Det orecenserbara spelet

Blogg - Josef Diktatorn - tors 27 januari 2011, kl 23.57

"Francis York Morgan, FBI, just call med York, that is what everybody else calls me"

Med dom orden introducerar York sig själv så fort han stöter på en ny karaktär i den lilla pittoreska "Twin-peakska" småstaden Greenvale. York är här för att hjälpa den lokala polisen att utreda ett mord på en ung vacker flicka som hela bygden beundrade eller hade någon slags relation till.
York som är historiens huvudperson älskar kaffe, drömmer psykadeliska drömmar och har ett minst sagt underligt sätt att jobba på.

För det tränade ögat så tar det inte lång tid innan man börjar dra paralleler med TV-serien Twin Peaks och faktum är att hela upplägget av spelet Deadly Premonition är en enda stor hyllning till nämnda serie.
Allt finns där, en kufisk men ändå stilren FBI-agent, en log-lady variant, en Laura Palmer och precis varje annan karaktär från serien (så gott som)
Detta är dock inget som sänker spelet på något sätt, tvärtom, det är det som gör spelet så fantastiskt samtidigt som spelet ändå lyckas med konststycket att kännas alldeles eget.

Jag skulle lätt ge spelet en fullpoängare på vilken betygsskala som helst trots att grafiken inte är bättre än på ett gammalt PS2-lir eller att musiken ofta är riktigt dålig. Spelkontrollen är en kopia av den i Resident Evil 4 till gamecube vilket inte är smidgheten själv i dagsläget.
Fienderna finns i två tre modeller av baklängesgående zombies och förutom ett fåtal sekvenser med QTE-sekvenser så har spelet bara ett par bossar som man möter först i slutet av spelet.
När man berättar dessa saker om spelet så framstår man som en riktig jubelidiot när man slänger ur sig fullpott i slutbetyg, det går liksom inte ihop med kriterierna för ett bra betyg men trots alla brister så kan jag inte ge spelet något annat betyg en bäst bäst bäst!

Deadly Premonition är ett av få spel där stämning och en bra historia får alla spelets ändlösa brister att framstå som oväsentliga.
Det är skumt hur fort saker som avsaknad på läppsynk och stelbent kontroll helt faller i glömska när man spelar Deadly Premonition.
Historien är galet mycket David Lynch och konstiga scener och karaktärer finns det gott om, ta bara York som ett exempel som har en andra personlighet (Zach) som han pratar frekvent med, gärna mitt framför vanligt folk, en annan oförglömlig karaktär är den rullstolsbundne miljardären Harry som alltid har en "creepy" gasmask på sig och bara kommunicerar via sin prydligt klädda bekänt i vitt som bara talar i rimform.
Samtidgt som spelet är riktigt vridet är det hutlöst spännande och varje gång spelets illsinnade mördare slår till är spänningen på topp. Mysteriet i spelet är tätt som london-dimma och det är nästintill omöjligt att stänga av spelet under vissa hutlöst spännande sessioner.

Hur jag än vrider och vänder på det så känns det närmast omöjligt att recensera spelet då det inte passar in i de sedvanliga kriterierna. Som sagt jag skulle utan tvekan ge spelet toppbetyg men samtidigt ge spelet låga betyg i stort sätt alla betygsstaplar förutom spelets hållbarhet.

Deadly Premonition är trots brister ett av de bästa spelen jag spelat och rekommenderar det till alla som har en 360 och ynka 200-300 spänn att bränna.

KidCactuss bild

So says Mr. Stewart.

Josef Diktatorns bild

KidCactus skrev:
So says Mr. Stewart.

Haha ännu en given DP-signatur. :bigsmile:

Kletets bild

Jag förstår egentligen inte.

Såna här spel, som drar ut gränserna något oerhört, till det absurda att det blir på tippen till sinnessjukt, är spel som jag borde gilla. Älska.

