The Journey Down: Chapter Three

Recension - PC - ons 25 oktober 2017, kl 19.33

Släppdatum: 2017-09-21    Genre: Peka-klicka
Utvecklare: Skygoblin    Åldersgräns:

Betyg: 4/5
"Årets skönaste äventyrsspel"

Kapitel tre av The Journey Down är den avslutande delen i svenska Skygoblins Afrikaosande peka-klickaäventyr, och följer direkt på de tidigare delarna från 2010 och 2014. Den tredje delen är finansierad via en lyckad Kickstarter-kampanj som gett grabbarna i Sky Goblin lite extra resurser att spela med. Men då tidigare delar hållit extremt hög kvalitet - och den avslutande delen följer på samma spår - märks det ändå inte av nämnvärt för gemene spelare.

De positiva, obekymrade och oanade hjältarna Bwana, Kito och Lina är tillbaka liksom en uppsjö av både nya och gamla ansikten… och någon som vi väntat på att återse. Alla karaktärer är som vanligt excentriska och sköna på sina egna premisser och det är svårt att inte få en riktigt feel-good-känsla när man spelar, även om berättelsen i del tre till största delen är allt annat än optimistisk. Men det är alltid just Bwanas och Kitos odödliga optimism som gör dem så älskvärda och får oss att känna att allt kommer bli bra. Bland de nya karaktärerna återfinns bland annat en borgmästare som är medvetet skapad att efterlikna Tysklands förbundskansler Angela Merkel, samt den hysteriskt underhållande überfega polisen Beamis som troligen är spelets absolut roligaste karaktär, även om hans deltagande tyvärr är alldeles för kortvarigt.

Jämfört med föregångarna skiljer sig kapitel tre inte nämnvärt, men även om det kanske hade funnits behov av förnyelse om det varit någon annan spelserie så känns det absolut inte nödvändigt för The Journey Down. Om inte annat för att den genomgående kvaliteten i alla delar har varit så hög att det hade varit svårt att göra några stora ändringar utan att riskera att spelet uppfattats som obekant och kanske även sämre.

Men vad är det då som gör The Journey Down så bra? Förutom sköna karaktärer - som inte skulle vara något utan de fenomenala (huvudsakligen Afrikaättade) röstskådespelarna bakom dem - har vi ett starkt och genomtänkt berättande och logiska pussel som smälter in bra med storyn. Det finns inga pixeljakter utan är det ett föremål som går att interagera med får man upp en markör när man håller muspekaren över det. Visst kanske pusslandet på grund av detta kan kännas lite väl enkelt stundtals men det finns även klurigare passager och kopplingar mellan föremål som måste göras, även om de är fullt logiska. Ett alltför svårt pusslande som inneburit att spelaren fastnat gång på gång hade dessutom förstört flytet i berättelsen och den filmiska känslan så man tycks ha hållit sig till det svenska begreppet lagom… och i det här fallet är lagom detsamma som riktigt, riktigt bra.

När man i slutet av kapitel tre ser tillbaka på alla delarna inser man vilken lång väg berättelsen och våra hjältar har kommit. Vad som började på en liten bensinstation har gått via den mystiska hamnstaden Port Artue till det mytomspunna Underland till att slutligen landa i St Armando, staden som i första kapitlet bara kunde anas långt bort i fjärran. Trots att ingen av delarna i serien haft någon jättelång speltid har de talangfulla spelskaparna ändå lyckats göra något som känns gediget och fulländat. Och lika mycket som jag önskat att jag kunnat få fortsätta följa Bwana och hans äventyr är jag glad att kunna konstatera att denna excellenta lilla spelserie nu fått just en sådan värdig avslutning som man kunnat önska… och att min nyfikenhet på afrikansk mytologi aldrig varit större. Ya, man!

ÄLSKAR DRAGON'S DOGMA!!! 07/06/2012 - 22:34

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.