iSkräp

Jag gillar verkligen min Iphone och laddar fortfarande hem ett spel då och då ifrån App Store. Under det första året tillsammans med min lilla ögonsten tillbringade jag oerhört mycket tid i Apples onlinebutik och som den gamla indiefantast jag är lockades jag in i den spännande jakten efter små guldklimpar som dolde sig på den överfyllda nedladdningstjänsten. Det är sen länge ett känt faktum att App Store svämmar över av skitspel som varken är värda din eller min speltid men jag har alltid uppskattat utforskarmomentet som föds under dessa förutsättningar - att hitta nålen i höstacken - ett spel som faktiskt står ut och är bra.

Problemet är att jag slutligen tappat intresset för Apples affärsstruktur och de dagliga spelsläppen, där flertalet kan införskaffas för en spottstyver. Jakten slutade vara rolig i takt med att App Store växer sig större och att min lediga tid blivit mindre. Suget dyker fortfarande upp då och då men inte i samma omfattning vilket förmodligen bara är nyttigt för egen del. När jag går och köper, i princip vad som helst, i en vanlig butik brukar högre kostnad också innebära bättre kvalité, det finns givetvis undantag men som regel stämmer den tesen oerhört ofta. Det underlättar att ha en grundprincip att leva efter. Detsamma gäller definitivt inte i Apples onlineaffär.

App Store består till största delen av slarviga småspel, gjorda av inkompetenta spelmakare och indieutvecklare. Men storföretagen är knappast bättre utan slänger gärna ur sig små varianter av sina stortitlar med taskigt implementerad virtuell styrning och ihophafsad spelgrafik. Jag skulle säga att cirka nittio procent av allt som släpps på App Store omfattas av de här grupperna av nonsenstitlar. På många sätt kan man säga att spelen förhåller sig till vad de kostar och som vi vet är priserna på App Store i de flesta fall orimligt låga, till och med för de mer bagatellartade alternativen. Det blir problematiskt när spelen är så här billiga. Man ser inte värdet i spelen på samma sätt som man gör om man hostat upp en femhundring för ett nytt spel till sin stationära konsol. Efter ett sådant inköpsbeslut och investering kräver man en kvalitétsprodukt som levererar på de punkter den utlovat. I fallet med App Store-spelen finner man inte samma krav på produkten nödvändig. Man kan inte begära att ett spel ska vara GOTY när det kostar mindre än biljettavgiften för att parkera bilen i en timme.

Jag finner ett liknande syndrom i piratkulturen. I princip alla som ägnat en stor del av sin fritid till tv-spelande har någon gång piratkopierat eller varit skyldiga till att spela en bränd kopia av något slag. Jag ska motvilligt erkänna att jag tidigare har anammat fenomenet när ekonomin satte käppar i hjulet för mitt främsta intresse, och det är inget jag är speciellt stolt över. Vad som hände då är precis samma sak som händer nu när jag inhandlar spel på löpande band till min Iphone - jag finner inget som helst värde i spelen. När merparten av spelen kostar sju kronor bryr jag mig inte så mycket om jag ens startar upp spelet i fråga. Jag äger över 200 spel till min Iphone, jag har kanske spelat en fjärdedel av dem i drygt en timme och många har jag som sagt aldrig spelat överhuvudtaget.

Det finns visserligen positiva saker med den här priskulturen också. De medvetet låga priserna som indieutvecklarna infört som standard har påverkat de stora drakarna på det sättet att de inte kan konkurrera om de inte ställer sig i samma led. Indiespelens galna mängd av sjukronorsalternativ tvingar de större utvecklarna att sänka priserna. Ska man lägga till en annan faktor till priset, nämligen tiden, landar vi på andra nivåer. För att plocka ut guldkornen ur skitstacken som är App Store krävs både kunskap och research vilket kan vara otroligt tidskrävande. Personligen, precis som jag tidigare var inne på, finner jag det här vara lite av charmen och har alltid uppskattat jakten på okända men överraskande välgjorda titlar. Men alla spelkonsumenter är förmodligen inte lika tålmodiga vilket resulterar i många impulsinköp och bortkastade pengar.

App Store är på papperet genialiskt. Ett vattenhål för indieutvecklare som fritt kan experimentera fram nya innovativa spelidéer, välja själva vilket pris man vill sätta på sitt verk och en potentiell chans att nå ut till massorna utan giriga förläggares inblandning. App Store är trots påtagliga fel och brister ett ganska fritt instrument för mindre spelutvecklare som vill släppa spel för en större publik. På vägen förvandlades dock drömmen till en stor dynghög av struntspel som bara växer sig större och större. Varken konsumenterna eller de talangfulla utvecklarna mår bra av det rådande mobila spelmarknadsklimatet. Efter varje ny kassasuccé föds tiotals sämre kloner som letar sig ut veckorna där på. En ond spiral som är svår att ta sig ur. Att låta kvalitétskontrollen bli hårdare skulle kunna förstöra lite av det demokratiska värdet samtidigt som det skulle kunna städa bort lite av den värsta skiten. Det vore en svår balansgång med en oviss utgång.

Hur ska man lösa det då? Jag har ärligt talat ingen aning men jag ser fram emot dagen då verkligheten kommit ikapp utvecklingen på App Store och när tjänsten mognat. Men tills dess fortsätter jag att kasta pengar i sjön på spel jag aldrig spelar samtidigt som jakten på guldkornen fortsätter.

Andreas Ljungström

Switch-peppen är hög! 10/25/2016 - 14:59