Men när jag väl sätter mig ner och spelar känner jag bara ett slags hölje av tristess och känslan av att vilja göra något annat skölja över mig. Jag vet inte vad det är, men Killer 7 var och är inne på samma spår, det är så konstigt att jag måste spela, men på samma gång blir det för konstigt för att jag ska kunna spela det.

Vad jag vill komma fram till är.. vet jag inte riktigt.

Jag väljer att avsluta där, beställa hem spelet direkt, och återkomma för att se vad det egentligen är alla snackar om.

PS. Är det läskigt?

KidCactuss bild

Kletet skrev:
PS. Är det läskigt?

Nja, egentligen inte. Obehagligt är nog ett mer träffande ord.

Andreas Ljungströms bild

Jag trodde i ärlighetens namn att folk på ett ironiskt sätt hyllat spelet och att det är så absurdt och dåligt att man baxnar men nu börjar det gå upp för mig att folk verkligen gillar spelet på riktigt? I vilket fall har herr diktator övertygat mig, nu beställer jag hem ett ex. :)

Lars Jensens bild

Jag också! Älskar spel med bra handling.

KidCactuss bild

Andreas Ljungström skrev:
Jag trodde i ärlighetens namn att folk på ett ironiskt sätt hyllat spelet

Jag kan också intyga att det här spelet, som spelupplevelse, är underbart bra på riktigt. Lätt ett av de bästa spelen jag spelat. Någonsin. 90 % Twin Peaks, lite Silent Hill, en gnutta Heavy Rain och ett kryddmått Killer7. God kaka.

Andreas Ljungströms bild

KidCactus skrev:
90 % Twin Peaks, lite Silent Hill, en gnutta Heavy Rain och ett kryddmått Killer7. God kaka.

Den där kombon låter ivf helt awesome. :love:

KidCactuss bild

Andreas Ljungström skrev:
Den där kombon låter ivf helt awesome.

Ja bara man kommer överens med att spelet i mångt och mycket rent tekniskt känns som om det skulle ha kommit för tio år sedan, då är det verkligen awesome.

Sebastian Magnussons bild

Spelade bara i en timme själv, men blev inte vidare tänd.

Fick som Kletet lite vibbar av Killer 7, ospelbar spelmekanik gift med en story som mest verkar konstig för sakens skull.

Rymdyoghurts bild

Jag såg Giantbombs endurance run på detta, vilket jag ångrar lite såhär i efterhand. Så mycket galenskap att jag verkligen hade velat spela det själv.

KidCactuss bild

Sebastian Magnusson skrev:
Spelade bara i en timme själv, men blev inte vidare tänd.

Du blev inte tänd för att du bara spelade i en timme. ;) Ska man ge sig på det här spelet måste man verkligen ge det mer än bara en timme eller så, eftersom början av spelet är långt ifrån den upplevelse som man senare kommer in i.

Jimmy Petterssons bild

Kollade lite på youtube. Det verkar vara sådär extremt konstigt och dåligt som bara japanska spel kan vara. :p

Jimmy Petterssons bild


Världens bästa quick time event. :D

Josef Diktatorns bild

Jag trodde faktiskt också att spelet skulle vara lite dåligt så att det blev bra men DP är faktiskt bra på riktigt. Storyn kan vara skruvad men ändå inte lika löjligt skruvad som i t.ex No more heroes t.ex. Spelet är mer skruvat på ett Lynch sätt än på ett "hej jag är en galen japan med solbriller och skinnkläder - sätt".

Sedan säger jag som kaktusen att man bör spela detta mer än en timma innan man ger sig, spelupplevelsen blomstrar en bit in i dramat och tro mig det är värt en timme eller tvås slit.

...so says Mr Morgan

Skriv ny kommentar

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
CAPTCHA
Fyll i texten från bilden för att bevisa att du inte är en maskin.
Copyright Skillpoint™     Chefredaktör: Sebastian Magnusson
Inget material på sajten får kopieras utan tillstånd.