Towerfall

Recension - Ouya - tis 15 oktober 2013, kl 10.50

Släppdatum: 2013-06-25    Genre: Fighting
Utvecklare: Matt Makes Games Inc.    Åldersgräns:

Betyg: 4/5
"Pixligt pilbågeröj!"

Det mest uppmärksammade Ouya-spelet hittills är utan tvekan Towerfall. Det har benämnts som "the killer app", det vill säga spelet som gör ett Ouya-inköp nödvändigt, men också som maskinens motsvarighet till Super Smash Bros. Det är rätt stora ord med tanke på hur omtyckt Nintendos maskot-brawler ändå är. Dessutom är det i nuläget exklusivt för Ouya.

Premissen är enkel och det hela fungerar som i vilket fighting-spel som helst. Snabba reflexer, att kunna bemästra kontrollen och en genomtänkt taktik är ett måste. Här gäller det att vara med från början. Towerfall är snabbt och simpelt men ändå ett oväntat djupt multiplayer-spel. Upp till fyra spelare kan tampas på spelets olika arenor och striderna tenderar alltid att bli härligt kaotiska. Kruxet? Man är endast utrustad med var sin pilbåge. Dessutom har man bara ett begränsat antal pilar. Detta innebär att man måste hushålla med sina resurser och planera sina drag noggrant.

Men det finns en sista utväg om pilarna tar slut. Antingen stampar man ihjäl sina fiender, precis som i valfritt Super Mario-spel, eller också knycker man pilar av sina motståndare. Det är en svår konst och det gäller att agera vid precis rätt ögonblick. Kontrollen består nämligen av en "dash"-knapp och trycker man in den vid exakt rätt tillfälle har man möjlighet att norpa åt sig pilen, antingen när den flyger i luften, eller genom att tackla sin motståndare. Det här betyder att man aldrig kan känna sig riktigt säker även om man är den som jagar en, vad det verkar, försvarslös fiende, och skapar en nerv som gör att Towerfall känns oerhört intensivt och spännande.

Sen har vi alla power ups också. På de olika banorna poppar det titt som tätt upp olika kistor. I dessa finner man allt från vingar och osynlighetsförmågor till laser- och bomb-pilar. Givetvis blir det helt galet när skärmen fylls av explosioner, flygande spelare och fällor. Trots detta känns Towerfall alltid rättvist och Matt Thorson har verkligen lyckats balansera alla föremål och förmågor på ett imponerande vis. Det är alltid mitt fel om jag blir genomborrad av motståndarens pil, inte spelets.

Det finns två negativa aspekter med Towerfall som jag ser det. För det första är enspelardelen rätt trist och spelet kräver att man minst är två som spelar. Jag råkar visserligen veta att Matt har för avsikt att patcha spelet med ett nytt uppdragsläge i framtiden men just nu är det multiplayer-biten som gäller och där spelet verkligen kommer till sin rätt. Det andra smolket i bägaren är bristen på ett onlineläge. Detta är oerhört synd. Jag med många andra soffspelar sällan med kompisar vilket gör att mina spelsessioner blir relativt få.

Om man bortser från de mindre klagomål jag har är Towerfall en fantastiskt kul multiplayer-upplevelse. Ytligt kanske man kan hävda att det ser primitivt ut, för egen del tycker jag den pixliga retro-looken är oerhört charmig, det är en smaksak givetvis, men bortom det grafiska finner man ett väldigt modernt spel. Matcherna är snabba, spellägena är många och det är ett fightingspel som är lätt att ta till sig men svårt att bemästra. Precis som det ska vara. Det passar jättebra till förfesten men fungerar också som ett seriöst turneringsalternativ. Oavsett hur man väljer att spela Towerfall så kan jag garantera att man har väldigt kul. I sina bästa och mest intensiva stunder är det otroligt underhållande.

Om det är en "killer app" eller inte? Svaret är rätt enkelt. Det beror på hur många speltokiga kompisar du har.

Switch-peppen är hög! 10/25/2016 - 14:59

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.