Until Dawn

Recension - Playstation 4 - tors 3 september 2015, kl 08.11

Släppdatum: 2015-08-26    Genre: Survival horror
Utvecklare: Supermassive Games    Åldersgräns: 18+

Betyg: 4/5
"Ytterligare ett steg mot det perfekta interaktiva dramat!"

Until Dawn är en tonårsslasher, med allt vad det innebär. Tonåringar spelade av 30-plusare, en enslig stuga och jumpscares var och varannan minut. Eller ja, Until Dawn är rättare sagt en tonårsslasher med en twist. Eller två twister. Eller... tre. Okej Until Dawn är inte alls bara en tonårsslasher.

Efter ett barnsligt och elakt "prank" störtar en förtvivlad Hannah ut i natten. När hennes tvillingsyster Beth får reda på vad som hänt springer hon desperat efter och ganska snart hittar de varandra. Ödet vill sig däremot inte bättre än att de båda tvillingarna faller ner för en klippavsats och blir bragda om livet. Ett år senare vill tvillingarnas kvarvarande bror att alla ska samlas i stugan uppe på berget där de befann sig kvällen då livet förändrades för alla inblandade. Jag får bekanta mig med de inbjudna en efter en i ett sömlöst narrativ som verkligen känns som interaktiv film, på ett positivt sätt. Det är filmiskt samtidigt som det känns som att jag har full kontroll över dialogen och relationerna mellan människorna. Och redan här börjar fjärilarna flaxa.

Den stora grejen med Until Dawn är att berättelsen ändras fram och tillbaka genom en myriad av möjliga spår baserat på vad jag som spelare gör för val. När ett sådant val har gjorts flaxar fjärilar förbi på skärmen för att påminna mig om att fjärilseffekten satts i rullning. Och det funkar. Det känns verkligen hela tiden som att jag själv är ansvarig för nästan allt som sker, långt mycket mer så än bara genom simpel dialog. Här påverkas relationer, händelser och till och med huruvida karaktärerna dör eller överlever. Många småsaker spelar tillsammans en roll och det går ofta inte som jag vill bara genom ett simpelt val mellan ett par möjliga fraser (host Walking Dead host) utan här gäller det även att jag hittat ledtrådar som ger mig möjlighet att prata om helt andra saker. Att jag gjort saker långt tidigare som påverkat vilka som är närvarande, vad de letar efter och hur de ser på sin omgivning, varandra och sig själva.

Until Dawn är ett läskigt spel, ja. Men vad jag först var lite sur över var att det verkade som att allt det läskiga härstammade ur billiga jumpscares (det värsta jag vet inom skräckgenren). Gör inte det misstaget om du själv bestämmer dig för att ge spelet en chans. Visst, här finns jumpscares så det räcker och blir över, men ganska snart tornar berättelsen upp sig till något långt mer skruvat och fasansfullt än vad vi först kunnat tänka oss. Från början till slut är det utsökt skrämmande miljöer som vet precis hur suggestiv stämning byggs upp. Långa skuggor, subtila silhuetter, isolerande kameravinklar, inredning, vädret... Och den försåtliga känslan av trygghet som vaddar in mig i ett lugn bara för att burdust kasta mig ur det med ett ryck gång på gång. Jag har sällan suttit så mycket på min vakt som i Until Dawn, och verkligen ansträngt mig för att inte missa eller felbedöma något.

Däremot finns det två saker som stör mig. Det första är att det väldigt ofta är på tok för linjärt, jag drar bara spaken åt det enda hållet som går och får en prompt om att till exempel trycka på en knapp. Sedan drar jag spaken åt samma håll i några sekunder till och får sedan en ny prompt. Detta är lyckligtvis inte något som fullkomligt överväldigar mig, och det ska medges att det ofta lyckas hålla mig på spåret mer än vad det egentligen förstör för mig personligen, men den andra saken retar mig desto mer. Tonåringarna. Jag tycker att de är försmädliga pittnyllen allihop, jag har inte favoriter för att jag identifierar mig med dem utan för att de är lite, lite mindre dryga än de andra. Vid flera tillfällen utbrast jag "äntligen!" när någon av de riktigt störiga dog. Det här kan jag verkligen inte tänka mig var vad Supermassive Games tänkte sig när de skapade sina karaktärsporträtt. Men jag kan inte få allt, antar jag. Until Dawn lyckas med det mesta som det tar sig för och har absolut mina varma rekommendationer, men det blir ingen total fullpoängare för mig som inte blir träffad av beskrivningen "spydig amerikansk ungdom".

Fruktstund! 01/02/2014 - 16:00

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.