The Witcher 3: Wild Hunt

Recension - Playstation 4 - mån 18 maj 2015, kl 10.32

Släppdatum: 2015-05-19    Genre: Rollspel
Utvecklare: CD Projekt Red    Åldersgräns: 18+

Betyg: 5/5
"Du kommer aldrig vilja återse verkligheten igen!"

Jag har alltid gillat rollspel. Alltid och av alla sorter - japanska eller västerländska, digitala eller analoga. Och jag må älska att slå i tabeller, räkna ut min THAC0, och gnugga händerna när jag får nya färdighetspoäng att spendera på min karaktär men framförallt söker jag känslan av att transporteras till en annan plats. Det finns ingenting jag älskar mer än att drömma mig bort till en värld fjärran från defekta kaffemaskiner och stopp i kollektivtrafiken. Det har datorrollspelen klarat av på olika sätt. I början var det främst genom stora mängder text, där ett bra rollspel framförallt var som att läsa en god bok växlat med lite strider mot kobolder. Men allt eftersom tekniken gick framåt blev det paradoxalt nog svårare för mig att leva mig in. Primitiva animerade karaktärer kunde aldrig leva upp till det jag själv kunde föreställa mig i min fantasi, och ökade kostnader för 3D-grafik och röstskådespeleri hämmade friheten och bredden i berättelserna. Det var ett slags berättandets uncanny valley som vi först nu äntligen börjar kravla oss ur, och det finns inga bättre klättrare än CD Projekt Red.

The Witcher 2: Assassins of Kings är än idag en oöverträffad upplevelse i genren och att trean på många sätt är väldigt lik sin närmaste föregångare är inte något som jag kommer klaga på. Ser man på konkurrenter från Bioware och Bethesda så sparkar The Witcher skiten ur dem när det gäller berättande, dialog och skådespeleri - det som ger världen just den trovärdighet som gör att jag faktiskt kan drömma mig dit. Det känns helt enkelt mer levande och mindre mekaniskt. Även de flesta små struntuppdrag är intressanta och utstuderade och även i de ovanliga fall när man faktiskt typ bara ska plocka upp några svampar så är inramningen sådan att det ändå känns berättigat. Jag som läser väldigt fort har ofta för vana att hoppa förbi dialograder när röstskådespelarna kommit ungefär halvvägs, men i The Witcher 3 känns allt tillräckligt engagerande att jag inte velat bryta illusionen.

Det hjälper förstås inlevelsen att det är helt oförskämt snyggt. Karaktärsmodellerna är sjukligt detaljerade och världen formligen sprudlar av liv. När man rider runt i skogen bara väntar man på nästa spännande effekt, oavsett det är en soluppgång eller en åskstorm, bara för att få se hur häftigt det är. Och detta även efter dussintals timmar. Jag önskar lite att jag spelade det på en monsterdator för 20 000 spänn bara för att få se hur ännu mycket läckrare det skulle vara då, men även på Playstation 4 levererar The Witcher 3 så det räcker och blir över när det kommer till ögongodis. Och det är faktiskt inte bara på det rent tekniska planet de ansträngt sig, exempelvis dialoger är sällan bara två dockor som står och stirrar på varandra och pratar utan det är regisserat med gester och rörelser i rummet.

Världen som man faktiskt sugs in i är en dyster sådan, med våld, sex, fördomar och orättvisa i en region uppslukad av krig. Game of Thrones är den smärtsamt uppenbara jämförelsen, och det är inte en orättvis jämförelse så länge man minns vad som kom först (svar: The Witcher). Jag skulle kunna skriva mer om hur alla val befinner sig i olika stadier av gråzoner, hur man aldrig riktigt vet om man faktiskt gjort gott eller ont, och hur det ibland handlar mer om att välja mellan två onda ting. Men ska jag vara helt uppriktig börjar jag få slut på ord för att beskriva samma sak efter alla mina The Witcher-texter, så ni får antingen nöja er med den här sammanfattade versionen eller läsa mer här, här och här. Två dåliga val alltså, precis som i The Witcher 3....

