The Witcher 2: Assassins of Kings

Förtitt - PC - tis 24 augusti 2010, kl 09.32

Det ursprungliga The Witcher kändes precis som min sorts rollspel. Det var lite mer komplicerat, lite mer old-school och lite mer opolerat än många andra av dagens rollspel. Kort sagt så kändes det som pc-spel brukade göra innan konsolerna tog över. Det har förstås sin grund i att The Witcher utvecklades i östeuropa, där pc fortfarande är en ledande plattform, vilket även spel som exempelvis Stalker är tydliga bevis på.

Slemma monster lär det finnas gott av.
The Witcher 2: Assassins of Kings verkar spinna vidare på samma spår, men kanske med en gnutta mer just polering. Rent grafiskt sett ser det om inte annat slående ut. Utvecklarna hävdade gärna att de hade ”den bästa rollspelsmotorn i världen just nu”, och jag är faktiskt böjd att hålla med. The Witcher 2 ser snäppet vassare ut än exempelvis kommande Dragon Age 2. Inomhus var det väl inget superspeciellt, men kom man väl ut i de öppna miljöerna så var det riktigt maffiga vyer som målades upp. Framförallt ljuseffekterna och den massiva skalan imponerade stort.

Därutöver är inte spelet heller lika inrutat som Biowares spel. Det är en mer fysisk upplevelse: det går att klättra, hoppa och krypa, inte bara röra sig inom förutbestämda ”banor”. På det sättet påminner det lite mer om Bethesdas båda spelserier, vilket förstås kittlar utforskarnerven inom mig. Och bara som en liten bonus utlovas totalt fyra laddningsskärmar under hela spelets gång, vilket glädjer alla som spenderat för många minuter i virtuella hissar.

Det är svårt att inte imponeras av de levande miljöer grafikmotorn är kapabel att måla upp.
Men det var ju aldrig tekniken som gjorde det första The Witcher till ett så bra spel. Snarare den bistra tonen och betydelsen av valen man gör under spelets gång. Detta verkar åtminstone av vad jag fick se ha bibehållits och utvecklats. Ett scenario som visades upp var en flykt från en fängelsehåla. Vad utvecklarna ville demonstrera var just hur valen man gjort påverkar spelandet, så de körde samma sekvens på två datorer samtidigt och växlade mellan dem. I det ena fallet fick huvudpersonen Geralt hjälp av en ung ädling, borgens förre härskare, som även han var tillfångatagen och tillsammans kämpade vi oss ut varefter han satte eld på hela fortet. Men har man istället dödat sagda ädling tidigare i spelet finns förstås inte den möjligheten. Istället stöter man på hans mor och räddar henne undan tortyr. Trots att hon av förståeliga skäl inte är helt glad på Geralt så känner hon ändå att hon står i skuld efter att ha blivit undsatt, och använder sina diplomatiska talanger för att lura bort vakterna och erbjuda en säker rutt ut.

Romantiken kommer närvara även i den här uppföljaren.
Även inom respektive uppdrag står det en till viss del fritt att agera efter eget tycke, mer exakt huruvida man vill smyga sig fram eller ta den mer direkta vägen ut. Slagsmålen är annars av likartad actionartad inriktning som i föregångaren, men verkar vara lite smidigare den här gången. Apropå slagsmål visas även en helt annan bana upp, ett jättestort slagfält med inte riktigt ”ONE MIIIRRION TROOPS” men i alla fall dussintals kombatanter per sida. Efter att fritt ha drivit runt en stund och hackat ned diverse motståndare dyker en fet flammande demon upp. Samtidigt som kriget pågår runtomkring och krigsmaskiner slungar brinnande död så går Geralt till anfall.

The Witcher gav mig mersmak, och demot på The Witcher 2 har givit än mer mersmak. Att inte få klämma på det själv är förstås trist, men jag håller det ändå som en av mässans stora höjdpunkter för egen del. Håller bara spelets kärna samma klass som föregångaren så kan nog en stabilare teknisk grund och imponerande presentation göra The Witcher till ett hushållsnamn. För av vad jag har sett så är det ett spel som förtjänar uppmärksamhet.

Definitionen av glädje är försvinnande plattformar. 10/15/2013 - 16:30
Le Dads bild

Eeenteresting...! Om det släpps innan D3 vill säga.

TTVs bild

Så om jag har förstått det rätt är det ett old-school RPG, som har sandlådeupplägg, men totalt bara fyra laddningssekvenser i hela spelet samt ens val har direkt men samtidigt stora konsekvenser?

Hype!

Sebastian Magnussons bild

TTV skrev:
Så om jag har förstått det rätt är det ett old-school RPG, som har sandlådeupplägg, men totalt bara fyra laddningssekvenser i hela spelet samt ens val har direkt men samtidigt stora konsekvenser?

Typ. Fast inte så mycket sandlåda.

TTVs bild

Sebastian Magnusson skrev:
Typ. Fast inte så mycket sandlåda.

Men skulle du kalla spelet linjärt?

Reyqunes bild

TTV skrev:
Men skulle du kalla spelet linjärt?

TTVs bild

:santa:

Sebastian Magnussons bild

TTV skrev:
Men skulle du kalla spelet linjärt?

Ja och nej. Mer om det i hands-onen jag håller på med, men det är inte öppet på så sätt som ex. Dragon Age eller Elder Scrolls. Under akt ett är du i ett bestämt område, visserligen ganska stort, men allt eftersom storyn fortgår så kommer du till andra platser vare sig du vill eller ej, och det går inte att gå tillbaka på så sätt.

Däremot är det väldigt ickelinjärt om man ser till vilken påverkan man har på berättelsen, mer än i nästan något annat spel. Vad du gör i ex. Flotsam, och hur händelseförloppet där påverkar handlingen, ligger i dina händer. Det som är bestämt är att du kommer vara där, och röra dig vidare när storyn kräver det.

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.