slutbossen är förstås förjävligt fuskig, om än inte riktigt lika fuskig som Jinpachi.

Alla karaktärer får förstås inte plats i storyläget, men många av dessa har kortare side stories som kan väljas från en meny. Och när jag säger kortare så menar jag en fajt lång. Tyvärr är oftast dessa berättelser inte alls i samma klass som de arcade mode-endings de ersätter vilket förstås förtar en del av Tekkens klassiska tjusning. Men om inte annat så finns samtliga endings från alla tidigare spel att tillgå i ett galleri mot ett ganska måttligt utlägg av Fight Money och det har jag nog roat mig nästan lika mycket med som resten av Tekken 7. I övrigt har Tekken 7 det mesta man kan vänta sig av ett modernt fightingspel, om än inte så mycket som sticker ut spektakulärt. Online finns både rankade och orankade matcher - med spectatorfunktion - samt även turneringar. Det finns förstås ett dugligt träningsläge, versus, och en kostymbyggare där man kan klä om Paul till en hjort med hotpants och gitarr.

Den stora behållningen med Tekken 7 ligger förstås i flerspelarläget, oavsett om man vill klättra ranker online eller bara bjuda över vänner på en klassisk “vinnaren står kvar”-kväll. Och med sitt sedvanligt mer button mashing-vänliga upplägg kan även oinsatta ha ganska kul med Tekken 7 även om det förstås alltid dolt sig ett bråddjup av komplexitet bakom den publikfriande fronten. Men vet man bara vad man ger sig in på skulle jag säga att Tekken 7 är värt pengarna till och med för den ensamme spelaren. Seriens hittills kanske vassaste fightingmekanik gifts med en explosiv story där man kanske äntligen får se slutet på Kazuyas och Heihachis ständiga kamp om vem som kan kasta den andra i en vulkan flest gånger. Och tror du på det där sista har jag en finfin bro till salu...

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.