Warhammer: End Times - Vermintide

Hands-on - Multi - ons 4 mars 2015, kl 10.00

Just nu händer det superspännande saker i Warhammervärlden. Mörka gudar drar fram och klockan klämtar för världens undergång, i de mest omvälvande förändringarna under spelets fyrtioåriga historia. The End Times är här. En av dessa ondskans krafter är de underjordiska råttmänniskorna Skaven, som länge verkat i det fördolda för att sprida farsot och förödelse. Nu kliver de slutligen upp ur skuggorna för att göra verklighet av sin mångtusenåriga plan och lägga världen under sina tassar. Invasionen av världen ovan jord tar sin början i staden Ubersreik. Det är här Warhammer: End Times - Vermintide äger rum och vi har besökt Fatshark och spelat en tidig version av spelet.

Man måste inte på förhand vara en inbiten Warhammernörd för att njuta av Vermintide, men den rika och välbeskrivna världen utgör förstås en utmärkt fond att placera ett spel i. Ubersreiks dunkla gator formligen osar av atmosfär och ger en påtaglig närvarokänsla. Det märks helt enkelt att karaktärer och miljöer inte är något som hittats på under en kafferast. Och som just inbiten Warhammernörd kan jag säga att Vermintide gör ett bra jobb med att leva upp till sin förlaga - det är en häftig känsla att för första gången se Warhammervärlden i förstaperson. Det skadar inte heller att Vermintide ser riktigt läckert ut, Fatsharks tekniska kunnande gifter sig väldigt väl med Warhammers säregna estetik.

I Vermintide axlar man rollen som en av fem hjältar som försöker stoppa Skaveninvasionen, och vi fick tillfälle att pröva två av dem. Som soldat i människoimperiet är man bestyckad med ett gevär som beter sig ungefär som vi vant oss vid från de flesta shooters. Men skjutvapen utgör bara ena halvan av stridandet i Vermintide, för kommer råttmännen för nära gör man bättre i att dra fram sin massiva stridsslägga. Närstrid i förstapersonsspel har ofta varit lite si och så, men här fungerar det riktigt bra. Man kan slå både lätta och hårda slag och även parera, och växlar ofta mellan närstrid och skjutjärn. Skogsalven slår inte lika hårt som människan och har svårare med tungt bepansrade fiender, men är markant smidigare. En annan märkbar skillnad är att alvens pilbåge är mycket lättare att skjuta med i farten, hårkorset expanderar inte bara för att man rör på sig.

Men oavsett vem man väljer är man inte ensam i striden, Vermintide är gjort för att spelas tillsammans med tre kompisar - eller i värsta fall botar - i liknande stil som Left 4 Dead och Evolve. Råttorna kommer från alla håll, klättrandes över hustak och svärmandes upp från kloakbrunnar, så det gäller att hålla varandra om ryggen för att ha en chans att överleva. Flera av de mer ovanliga fienderna gör detta extra tydligt. Packmasters är lömska gnagare som smyger runt i utkanterna och försöker fånga ensamma spelare, som är helt chanslösa utan hjälp. Ratling Gunners släpar runt på en synnerligen hembyggd minigun med fruktansvärd eldkraft men är också ganska enkelspåriga och fokuserar gärna på en enstaka spelare. Då är det upp till de andra att flankera och neutralisera Ratling Gunnern. Samarbete är med andra ord av yttersta vikt och det gäller att ständigt vara flexibel och redo att tänka ut nya planer i farten allt eftersom skiten träffar fläkten. Striderna i Vermintide är frenetiska, pulshöjande och riktigt roliga.

Att man strävar efter samma mål framhävs också av att alla belöningar är gemensamma. Det är inte var man för sig själv utan klarar gruppen sig så klarar alla sig, vilket också gäller de frivilliga sidouppdragen som hjälper till att låsa upp ny utrustning. Det finns gott om nya vapen och attiraljer att spela fram för den som inte är nöjd med den grundläggande utstyrseln. Levelsystemet är dock platt så man blir inte en odödlig kämpe för att man spelat mer än någon annan, man får bara mer möjligheter att utrusta sig så som passar just ens egen stil. Med fem olika karaktärer att bemästra och en AI-regissör som gör att banor aldrig är sig lika från gång till gång lär det finnas mycket att hämta i Vermintide.

Warhammer: End Times - Vermintide släpps senare i år till PC, Xbox One och Playstation 4 och som gammal Warhammerspelare kan jag knappt hålla mig. Och som tv-spelare med förkärlek för samarbete är jag inte mindre ivrig att lägga vantarna på Vermintide. Framtiden må vara mörk för Warhammervärlden, men desto ljusare för oss som gillar välgjorda coop-spel.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30
Vanyels bild

Låter spännande, jag är också gammal Warhammernörd!

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.