The Witcher 2: Assassins of Kings

Recension - PC - ons 1 juni 2011, kl 08.10

Släppdatum: 2011-05-17    Genre: Rollspel
Utvecklare: CD Projekt Red    Åldersgräns: 18+

Betyg: 5/5
"Årets bästa spel, och det vassaste rollspelet i mannaminne"

The Witcher 2 ger mig hopp om spelbranschen. Nu är inte CD Projekt Red direkt några svältande indieutvecklare, men när en tämligen orutinerad liten polsk spelstudio kan besegra erfarna giganter som Bioware och Bethesda på hemmaplan visar det ändå att allt kan hända. Att en smart spelidé och ett bra utförande fortfarande är viktigare än vilka marknadsföringsbudgetar och fokusgrupper som helst. För The Witcher 2 är det bästa som hänt rollspelsgenren på åratal, det enda på senare år som skulle kunna mäta sig är 2009 års Dragon Age: Origins och trots det senares många meriter känns The Witcher 2 i slutändan ändå som ett mer välavvägt och polerat spel.

Spelet har likt sin omedelbara föregångare sin grund i polska författaren Andrzej Sapkowskis fantasyböcker om den titulära witchern, Geralt av Rivia. En witcher är en lejd monsterjägare, en genmanipulerad dödsmaskin väl bevandrad i både svärdskonst och ockulta krafter. En bra premiss för en spelhjälte med andra ord, men vare sig Geralt eller världen han bebor är fullt så arketypiska som man skulle tro vid första anblick. Sapkowskis böcker tar en lite skitigare och mer verklighetsnära ton än vad vi normalt ser i fantasyspel, som ju vanligen tar sin inspiration från den tämligen homogena trion Tolkien, Dungeons & Dragons och Warhammer. Därmed inte sagt att The Witcher 2 tar några enorma kliv bort från den vältrampade vägen - här finns alver, dvärgar och troll i vanlig ordning - men det är ända en lite annan nyans av fantasy än vad man är van vid i spelvärlden, vilket känns uppfriskande.

Sapkowskis värld präglas av bittra raskonflikter och känns mer mänsklig än mycket annan fantasy.

Detta reflekteras också i själva spelandet. Jag hävdar envetet att stommen i varje spel som på allvar vill kalla sig rollspel är val och dess konsekvenser och här tar The Witcher 2 steget längre än i princip alla sina genrekamrater. Det rör sig sällan om superintrikata dialogträd á la Baldur’s Gate utan The Witcher 2 går i en annan riktning. Det är inte ens alltid man är helt medveten om att man gjort ett viktigt val och följderna därav kan rent utav ligga många timmar in i framtiden. Detta uppmuntrar en att faktiskt spela en roll istället för att hela tiden tänka på det speltekniska och hur man “min-maxar” sin upplevelse.

Det är också sällan tydligt vad som är det “bra” valet, det finns inga självlysande färgkodningar som avslöjar huruvida det hela kommer resultera i blommor och kattungar alternativt våldtäkt och kannibalism och i många fall så finns det inte ens “bra” eller “dåliga” val utan bara val. Detta potpurri av gråzoner är som balsam för själen för mig som är nära på att klösa ut mina ögon nästa gång jag får en flytande textbubbla som säger att jag “tjänat 17 good guy points” eller motsvarande. Missförstå mig rätt, som gammal bordsrollspels-nörd finns det inte mycket jag gillar bättre än siffror och tabeller men i en genre som bygger på att man ska leva sig in i en annan värld är det smärtsamt illusionskrossande att reducera berättande och interaktion till en räkneexercis.

Berättelsen tar aldrig genvägar, utan löper linan ut oavsett den leder till romans, våld eller intriger.

The Witcher 2 imponerar också i hur ja, dyrt, det känns. Rent grafiskt är detta det snyggaste spel jag någonsin sett, vilket också ger ett stort plus i inlevelsekolumnen, men det är ändå hur ovan nämnda val hanteras som känns mest lyxigt. Oavsett vad jag fattat för beslut har det aldrig känts som att jag fastnat i en “b-handling”, det har alltid känts som den enda och naturliga fortsättningen på händelseförloppet och presenterats klanderfritt och välregisserat. Men det är ändå konsekvensen av mina val. När jag diskuterade spelet med en kollega visade det sig exempelvis att vad jag upplevde som de två allra viktigaste ickespelbara karaktärerna i spelets andra kapitel inte ens var närvarande för honom och allt eftersom vi fortsatte att jämföra anteckningar blev det fler “åh, hur gjorde du där?” och “nämen, det var inte alls vad som hände mig” än något annat spel jag kan minnas sedan Heavy Rain.

