Owlboy

Hands-on - PC - tis 23 augusti 2011, kl 08.42

Ett av de mest framemotsedda indiespelen just nu är norska Owlboy. D-Pad Studio har jobbat med spelet under flera års tid och Owlboy är tillsammans med Fez stämplat som indievärldens svar på Duke Nukem Forever. Inte så konstigt kan tyckas då grafiken är skapad i MS Paint och när arbetet med spelet skett på fritiden under merparten av utvecklingsperioden. Tro fasen att det tar tid liksom. Men nu verkar titeln vara mer på gång än någonsin tidigare vilket demoversionen som nyligen släpptes vittnar om.

I Owlboy får vi följa ugglepojken Otus som ger sig ut på ett storslaget äventyr för att stoppa de lömska luftpiraterna som har invaderat hans hemby bland molnen. Otus kan flyga och greppa tag i olika typer av föremål med sina klolika fötter, två egenskaper som särskiljer honom från de flesta spelhjältar och gör Owlboy fräscht att spela. Med klorna kan han dessutom plocka upp en viss typ av karaktärer som kallas gunners och som besitter olika förmågor. I den demoversion jag själv har spelat består dessa förmågor av eldkraft och de två karaktärerna jag stötte på använde sig av olika typer av vapen som jag själv kunde avfyra och sikta med. Det är ett intressant koncept för ett vapensystem i ett spel och det ska bli spännande att se hur dessa gunners skiljer sig i det färdiga spelet.

Vid en första anblick ser Owlboy ut som ett äldre spel och kunde lika gärna dykt upp under 16-bitseran. Men den retroaktiga pixelgrafiken är inte bara nostalgisk utan också bedårande vacker och oerhört detaljerad. Allt från de fluffiga molnen till den charmiga karaktärsdesignen är kärleksfullt animerad och det märks att det här är ett projekt som det har slipats på länge. Det är lätt att som gammal retrofil bli smått förälskad i alla fina sprites och mysiga 2D-miljöer.

Owlboy spelas som ett actionbetonat plattformsäventyr och även om Otus kan flyga så finns det partier där man bara kan ta sig fram till fots. Men det är flygandet som skiljer Owlboy från andra spel i samma genre och jag fick ofta tänka till en extra gång när ytterligare en vertikal dimension fanns till mitt förfogande. I bästa Zelda-stil består spelet av tempel som ska besökas och där en mängd fiender ska besegras, men också pussel lösas. Exakt hur upplägget kommer att se ut i det färdiga spelet framgick inte i den versionen jag har testat.

D-Pad Studios debut kanske inte bjuder på några revolutionerande nyheter beträffande det spelmekaniska men verkar kunna bli ett varierat och underhållande plattformsäventyr. Förmågan att kunna flyga skapar ytterligare ett intressant element i ett till grunden rätt så traditionellt spel och inramningen är imponerande både för örat och ögat. Jag ser verkligen fram emot att ta del av fullversionen efter att ha spenderat närmare en timme i Otus sällskap och förhoppningsvis är denna inom räckhåll om en inte allt för avlägsen framtid.

Switch-peppen är hög! 10/25/2016 - 14:59
Carefaces bild

:love:

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.