Thief

Recension - Playstation 4 - ons 5 mars 2014, kl 10.15

Släppdatum: 2014-02-28    Genre: Stealth, Action
Utvecklare: Eidos Montreal    Åldersgräns: 16+

Betyg: 4/5
"En värdig nystart på en ikonisk spelserie."

När Eidos Montreal annonserade att de skulle göra en remake på Deus Ex var jag nog inte den enda som oroade mig. Originalet var ju i princip ikoniskt och heligt, och här pratade Eidos om att modernisera och anpassa för en större publik. Klart man blev orolig att de skulle lyckas förvalta det arvet. Men den oron föll när man väl hade spelet i händerna. Teamet på Eidos Montreal hade utan problem skapat ett nytt och fräscht Deus Ex troget originalen men med den rätta känslan.

Sålunda fanns det inte så mycket oro när de utannonserade att de skulle göra en ny del i Thief-serien, utan mer förhoppningar om att de skulle lyckas förvalta det ursprungliga konceptet och göra det mer anpassat för dagens krav och förväntingar utan att kompromissa bort spelseriens själ. Trots allt var den förra delen i spelserien, Deadly Shadows, ett ganska lyckat försök trots små brister att förnya spelserien. Men då var de tekniska skillnaderna få, och man behövde i princip bara försöka göra spelet lite snyggare och lite friare. Desto större var däremot min oro över att man bestämt sig för att göra en sorts reboot av serien, istället för att bygga en reguljär uppföljare.

Men det ska sägas att även om detta nya Thief gör en nystart så är ändå mycket intakt rent konceptuellt. Konflikterna mellan Hammerites, Pagans och Keepers är inte längre i fokus, utan konflikterna i spelet har tagits ner på en mer grundläggande nivå, där människors överlevnad står i centrum. Krafterna bakom Garretts ena öga får en ny förklaring, där steampunk-teknik nu ersatts av någonting... annat. Den klassiska viktorianska steampunk-känslan är förstås hela tiden närvarande och likaså de övernaturliga inslagen, vilket är positivt då det alltid varit en mörk low-fantasy spelvärld. Några av spelseriens gamla karaktärer gör dessutom comebacks, som till exempel Garretts gamla hälare och kontakt Basso.

Då det är ett nytt spel med en ny handling finns förstås en hel del nya karaktärer som Garrett stöter på, som den kvinnliga tjuven Erin, den grymme och girige tjuvjägargeneralen och folkets man Orion, för att nämna några nya nyckelkaraktärer. Garrett får dessutom göra bekantskap med en pest som sveper genom den stad vars mörka gränder och gator han gjort sig till kung över. En pest som gör klyftorna mellan de rika och fattiga större än någonsin, då de senare lyckats isolera sig medan resten av stadens befolkning sakta tynar bort.

Så fort vi fick se spelbart material från Thief började rätt många dra paralleller till Dishonored, och det är faktiskt inte helt omotiverade liknelser. Spelen delar helt klart ett flertal viktiga gener, men det är kanske inte så konstigt då Dishonored stal frän samma genpol som Thief-spelen skapades ur. Det här gör däremot inte Thief till en kopia av Dishonored, utan spelet har en helt egen identitet även om mycket av det visuella och flödet i spelen på något sätt är gemensamt.

Det mesta i Garretts vapenarsenal är intakt sedan tidigare. Vatten- och eldpilarna finns kvar, liksom flashbombs. En del nyheter finns också, liksom nya sätt att interagera med miljöerna till Garretts fördel. Det ska påpekas att jag saknar den gamla moss-pilen som gjorde att Garrett kunde smyga på glas, metall och andra material som annars levde om, även om jag förstår att det var en naturlig sak att ta bort. Jag hade kanske önskat att utbudet var lite större, men i det stora hela känns repertoaren rätt passande för vår antihjälte.

Man har lånat konceptet från den trejde delen med en öppen stad, där det går att springa omkring fullständigt fritt mellan hustak och gränder och utforska och bryta sig in för att dryga ut sin ekonomi på bästa tjuvmanér. Staden är dessutom både hyfsat stor och lagomt labyrintlik, med mörka mysiga miljöer som skriker av misär och fattigdom. Huvuduppdragen däremot är de flesta rätt linjära i upplägg gämfört med tidigare delar. Även om vissa passager tillåter olika strategier är det sällan man under spelets gång får uppleva den frihet som tidigare titlar kunde erbjuda. Detta gör dock inte Thief till ett sämre spel bör påpekas, men det kan säkerligen göra gamla fans av spelserien lite besvikna.

Det går att ställa in, likt tidigare titlar, olika svårighetsgrader där den svåraste som vanligt kräver att man håller sig så långt borta från dödligt våld det bara går. Det gör spelet svårare och mer utmanande på ett bra sätt, även om det inte ändrar hur man spelar banorna så värst mycket på grund av det mer linjära upplägget. Däremot så är det ändå trevligt då det ställer högre krav på den egna skickligheten och gör spelet precis sådär lagom frustrerande som det ska vara.

Spelet känns för övrigt väl anpassat till formatet och spelas utmärkt på PS4-kontrollen. Snygg grafik som flöt på sömlöst vad jag upplevde gör inte saken sämre. En fin touch var möjligheten att snabbt få tillgång till sina vapen och föremål via den touchpad kontrollen har. Det gick snabbt att lära sig precis var de föremål man behövde var placerade och muskelminnet fixade valen snabbt och smidigt i kritiska situationer.

I stort sett har jag inte mycket negativt att säga om Thief. Känslan och atmosfären är precis den rätta och vi bjuds på en trevlig, om än kanske inte originell handling, som faktiskt ger mersmak. Spelet lider av en del tekniska problem och buggar, de flesta relaterade till AI:n. Många nog för att märkas av, men inte allvarliga nog för att förstöra spelet. Det är trist att se att spelet lanseras med så många små fadäser, men man får väl anta eller hoppas att Thief får en ordentlig patch så småningom som fixar till allt detta.

Inte nog med att ingenting är bra eller dåligt, om inte tänkandet gör det så; utan ingenting är någonting alls, förutom i den utsträckning tänkandet har gjort det. 10/01/2012 - 22:04
Doeds bild

Har spelet på PC och det är riktigt mysigt det lilla jag spelat, bara tagit mig igenom prologue/tutorial ännu. Bra kontroll och skönt att det inte är en dålig konsolport där tangentbord/mus känns som ett handikapp utan jag upplever kontrollen på PC som skön. Ett riktigt härligt "sitta-i-mörkret-och-mysa-in-miljöerna"-spel! :love:

Johan Eklunds bild

På tal om det: Lars kommer med en PC-recension av spelet senare i veckan :)

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.