Phantasy Star Nova

Hands-on - Playstation Vita - ons 22 oktober 2014, kl 10.29

När jag står i kön för något helt annat i Segas bås på Tokyo Game Show fångas min blick plötsligt av en trailer som rullar förbi på de monitorer som utgör den enda underhållning man har att tillgå som köare. Karaktärsdesignen, de blixtsnabba striderna, alla de där rymdskeppen - detta måste vara något nytt av Tri-Ace! Ända sedan de med Star Ocean för första gången lärde mig uppskatta strider i japanska rollspel - och inte bara story och karaktärsbyggande - har de sällan gjort mig besvikna och jag håller dem som lite av en favoritstudio. Och jo, mycket riktigt, Tri-Ace-loggan blinkar förbi strax innan spelets egen dito - Phantasy Star Nova. Detta måste kollas in!

Några minuter senare står jag med en Vita i nävarna och känner mig lite lagom vilsen. Min enda längre upplevelse av Phantasy Star-serien är allmänt halvdissade Phantasy Star Universe, så jag är verkligen ingen auktoritet på ämnet men kan ändå famla mig fram hjälpligt bland palettbyten och HUmarl. Efter att ha valt klass ger jag mig ut i den vidsträckta sandöknen i jakt på monster. Och ja, det var en klart medveten vinkning till Monster Hunter i förra meningen, för även om Phantasy Star Nova i mångt och mycket beter sig som jag minns från tidigare erfarenheter så står det klart att Capcoms otroliga framgångar med Monster Hunter lämnat spår även här.

Eller ja, Monster Hunter har egentligen lånat större delen av sitt upplägg från de tidiga Phantasy Star Online-spelen så att Nova råkar vara likt är väl kanske mer Capcoms fel än Segas. Men man har ändå tagit inspiration på två viktiga punkter. Det första är förstås en utökad fokus på jättestora megamonster, här benämnda Gigantes. Och visst är de stora, spektakulära och snygga. Och även tämligen dödliga, jag bet nog i gräset åtminstone ett halvdussin gånger under min batalj med den Gigantes som mitt demo bjöd på. Det fanns fler banor att välja på, och när jag sneglade på andra spelare som gett sig ut på andra äventyr än jag själv så återfanns samma trend där: mindre harvande än tidigare med småfiender, och mer massiva bossfajter. Så länge de lyckas hålla variationen på topp så de inte börjas kännas alltför alldagliga är det en utveckling jag definitivt kan skriva under på.

Det är i den andra markanta förändringen man framförallt märker att det är ett Tri-Ace-spel. Nämligen att striderna inte längre bara känns som att turas om att slå varandra med jättetunga träplankor. Nu är jag kanske lite elak, för visst krävdes det en hel del strategi även i tidigare delar av serien, men de har fortfarande burit med sig arvet från ett spel som släpptes när 56.6k-modem var tipptopp och man inte riktigt kunde göra actionstrider rättvisa online. Phantasy Star Nova är en helt annan upplevelse, och striderna känns helt i linje med det företag som givit oss Star Ocean och Lightning Returns. Vilket vill säga inte bara snabbt och smidigt, utan även sådär överdrivet spektakulärt och fullt av hoppande siffror.

Så jag lämnar båset med blodad tand. Med lite mer övning - och en engelsk översättning - borde jag nog kunna få kläm på detta, och storytrailern som fortsätter rulla på monitorerna ovanför mitt huvud lockar förföriskt med allt jag inte fått uppleva i detta väldigt stridsfokuserade demo - melodramatiskt berättande, långhåriga killar som ser ut som tjejer, rymdskepp. Jo, detta skulle jag nog gärna sätta tänderna i på allvar. Men om det släpps utanför Asien kommer jag att äta upp Notchs hatt.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.