Call of Duty: Black Ops

Pris för mässans skönaste fåtöljer går onekligen till Call of Duty: Black Ops. Till skillnad från Activisions övriga bås har man här inte nöjt sig med hårda plastkuber. Istället är det skönt tillbakalutade vilstolar i mjukt material. Jag får kämpa för att hålla mig vaken efter en lång mässdag, men lyckligtvis är Call of Duty ett spel som är bra på att agera väckande.

Någon spelbar version av titeln var det dock inte tal om. Istället skedde presentationen med att en kvinna från teamet visade en del i spelet, vilket i och för sig inte var fy skam heller. Tiden är kalla kriget, närmare bestämt 1968 och platsen är Vietnam. Tempot är högt och det går att dra en rad paralleller till Modern Warfare 2 på ämnet snabba kast och tvära drag. Och eftersom det var en av kampanjens allra största styrkor är det lätt att bli förtjust.

Lika förtjust vet jag dock inte om jag blir av den stora brutaliteten i Black Ops. Elaka strupavskärningar på sovande fiender eller sprängningar av Vietnamesiska byar eggar inte speciellt mycket. Snarare känns det avstötande. Visserligen gör spelvietnameserna också elaka saker mot soldaterna i ditt team, men att Call of Duty söker kontrovers även i år känns tydligt. Och lite onödigt när spelet är tillräckligt bra ändå.

Mycket i banorna är förstörbart och tillsammans med bra effekter och specialfunktioner som slow-motion-kulor blir det en ordentlig actionsmäll som får mig att vakna till i vilstolen. Demonstrationens avslutande del, en helikopterfärd helt spelarkontrollerad, höjer det redan höga tempot och visar med all tydlighet att Black Ops är något att räkna med. Hur mycket är dock oklart. Likaså hur stor kontroversen och den onödiga brutaliteten blir i det färdiga spelet. Som rent actionspel sett verkar Call of Duty: Black Ops ha stora kvalitéer, det rådet det ingen tveksamhet om.

Sofia Hård

Har säkrat åretväxten av gamers med sonen Adam 12/23/2011 - 13:48