Faktum är att man rent generellt skulle kunna ta mina - eller andras - skrivelser om The Witcher 2 och applicera dem på trean. Där det framförallt skiljer sig är i att The Witcher 3 är större. Alltså, superjättemycket större! Och det är både av godo och av ondo. The Witcher 2: Assassins of Kings var en otroligt tajt och fokuserad historia och jag älskade det för det. När man nu öppnat upp världen i trean så tappar man tyvärr lite av det, det är klart att huvudberättelsen inte blir lika engagerande om den avbryts tio gånger så ofta av att man sticker iväg och jagar trollpackor eller botar sjuka getter. Att det ändå fortfarande känns som en riktigt värld och inte bara en “att göra”-lista - ett problem jag till exempel hade i Dragon Age: Inquisition - är ett styrkebevis för CD Projekt Red men jakten på Geralts adoptivdotter Ciri känns aldrig lika trängande som den på kungadräparen i föregångaren.

En följd av den större världen är också att man tvingats anamma en del genrekonventioner som lyste med sin frånvaro i The Witcher 2. Fast travel är alltid en svår balansgång i en öppen värld. Det förtar en hel del av närvarokänslan och upptäckarglädjen, men samtidigt är det inte heller så jävla skoj att behöva rida i en kvart bara för att komma till nästa uppdrag. The Witcher 3 hanterar det väl så bra som det går, det finns där men det går bara att ta sig från och till vissa punkter som inte är alltför frikostigt utplacerade. Det finns också små streck på minikartan som tydligt visar vart man behöver gå härnäst i respektive uppdrag. Överlag är det smidigt och välimplementerat, men ibland går det lite väl långt. Jag uppskattade faktiskt att behöva läsa brev och böcker själv för att lista ut några av de mer klurighetsorienterade uppdragen i föregångaren, istället för att bara följa den gula blinkande pricken. Det finns en hel del uppdrag som är lite Batman-aktiga i att man måste analysera brottsplatser (läs: platser där ett monster slitit lungorna ur ett halvdussin barn) och även om det är ett välkommet avbrott är det sällan som geniknölarna blir alltför ansträngda.

Det låter kanske som att jag tycker föregångaren var bättre, och måste jag välja med kniven mot strupen skulle jag nog också säga det. Men allt som gått förlorat är till förmån för det som också är The Witcher 3:s största styrka - den öppna världen. Den är lika enorm som sprängfylld med innehåll och även om jag kanske aldrig får tjugo lika starka timmar som i The Witcher 2 så får jag här tio gånger så mycket som bara är en knivsudd svagare. Det finns fruktansvärda monster att jaga, bönder att hjälpa, kortspelsturneringar att vinna - ja ni vet alla hur den här sortens rollspel fungerar och det är vad som bjuds här, stöpt i The Witcher-andan. Striderna är också strömlinjeformade - på ett bra sätt - och det är både häftigt och roligt att hugga sig igenom allsköns odjur och banditer som den coolaste monsterjägaren i landet. Förutom sin svärdskonst besitter Geralt också grundläggande magifärdigheter och kunskap om alkemiska brygder, så trots att han är en “färdig” karaktär finns det olika sätt att inrikta sig på baserat på hur man vill spela. Även menyerna är bättre, de kunde vara ganska hemska i föregångaren och här är de bara aningen osköna mellan varven. Framförallt smärtar det när man ska hantera prylarna i sin ryggsäck, som efter ett tag urartar till en osorterad röra av otydliga ikoner.

Det är för övrigt värt att nämna att det går utmärkt att spela The Witcher 3 utan förkunskap om de tidigare spelen - eller böckerna - men de redan inbitna kan se fram emot att en hel del bekanta ansikten gör återbesök. Oavsett vilket så har man en magisk värld - i mer än en bemärkelse - att se fram emot i The Witcher 3. Efter att ha streckspelat det flera dygn så finns det fortfarande hur mycket som helst att grotta ned mig i, och olikt många spel är det inte ett hot utan ett löfte. För The Witcher 3: Wild Hunt är inte fullt av tråkiga dussinuppdrag, utan av mystik, närvarokänsla och ren sprudlande berättarglädje. Den verkliga världen kan gå och dra något gammalt över sig.

48 oktober, 2014 - 11:44
Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30
Jacobs bild

Tack för en fin recension. Fick tre timmar spelade igår och känner att det var alldeles för lite. Ser fram emot åtminstone fem timmar ikväll. Tror att detta spel kommer att ligga bra till som game of the year på många sajter.

Sebastian Magnussons bild

Jacob skrev:
Tror att detta spel kommer att ligga bra till som game of the year på många sajter.

Ja, åtminstone hittills toppar det nog min lista för i år.

Men snart är det E3, vem vet vad som händer där!

Lars Jensens bild

Jag har så mycket annat att spela först så mitt spel står fortfarande ouppackat och väntar på mig. Blir nog ett sommarspel för mig!

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.