Den siste oskulden
Krönika - Multi - fre 13 januari 2012, kl 09.21
Nu när jag har fyllt 30 börjar jag som alla lastgamla människor att tänka på döden. Och hur vi i tv-spelsvärlden inte har känt av den ännu. Visst, vi har kollektivt haft kål på mångdubbelt fler nazister än som faktiskt dog i andra världskriget och några timmar med Dark Souls räcker för att stirra liemannen i ansiktet ett dussin gånger. Men det är ju på låtsas. I verkligheten är vi nästintill smärtsamt oskuldsfulla.
Vi inom spelvärlden är unika som medium i och med att vi ännu är så unga att alla pionjärer fortfarande är vid liv. Som speljournalist vore min högsta ambition att en dag intervjua Shigeru Miyamoto. Oddsen för att det ska bli av är tämligen höga. Men chansen finns. Möjligheten för en kollega inom teknikbranschen att intervjua Steve Jobs är som bekant markant sämre. Och då ska vi inte ens börja tala om ännu äldre medier. Visionärer som Hitchcock, Monet eller Hemingway är bortgångna sedan generationer och Homeros och da Vinci sedan tidsåldrar. Visst har vi tappat en del viktiga individer som Jerry Lawson eller Dani Bunten-Berry men i ärlighetens namn hade du ingen jäkla aningen om vilka de var. Och, med all respekt, så hör de till fåtalet. Den stora lejonparten av vårt medies giganter är ännu vid liv.
Men det är likt det mesta på vår jord bara en tidsfråga. Nolan Bushnell är redan folkpensionär. Shigeru Miyamoto fyller 60 nästa år. Och även “nyare” stjärnskott som Hideo Kojima och Ken Levine närmar sig med rask takt 50-årsåldern. Och det är ju bokstavligt talat ren bondtur att vi inte hittills tappat fler kreatörer till oförutsedda omständigheter, som musikindustrin kan förtälja. Vi lever ännu inom en bubbla. Oavsett hur osannolikt det må verka kan vi fortfarande hoppas och drömma om att Kei Shigema ska utveckla ett Lunar 3, Chris Avellone ett Planescape: Torment 2 eller Richard Garriott ett Ultima X. Eller att vi ska få intervjua Shigeru Miyamoto. Det är en tragisk oundviklighet att vi inom kort kommer att påminnas om vår egen dödlighet på ett sätt inga extraliv i världen kan lindra.










Blir lite orolig varje gång jag ser bilder från mässor och intervjuer med Gabe Newell. Karln är ohälsosamt överviktig, och det vore en katastrof om han gick bort. Han är ett geni.
Var tvungen att googla honom och bland det första som dök upp var den bilden.
Äsh! Det är ju sjukt tråkigt när folket kommer tyna bort. Men åtminstone så brukar japanerna föra över sitt tänk och ider till deras lärlingar och assistenter, så spelvärlden lär ju inte lida direkt och de lär ändå leva ett bra tag till, Miyamoto har ju bara börjat
Man ska se glaset halvfullt!
Allting har ju sin gilla gång och samtidigt så kommer ju även spelvärlden få sina legender när de går bort. Precis som film- och musikbranchen har haft under en längre tid. Dessutom kommer folk alltid ha dessa som förebilder och ta efter deras idéer och förfina dem. Ibland till det bättre och ibland till det sämre.
Skriv ny kommentar