Vem lurar vem?

Krönika - Xbox One - tors 20 oktober 2016, kl 20.45

Häromdagen gjorde jag något väldigt okaraktäristiskt, ja för att inte säga unikt. Jag köpte den digitala versionen av ett spel istället för den fysiska. Det är något jag normalt skyr till varje pris av ett otal anledningar som det inte är läge att gå in på här utan jag nöjer mig med att sammanfatta det med Moderata Ungdomsförbundets slogan “jag älskar att äga”. Men den här gången hände det något. Vi spelare har länge blivit lockade att gå digitalt med fördelar som att inte behöva traggla runt med skivor och åka till butiker och träffa läskiga människor. Fördelar som inte på långa vägar uppvägt nackdelarna. Microsofts initiativ med att låta en spela samma spel på sin PC som sin Xbox One är ett av de senare tricken men det har inte heller räckt för att övertyga mig. Jag har ofta en ganska klar bild över på vilken apparat jag kommer spela ändå, och olikt cross buy mellan PS4 och PS Vita (som finns på totalt vadå, tre spel?) så är de två plattformarna så lika att det inte innebär något egentligt värde. Det är ganska lite min Xbox One kan göra som inte min biffiga PC också kan, förutom att få slut på hårddiskplats.

Men så släpptes ju Gears of War 4. Gears är en spelserie som jag haft mycket kul med genom åren och framförallt i co-op, så givetvis skulle vi spela igenom även detta kapitlet här hemma. Men visst hade det varit trevligt att se det visuella spektaklet på mer än halva skärmen åt gången. Missförstå mig rätt, jag älskar split screen och det är normalt det enda vettiga sättet att spela konsolspel tillsammans i samma hushåll om man inte är superintresserad av att investera i dubbla uppsättningar av alla konsoler (och betala dubbla blodspris för privilegiet att få spela online). Så nä, du är inte ursäktad alls, Halo 5. Men Gears of War 4 har split screen. Men det har också något annat, nämligen en ohelig kombination av cross play och cross buy eller vad nu Microsoft använder för termer för det. En tanke väcktes. Efter att ha läst på om systemen verkade min superkorkade idé faktiskt kunna fungera. Köpa spelet med mitt Microsoftkonto, ange Xboxen som min primära och sedan logga ut från den så min sambo kunde logga in med sitt konto och nyttja möjligheten att spela mina spel. Och därefter ta ner samma spel på min PC för att slutligen spela online mot varandra. Decimeter ifrån varandra, men nu med varsin skärm. Och så tog vi oss mycket riktigt igenom spelet.

Att få detta utan att behöva köpa dubbla exemplar av spelet gjorde det värt för mig att gå digitalt. Och visst känner man sig nöjd med att ha hittat en sådan “lucka” i systemet. Kanske aningen skamsen, men jag skulle ju ändå inte ha betalat dubbelt så det är inte så att Microsoft egentligen förlorar på det. Men är det jag som har överlistat dem eller tvärt om? Jag sitter här och känner mig smart, men samtidigt har de ju också fått mig dit de vill. Det här är ett läge som vare sig jag eller Microsoft är fullständigt nöjda med, men kanske en kompromiss vi bägge kan leva med.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 15:30
Simons bild

Att det går att spela spel på en konsol som tillhör andras konton är en form av gamesharing som nog inte fungerade för ett antal år sedan. När jag köpte en begagnad Xbox One så fanns fem spel som den förra ägaren hade köpt digitalt på hårddisken. De fungerar tillsammans med rätt konto, eller på den konsol som spelen laddades ner till eftersom kontot är "länkat" med konsolen... antar jag?

Så om jag skulle sälja min nuvarande konsol och köpa en ny Xbox One S så skulle jag bli av med de fem spelen, som inte är knutna till mitt eget konto. Å andra sidan så är de spelen inte värda så mycket längre så jag skulle kunna köpa dem igen för en blygsam slant.

Att spela med varandra på PC och Xbox One med PLAY ANYWHERE (de kallar det så) ser jag också som ett trick för att styra över från fysiskt till digitalt. Och att en spelar på PC och en spelar på Xbox räcker inte för min del för att få mig att ändra mig. Att spela på en PC medför ju att man får spela på en halv skärm ändå. Eller ja, inte halv egentligen. Men en PC-skärm är ju så liten att den motsvarar en halv tv, eller ännu mindre...

Så jag hade nöjt mig med delad skärm. Delad skärm är ju dubbel skärm. Eller nåt. :bigsmile:

Sedan finns det ju gott om co - op - spel där man inte behöver dela på skärmen också. Det stora problemet är att fler och fler spel inte har lokal co - op längre utan endast multiplayer över nätet, online.

Simons bild

Om man har möjlighet så borde man förresten försöka ta med sig en tv och en konsol till varandra och köra ett slags LAN med konsoler. Det går ju också, om båda ändå köper spelet. Det tycker jag känns som en trevlig lösning. Dock köper man kanske ogärna samma spel och konsol två gånger om man bor tillsammans. Möjligen med undantag för Pokémon Sun och Moon? Där finns ju en vits med att köpa båda versionerna av samma spel.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.