Förväntar man sig något i stil med The Elder Scrolls vidöppna världar lär man dock bli besviken. Spelet är uppdelat i tre kapitel (plus en prolog) och varje kapitel äger rum i sitt eget lilla område. När handlingen kräver det så är det bara att glatt vandra vidare. Dock står det en väldigt fritt att inom dessa ramar ta sig an spelet hur man nu råkar känna för det, det rör sig inte några Final Fantasy XIII-aktiga linjära korridorer utan var och en av zonerna har gott om platser att utforska och sidouppdrag att ge sig på. En positiv konsekvens av den mindre ytan är att man mer konsekvent befinner sig i spelvärlden hela tiden. Områdena är - ibland visserligen nätt och jämnt - små nog att man kan ta sig runt utan att behöva lita på immersionsbrytande “fast travel” och med en någorlunda kraftig dator slipper man också i princip helt laddningstider under spelets gång. Själv har jag annars utvecklat en aversion mot att öppna dörrar i många rollspel, bara för att övergången mellan interiör och exteriör brukar betyda en kort men ack så irriterande laddningssekvens, vilket ju då är tacksamt att till större delen slippa här.

The Witcher 2 är slående vackert även på lägre grafikinställningar, särskilt vissa ljus- och vädereffekter är att dö för.

Sett till berättande, presentation och inlevelse är The Witcher 2 hästlängder före inte bara andra rollspel utan andra spel rent generellt. Men sett till spelmekaniken är det inte fullt så överlägset. Allt stridande sker i realtid och det är både smidigt och erbjuder ett visst mått av djup men de bidrar inte på egen hand till spelets storhet. Det är dock bara om man skulle se striderna i ett vakuum som det vore ett problem, som komplement till övriga delar av spelet fungerar striderna klanderfritt. Ska man dra en liknelse med Biowares välbekanta utbud ligger Mass Effect-serien närmast till hands - jämfört med regelrätta shooters känns det aningen tamt - medan de snillrika bataljerna i Dragon Age: Origins istället var en anledning i sig att gilla spelet.

Ska man istället ta upp något som faktiskt är ett problem ibland så är det användargränssnittet. Det är långt mycket elegantare än föregångarens, men ibland beter det sig ändå inte riktigt så smidigt som man vill. Mycket kan vara aningen ointuitivt, vilket inte hjälps av att spelets tutorialsystem stundtals känns rent ut sagt fientligt mellan varven. Efter lite vana samt kanske en aning manualbläddrande fungerar det mesta ändå riktigt bra, men det finns lite småsaker - som att man inte kan växla direkt från dagboken till kartan - som fortsätter att irritera.

Små skönhetsfläckar kan dock inte förta spelet dess storhet. Sällan har jag suttit så trollbunden som när jag axlat Geralt av Rivias mantel, det rör sig om en otroligt välberättad och välframförd spelupplevelse som känns lika delar fantastisk och autentisk. Resultatet är årets hittills bästa spel, och det vassaste rollspelet i mannaminne.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30
GuZs bild

Håller med om i princip allt!

Om man får spelet att rulla och inte har alltför stora problem med stridsmekaniken är TW2 det bästa rollspelet som gjorts på tio år i mitt tycke. Skall köpa konsol-versionen när den släpps också bara för att stödja serien!

Und3rtak3rs bild

Är nog ett av de sämsta rpg jag spelat faktiskt.
Dessutom hade de varit naket i mortal kombat då hade alla sagt "dålig design, kvinnoförnedrande " bla bla. Men det var iof rätt bra skriven recension, i liek.

Gustav Granlunds bild

Und3rtak3r skrev:
Är nog ett av de sämsta rpg jag spelat faktiskt.

Utveckla gärna, för jag håller inte med. Kanske om det hade varit det enda rollspelet man spelat. ;)

Und3rtak3r skrev:
Dessutom hade de varit naket i mortal kombat då hade alla sagt "dålig design, kvinnoförnedrande " bla bla.

Nä, för karaktärerna är inte dåligt designade i The Witcher 2, något de är i Mortal Kombat. Det nakna i The Witcher 2 är inte lika smaklöst som i Mortal Kombat eller Soul Calibur 4.

Und3rtak3rs bild

Det är ju sinnes dålig smak på den i the witcher, är ju värsta playboy modellerna med rakade fitthår och grejer. I MK har de ju typ lite tease och jiggle fysik, lol.

Nej jag har väl spelat massor av rpg, jag ska utveckla, när min recension är klar!

Lars Jensens bild

Und3rtak3r skrev:
Det är ju sinnes dålig smak på den i the witcher, är ju värsta playboy modellerna med rakade fitthår och grejer.

Nä det är det inte. Ingen är rakad som jag stött på. Dock gifte jag mig med Triss i ettan så nu är den enda nakna hud jag ser hennes. Däremot funderade jag på varför han inte också var naken och visade lite slane. Antagligen för att målgruppen är som den är, men det reagerade jag faktiskt på. Jag är ingen fan av nakna män, men väljer man att ha naket på detta sätt tycker jag man ska göra det korrekt. Att göra det trovärdigt helt enkelt. Jag tycker inte det är trovärdigt att Geralt badar med långkalsonger.

