Amnesia: The Dark Descent

Hands-on - PC - mån 6 september 2010, kl 08.50

En av de stora fördelarna med indie-utvecklare och små utvecklare i spelbranschens marginal är att de kan fokusera på de saker de gör bäst. När det gäller svenska Frictional Games är det tät atmosfär och mycket nerv man verkligen visat sig excellera i.

Med Penumbra-trilogin visade man att man klarade av att kombinera spänning, skräck och pussel med små och enkla medel. Förväntningarna inför den andliga uppföljaren Amnesia: The Dark Descent har därför varit stora och tidiga trailers verkade lovande, men det har det senaste året varit kusligt tyst med nyheter kring spelet. Tills nu. Amnesia: The Dark Descent är nämligen redo för släpp under veckan och det manade oss till att ta en liten titt på vad vi kan förvänta oss av spelet.

Det är svårt att inte ryckas med i stämningen när man rör sig i miljöer som genomsyras av dramatik
Frictional Games vet vad de sysslar med när det gäller att skapa atmosfär och känslan av hjälplöshet. Spelet börjar föga originellt med att man tappat minnet, men där de flesta spel på den premissen bara lämnar oss där, så får vi i Amnesia verkligen leva oss in i minnesförlusten. Redan de första trevande sekunderna i spelet får man snabbt en känsla av att vara övergiven, ensam utan någon som helst uppfattning om vad det är som pågår. Ljud, ljus, mörker, andning, hjärtslag, stapplande steg - allt i spelet genomsyras av en stark känsla av hjälplöshet inför det okända. Jag vet människor som efter några minuters spelande av Penumbra stängt av spelet med ursäkten att de inte pallar det. Dessa kommer inte att klara sig nämnvärt längre i Amnesia: The Dark Descent.

Spelet börjar med att man vilsen snubblar runt i en borg, utan uppenbart mål eller syfte. Ett blodspår fångar ens uppmärksamhet och insikten om att det här blodspåret kan vara den enda ledtråden till vad som hänt gör att man inte har något annat val än att följa den. Färden tar oss genom slottets ekande korridorer ner i källaren och allting är spöklikt tomt. Tomt så på när de osynliga vålnader och gastar som omger en och stundvis ger sig till känna genom en viskning, en dörr som sakta öppnas eller fotsteg alldeles bakom dig, men alltid precis utom synhåll. Ett illavarslande omen om saker som skall hända, om ond bråd död hänger konstant i luften. Det är svårt att veta vad i spelet som är verklighet och vad som är psykos. Gränsen har suddats ut.

Det är en ständig kamp att hitta källor till ljus i denna värld av mörker
Det är lätt att få uppfattningen om att Frictional Games den här gången fokuserat mer på stämningen än pusslen. Pusslen finns där förstås men är av en lite mer intuitiv karaktär, mer för att skapa spänning än att vara dödligt svåra. Allt har en enkel logik, men det till trots kan det vara svårt att hålla nerverna i styr när man måste komma vidare innan mörkret omsluter en och vansinnet tränger på. Ja, Amnesia är det första spel jag testat på sen Call of Cthulhu: Dark Corners of the Earth som mäter ens psykiska ohälsa. Det gäller alltså inte bara att måna om sin hälsa utan även sitt psykiska välmående. Att blint konfrontera sina demoner eller gå till attack mot hoten är därför sällan eller aldrig en bra idé.

Såg jag någonting som rörde sig där framme, eller inbillade jag mig bara?
Med små medel och ett egentligen hyfsat avskalat gameplay, precis som i Penumbra, lyckas man skapa något som får den mest hårdkokta skräckfantast att skruva på sig av obehag i stolen. Det är inte frågan om något Crysis 2 grafiskt, men inlevelsen är ändå på topp då alla effekter i spelet är till för att skapa den blytunga atmosfären och stämningen. Jag har själv inte upplevt en så pass tät atmosfär sedan just tidigare nämnda Call of Cthulhu eller Silent Hill 2. Amnesia är kanske lite simplare än de spelen i sitt genomförande men verkar lova en minst lika nervkittlande upplevelse. För Frictional Games har insett att det inte är den direkta skräcken som får oss att svettas framför skärmarna, det är den krypande känslan av obehag, fruktan inför det oundvikliga och stressen från att försöka fly från någonting man inte förstår - Fly från sin egen galenskap.

Med andra ord är det här är ett spel som verkar extremt lovande för oss skräckfantaster. Så gör er själv en tjänst och ladda ned demot, som redan nu finns ute på Steam, om ni tycker det verkar intressant. Det kommer inte att passa alla, men för de som gillar den här typen av skräck kan det vara dumt att riskera missa en så pass intensiv spelupplevelse.

Inte nog med att ingenting är bra eller dåligt, om inte tänkandet gör det så; utan ingenting är någonting alls, förutom i den utsträckning tänkandet har gjort det. 10/01/2012 - 22:04

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.