Jag har en hel del att säga, tänka om spelet. Det finns bitar som är sämre än etta, till exempel pokertärningarna och till viss del stridssystemet. Jag blir även förbannat frustrerad ofta när jag blir piskad. Det blev man i ettan också, men inte alls så här. Jag är level 10 just nu och det är fortfarande svårt, riktigt svårt stundtals. Jag spelar på normal och laddade in sparningen från Witcher men jag är osäker på vad det sistnämnda har för inverkan på spelet i sig. Rent handlingsmässigt har det haft betydelse, men jag vet inte om det har någon övrig betydelse.

Men, riktigt bra skit är det!

TTVs bild

Lars Jensen skrev:
Jag blir även förbannat frustrerad ofta när jag blir piskad.

Jag verkligen avskyr när man finner sig själv i en rytm där man bara får slag efter slag ifrån fienderna. Man får liksom inte någon chans att resa sig eller kasta någon magi. Efter ett tag lyckas man dock bryta loss.

Lars Jensens bild

TTV skrev:
Jag verkligen avskyr när man finner sig själv i en rytm där man bara får slag efter slag ifrån fienderna.

Ja det känns lite jobbigt ibland. Stundtals så kommer man i osynk med slagen och att kasta magi tar lite tid och då får man ett par tjuvsmällar som kan orsaka ens död och omspel. Skitirriterande rent ut sagt. Tycker inte stridssystemet är optimalt.

Und3rtak3rs bild

Alltså jag säger som jag sa i p2p chatten, Triss har en raggarsträng från "klitten"(hatar när man ska behöva förklara i detalj :p) och uppåt, om hon inte rakat så får du gärna dela med dig om vetskapen att könshår utvecklat till något typ minimal de senaste 10 åren. Och om du inte tycker Triss är playboy aktig så vettifasen vad som är :p

Jag jämför inte spelet med ettan då jag inte lirade det, faktiskt ett perspektiv jag saknar rätt möe i de recensioner jag själv kikat på.

GuZs bild

Und3rtak3r skrev:

Kanske missade någonting du skrev, men du tycker alltså att TW2 är ett av de sämsta RPG du spelat... och ditt största argument är att en av kvinnorna har rakat bort lite könshår? :p

Alexis Walléns bild

GuZ skrev:

Det är lite av det intrycket jag får också. :p Visst kan man komma med invändningar mot stridssystemet som kan bugga riktigt grovt ibland - men om man exempelvis avskyr berättartekniken tycker jag nog mest synd om en.

Även om man inte tycker om ett spel personligen kan man ändå applådera för kvalitéerna i det. The Witcher 2 har kvalitéer.

Sebastian Magnussons bild

Just vad gäller naket tycker jag TW2 behandlar det bättre än i princip alla andra spel. För att citera mig själv från en av de föregående femtioelva texter jag skrivit om spelet:

"Samma kompromisslösa attityd visar sig i hur The Witcher 2 behandlar sex, ett ämne som spelmediet traditionellt sett är uruselt på. Ofta blir det som i det första The Witcher där man samlar idolbilder på flickorna man lägrat samtidigt som man skrockar lite gubbsjukt för sig själv. Eller så rör det sig om en puritansk “händerna på täcket”-approach där man på sin höjd får se lite silkessjalar vifta förbi medan man får “achievement unlocked” för att man fört sitt romantiska ideal till sin kulmen. Därför är det otroligt uppfriskande att The Witcher 2 behandlar sex med samma konsekvens som det skildrar alla andra mänskliga relationer. Det visas mer naken hud och tuttar än i nästan alla andra seriösa spel vilket lär ge upphov till sedvanligt ramaskri, men det känns aldrig obefogat. Folk ligger med varandra av många olika skäl i verkligheten och därför gör de även det i The Witcher 2."

Und3rtak3rs bild

GuZ skrev:

Nej men det var det vi snackade om om här, för det var en av sakerna jag tycker var inkonsekvent i bedömning av spelet jämte andra spel. för som sagt, hade de varit lite juggle fysik i brösten på DoA hade man skrikit efter jämnställdhet mm. Det är fånigt absolut, witcher får gärna ha det som de har, det var den roligaste scenen i spelet än så länge.

Varför du inte sett något annat om vad jag tycker är för att jag inte gjort min recension av spelet ännu :p. Det är by far ett av de sämsta rpg jag spelat :/

Reyqunes bild

Bilden på förstasidan för denna recension ser lite konstig ut. Varför? :tard:

Nassegriss bild

Men vad i... klaga på hur flickorna är, eller inte är, rakade i underlivet?

Jag är tjej, själv - vem fan bryr sig? Tjejerna är ju inte värre beskrivna än i något annat spel. Dessutom är vissa av dem väldigt viktiga karaktärer och innehar maktpositioner i det här spelet vilket är ovanligt i de flesta spel. Det är inte dålig kvinnosyn bara för att det är mycket sex och de rakar sina buskar. Jisses. Jämför med ettan där man samlade på kort från de som Geralt lyckats få isäng :p

Fantastiskt spel. Underbar, mörk spelupplevelse. Fascinerande storyline, makalösa karaktärer (inklusive de kvinnliga), och dessutom är det svårt som fanken vilket är ett plus i min bok.

Efter den store besvikelsen av Dragon Age II så är jag så glad att jag spritter över Witcher II.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.